Lucka 18

18 kilometer löpning och 18 minuter planka. Typ 18 chokladbitar och lite glass på det. 18 timmar sömn skulle sitta fint men det kan jag bara (dag)drömma om.
Den där idiotiska plankutmaningen dödar mig. Jag har delat upp minuterna längs med dagen men ändå börjar det kännas. Mest i axeln, faktiskt.
18 kilometer var det längsta långpasset på jättelänge så det var skönt att det blev av. Måste ta mig i kragen när det kommer till långpass. Inte för att bristen på dem beror enbart på mig. Hur som helst blev det en frisk eftermiddagsrunda i normalt finskt vinterväder. Kul.

Utmaning avklarad!

Den tre veckor långa armpressutmaningen är äntligen till ända. 115 stycken idag. Inte så farligt kan man tänka, men med tanke på att det var 110 igår, 105 i förrgår och så vidare så kändes det nog alldeles tillräckligt mycket i armarna.
Jag har gjort på mitt sätt- tjejarmpressar med knäna i marken och så djupt att magen tar i (det är den som når marken först, inte brösten som i vanliga fall). Antagligen lite fuskigt men nog har jag fått jobba ändå. Ibland har jag delat upp det så att jag har gjort en del på morgonen och resten senare. Ibland har jag gjort det så gott som i ett sträck med lite vila mellan pressarna.

Det var en jobbig utmaning, faktiskt. Lite som plank-julkalendern i fjol eller när det nu var. I båda fallen går det ut på att öka mängd/längd för varje dag som går, vilket orsakar en kulminerande effekt. Dels är själva utförandet jobbigt och dels får åtminstone jag ont på andra ställen än där det ska kännas. Armpressarna gav mig konstant trötta armar och ungefär halvvägs kändes det illa i axlarna. Inte vet jag om jag har blivit starkare av detta. Jag vet bara att jag inte gör armpressar i morgon.

En utmaning är ingen utmaning om den inte blir lite galen mot slutet. Men sådana utmaningar som gör mer ont än bygger upp är lite fåniga. Om någon har en vettigare utmaning så antar jag den. Kanske.

Dagens träning bestod förutom 115 armpressar av en 30 minuters länk (läs: 4 km snöplums) följt av pepparkaksbak. Vintern kom. Det har snöat hela eftermiddagen och kvällen. Hoppas det håller i. Längtar efter att stå på skidorna.

Tajt

Jag klickade hem en "masutuubi", typ stödstrumpa för mage och rygg. Den är sömlös och känns verkligen skön. Tänkte det skulle vara bra med en sådan när jag tränar, det börjar kännas som att magen skumpar lite för mycket. Med den som understa lager trängde jag mig in i diverse träningskläder. Min nya fina Craft-jacka gick precis fast och runt magen blev det ett väldigt tight paket.

Magstödet funkade bra och värmde skönt. Det blev lugn runda utan anmärkningsvärda problem. Något i korsryggen kände jag dock av först när jag vaknade och sedan stundvis under länken, får se hur det artar sig.

De som tillverkar träningskläder kunde väl ha en kollektion för stormagade. Jag skulle inte behöva en massa valmöjligheter, men ett par springtights med hög, skön och stretchig resår, lång- och kortärmade tröjor som är tillräckligt långa och en löpjacka med plats för en växande kula skulle sitta fint.

Jag var dum nog att joina armpressutmaningen i november. Det gäller en tre veckor lång utmaning där man dag ett gör 15 armpressar och sedan ökar med fem varje dag i tre veckors tid. Det kulminerar alltså i 115 stycken. Idag kämpade jag för att få ihop dagens 50 och trots att jag gör tjejversionen med knäna i marken börjar det vara lite tight det också. Eftersom min mage är det första som tar i golvet kommer jag ju lite lättare undan. Allt ska man ge sig in på.

Gymråttan här hej

Mindre löpning och mer styrketräning verkar vara trenden just nu. Förra veckan besökte jag gymmet tre gånger, den här veckan två, och det är ganska mycket mer än en gång i veckan eller en gång varannan vecka vilket tidigare har varit det normala. Känns konstig men inte fel. Att springa för springandets skull vore fel och jag nöjer mig med cirka 30 km i veckan. Jag har väl blivit lite mesig också. Regnar det så väljer jag att träna inomhus. Varför inte, nu då det inte har någon större skillnad?

Styrketräningen är ju inte något att skryta med, vikterna minskar i takt med att magen växer och det handlar väl mest om att upprätthålla det jag har. Jag klarar mig långt med fria vikter eller kettlebells och min egen kroppsvikt som motstånd. Den enda maskinen jag använder är den där man gör lat pulls. Om inte annat så får jag en snygg övre rygg.

Visst saknar jag löpningen. Jag saknar de där blodsmaksframkallande intervallpassen och de riktigt uttömmande långpassen. Och visst avundas jag dem som springer och har sprungit diverse lopp denna höst och kan röra sig obehindrat varje dag. Å andra sidan klagar jag inte. För en gångs skull är en växande mage välkommen och en viktuppgång inte så farlig. När han som för tillfället bökar och sparkar där inne kommer ut kan jag börja tänka på löpning på riktigt igen.

Inne i vecka 25.

Gym

Mitt styrketränande blev minimalt under sommaren och nu har det varit svårt att komma igång igen. Varannan vecka gör inte annat än ger grym träningsvärk, så nu får det småningom bli ändring på den här fronten. Idag vaknade intresset lite grann och jag kom ihåg hur roligt det kan vara. Det märkliga var att inte träna magmuskler. Det plågsamma var att märka hur svag jag är. Speciellt armstyrkan som jag jobbade på hela vintern och våren är som bortblåst.
Jag tänker springa så länge jag kan. När det säger stopp börjar jag bygga överkropp i stället. Jag ska ju orka kånka omkring på en växande knatte.

Takatalvi

Gissa om jag var glad att det stod gym på programmet och inte långlänk? I morse var det mera snö än det var i december och under dagens lopp har det hunnit bli grå smörja av det hela. Jag som just hade tvättat och lagt undan mina vinterlöpbyxor. "Bättre sent än aldrig" gäller inte vintern.

Efter att ha pumpat musklerna lite har jag vänt upp och ner på lägenheten. Det är två veckor tills vi flyttar (jej!) så jag började packa lite. Så mycket grejer vi har! Och vilken tid det tar! Igår och idag har jag använt totalt fem timmar och åtta stora lådor och ändå har jag inte packat ner mer än 4/5 bokhylla och ett par hyllor i köksskåpen. Jag tror grejerna aldrig kommer att ta slut.
Packningen får väl skötas lite i taget. Det är det där jobbiga med flytten. Annars börjar jag nog få flyttfeber. Även om det inte är särskilt långt bort vi flyttar så innebär det ändå nya springrutter. Jag får börja med att hitta den perfekta tiokilometersrundan, den bästa backträningsbacken och den plattaste intervallsträckan. Tills dess får jag försöka samla springminnen i de här knutarna.

Efter en lite seg dag med ihållande huvudvärk och mest innesittande skall det bli skönt att springa i morgon. Hoppas på en lite längre runda och plogade vägar.

5+5+5

Något måste jag ju få vara stolt över nu när jag inte har något spring att tala om...
Jag klarade det! Fem armhävningar! Tre gånger! Mellan serierna hade jag ett par minuter paus för armarna och gjorde höftlyft i stället.

Jag nådde mitt mål. Nu är det bara att se hur långt jag kan gå. Fortsätter jag så här klarar jag snart tio i ett sträck. Hoppas jag snart kan springa igen så att jag slipper slå sådana rekord.

Bara sju minuter

Sju minuter planka är ingenting. Inte när man ska planka sjutton minuter.
Man blir bra på det man gör. Nu kan jag planka fyra minuter i sträck. Den fjärde december var fyra minuter totalt ganska jobbigt.
I morgon är det bara aderton minuter. Tur att julafton infaller den 24:e och inte 31:a.

Julkalenderutmaning

Första luckan är öppnad, adventsljuset brann under frukosten och Julradion har varit på under morgonen. Det är bara snön som fattas nu.

I fjol var det många som höll på med plankutmaningen inför jul. Det missade jag (eller struntade i) så i år är det min tur att anta utmaningen.
En minut planka idag. Två minuter i morgon. Och 24 minuter på julafton.
Det är tillåtet att dela upp minuterna. Typ två på morgonen och två på kvällen den 4.12. Kanske fattar du idén.

Nu har jag sagt det högt. Så nu är det bara att börja, en minut idag ska väl lyckas. Det fina är att jag fick Jan med på noterna.
Är du med?
På julafton kommer vi att ha magar av stål. Och inte av lös cement.

Kanske blir det några minuter sidoplanka också
när minuterna blir fler.

Idag vankas det traditionsenlig lutfisk. Ha en fin söndag och första advent!

Löparstyrka

Eftersom jag inte springer alls just nu och således inte kan blogga specifikt om löpning så tänkte jag låtsas veta något om styrketräning och skriva om styrketräning som gagnar löpare.
Jag gör mitt bästa för att förklara rörelserna. Terminologin är dock rätt så okänd för mig.

Jag brukar börja med en kort uppvärmning, antingen på cykel eller crosstrainer. Tidigare kunde jag hålla på 20 minuter men nu har jag insett att det är onödigt. Jag blir bara trött av det och energin som jag skall använda för styrketräningen går till spillo. Så fem minuter räcker för mig, huvudsaken är att jag får varmt. Som uppvärmning passar också den där vanliga kettlebell-svingen.

Den här rörelsen gör jag främst för att den lär vara en bra löparknäövning. Jag gör det utan vikter, men det går bra att ha en skivvikt som extra motstånd.

Ligg på rygg med benen raka, böj ena benet så att hälen är nära baken. Lyft höftet och håll det andra benet rakt. Brukar göra 3*15 med båda benen. Tar på rumpan och baklår.

Jag gillar att göra utfallshopp, men utfallssteg känns bättre för  knäna just nu. Jag blev förtjust i säckar som man kan använda som vikter på olika sätt och de är perfekta att bära. Man kan också använda kettlebells, handvikter eller stång. Eller inga vikter alls. Säckarna är bra för mig som svettas om händerna och tycker att kettlebells bara glider ur greppet.

Viktigt är att inte låta knäet hamna längre fram än tårna.
Jag promenerade två gånger av och an, åt en riktning rymdes 16 steg (8 per ben). Det blev således 4*8 steg (per ben), stå-och-shejka-benen-vila ca en minut mellan varven.

Rumpträning utan att belasta knän kan göras med denna eller motsvarande manick:

Här är det viktigt att hålla höften på plats och bara låta benet röra sig, annars blir hållningen dålig.

En utmärkt rörelse för baklår och rygg är enfotsmarklyft. Rörelsen utmanar också balansen. Jag söker ännu tekniken, men småningom kan jag säkert öka vikterna en aning.

Börja upprätt och fäll dig sakta framåt och lyft samtidigt det ena benet rakt bakåt. Håll ryggen rak! Gå så djupt du kan och kom sedan upp tillbaka.
Här har jag 14 kg i var hand. 3*10 per ben.
Det är en rätt så utmanande övning, så börja med lätta vikter för att öva själva utförandet. Håll det ben du står på lätt böjt, så att knäet inte är låst.

Jag varvar ofta tunga rörelser med lätta men viktiga. De två följande rörelserna gör jag med tanke på mina löparknän.

Stig upp på en bänk eller något annat i lämplig höjd och låt det ben du inte står på följa med hela vägen upp. Sträck på dig ordentligt där uppe. Jag gör rörelsen utan vikter, man kan bra ha något i händerna också. För mig är det viktigt att se till att foten inte ger efter så att knäet vrids inåt (jag har överpronation).

Träna höften är också superviktigt för löparknä, även om det är en rätt mesig rörelse.

Höj och sänk höften. Det känns, tro det eller ej.

Det här än några bra benrörelser jag gärna gör. Jag följer inte slaviskt något program, men det är bra att ha några bra rörelser att ta till. Ibland gör jag helt vanliga "kyykkyn" eller tränar framlåren på maskin.

Jag gör alltid också både mag- och ryggmuskler, men det är inget speciellt med dem. En magmuskelrörelse är dock så bra att jag vill tipsa om den. Jag har gjort dem med boll, man kan använda vilken vikt som helst eller vara utan.
Luta dig bakåt så att det känns lite i magen, som om du gjorde statiska magmuslker. För bollen från ena sidan till den andra så att du för en roterande rörelse. Gör det snabbt, men noggrant. Gör det tills du inte orkar mer.

Armarna brukar jag nog också träna. Både bi-och triceps med fria vikter. Den här övningen är också rätt så bra:

Armpressar med hjälp av kettlebells. Jag gör 3*2(4+4).

Det här är det jag pysslar med typ tre gånger i veckan nu när jag inte kan springa. Så nu vet ni det.

Om man ska skada sig så är det nu. Hösten och vintern är lång och jag har god tid på mig att bli i springskick tills våren. Jag hoppas på en tidig, lång och snörik skidvinter.

Status

Inte så bra. I natt hade jag ondare i knäet än någonsin. Vaknade av en förskräcklig smärta och det kändes som om knäet hade låst sig totalt. Jag fick lirka fram och tillbaka och det tog flera minuter före det blev bättre. Jättemärkligt. Men så händer det ibland när jag sitter stilla länge och också under nätterna, men inte så här illa som i natt.

Så det är inte så bra. Ingen löpning (annat än ett par testrundor som definitivt inte räknas som löppass) på snart fyra veckor. Kul. Det kliar i benen.

I morgon skall jag besöka ortopeden. Jag fasar för besöket. Egentligen är det illa oberoende vad han konstaterar. Antingen säger han att jag ska vila (som om jag blev lyckligare av det). Eller också skickar han mig till operationssalen. Då kan jag bara drömma om att springa på väldigt väldigt länge.

I stället för att springa har jag byggt lite muskler. Något måste jag ju ha. Styrketräningen väcker dock lite motstridiga känslor. Å ena sidan är det kul att se resultat- jag blir ju faktiskt starkare! Å andra sidan vill jag inte skaffa mig alltför stora ben med tanke på att jag ändå helst springer. För det krävs uthålliga och långa fina muskler. Nu bygger jag ben för en sprinter och en överkropp för... en boxare?
Jag trivs med styrketräningen och det är kul att se att jag kan öka vikterna och att jag utvecklas. Samtidigt skulle jag ju helst träna uthållighet och grundkondition med tanke på löpningen.

Allra mest saknar jag löpningen. Saknar det något otroligt mycket! Och så har jag ångest över hur mycket tid som går till spillo. Om och när jag kan börja springa igen får jag bara acceptera det att jag måste börja från noll.

Statusuppdaterar i morgon efter ortopedbesöket. Antingen är jag ledsen och uppgiven eller ledsen och förtvivlad.

Gubbgym

Ända tills idag har jag kunnat njuta av Unisports fina utbud av idrottsfaciliteter. Jag kunde fuskutnyttja det ännu ett år efter att ha blivit färdig, men nu är det definitivt slut. Tyvärr. Nu får det bli stadens gym i Åggelby i stället. Så länge jag bara tränar en gång i veckan får detta mindre glamourösa gym duga. Inget större fel med det. Den här eftermiddagen var dock medelåldern kring 50, så sällskapet är ju lite annat.
Jag kommer nog att sakna Unisport. Något medlemskap i något annat gym tar jag sedan när jag har en massa extra pengar att slösa.

Flexibel arbetstid

Idag utnyttjade jag den flexibla arbetstiden jag har och besökte gymet mellan morgonens och eftermiddagens klienter. Helt perfekt! Jag fick en ordentlig paus och mentalt är jag piggare vid elva på förmiddagen än efter klockan 16 och med fem klienter i tankarna. Energimässigt var det lite för sent eftersom det redan hade hunnit gå över fyra timmar sedan frukosten. Skönt var det ändå och lugnt och tomt på gymet. På två timmar hann jag bra köra igenom mitt program och äta lunch i cafeterian. Visst straffar sig pausen genom att jag sitter och jobbar ännu halv sex på kvällen, men strunt samma. Jag gör hur jag vill med min tid.

Jag börjar bli starkare märker jag. Eller åtminstone större. Hoppas jag inte samlar på mig alltför mycket muskelmassa (eller annan massa) utan att jag hellre blir uthålligare och segare när det kommer till styrka. Nåja, styrketräningen är med på programmet fram till mars, sedan blir det mera spring igen. Tills dess beundrar jag mina triceps i spegeln en gång i veckan.

Måndagssyror

Det blev styrketräning idag. Av ren nyfikenhet (och för att alla crosstrainers var upptagna) värmde jag upp på löpmattan. Den har jag aldrig gillat och det har inte fallit mig in att springa på ställe inomhus då man kan springa ute och se annat än tiden som tickar ovanligt sakta. Nu provade jag i alla fall, och passade på att dra lite intervaller. Eller vad det nu var. Värmde upp en kilometer, sedan följde 4x500 m i hastigheterna 4:45, 4:30, 4:15 och 4:00. Huj, så fort det kändes. Tur att jag varken höll på längre eller ökade, jag hade väl flugit in i väggen bakom i sådana fall. Ganska bra gick det, kanske kan jag börja med någon form av intervaller inomhus. Bara för att hålla uppe känslan av fart, då det inte vill lyckas utomhus längre. Jag är inte helt övertygad ännu och jag föredrar självklart att springa utomhus. Så här svettig har jag aldrig varit efter en uppvärmning. Det bara rann.

Efter denna impulsuppvärming följde jag mitt träningsprogram som vanligt. Jag vet inte om det är särskilt smart att springa intervaller i samband med ett rätt så hårt styrkepass. Hoppade fram mjölksyran ganska snabbt. Annars kändes det rätt så bra. 

Om du har en bra intervall/fartträning på löpband så är jag intresserad av att höra.

Måndag eftermiddag är nog ingen bra tid att vara på gymet. Alla är där då. Antagligen för att alla på söndag kväll har bestämt sig för att börja hårdträna på måndag. Liksom alla veckor. Lördag eller söndag morgon klockan tio är däremot mycket lugnare. Wonder why.

Punttisboost och kroppsångest

Igår var det styrketräning igen. Plötsligt känns det ju nästan roligt att gå dit. Jag vet vad jag ska göra, jag behöver inte fundera om jag har gjort tillräckligt och jag känner att det är ändamålsenligt och vettigt. Nu börjar det dessutom gå bra, jag tror jag får ta och svinga en lite tyngre kahvakuula nästa gång! Armarna får jag dock ännu jobba med.

Igår grubblade jag över styrketräningens (och träning i allmänhet) negativa sida. Den där som handlar om ideal, krav och självförtroende. I konditionssalen är det omöjligt att inte se sig själv i spegeln. Det är bra med tanke på att man kan kolla sin ställning och se till att tekniken är okej när man lyfter vikter, men jag är knappast ensam om att bli stirrande på musklerna som spänns vid varje rörelse. Jag fastnar, iakttar, beundrar och jämför. Oftast är det en bra känsla jag får, jag känner mig stark och vill träna mer. Wow, jag har ju faktiskt muskler! Tills idealen krockar och jag känner mig för stor. Svårt att förklara, det är så himla komplext. Samtidigt som jag vill vara stark och vältrimmad, vill jag också vara liten, slank och graciös. Kvinnlig? Det går inte ihop. Jag blir både stolt och skamsen när jag blir "större" och starkare. Kanske är det något som hänger kvar. Under gymnasietiden var jag som starkast. Jag var nog aldrig stor, men jag tränade fotboll på lagom hög nivå och var snabb, stark och hade fotbollsspelarlår. Jag kunde imponera på killarna med mina armmuskler, vilket var lite kul. Samtidigt som jag skämdes. Kanske hänger det kvar. Jag är ju inte ens så stor. Minsta lilla kommentar kan jag svänga hur som helst och tolka enligt min egen känsla. "Dina bemuskler syns" kan jag tolka som att jag är stark eller att jag är tjock. Och jag vet ju inte hur jag vill vara. Jag vet bara vad jag vill göra. Springa och orka göra det. Synd att det skall bli så väldigt kroppsfixerat.
Jag ska försöka ändra synvinkel. Eller känselvinkel. I stället för att fundera på hur kroppen ser ut borde jag fundera på hur den fungerar. Vad kan jag uppnå med den, hur presterar jag? Då kan jag bli glad och nöjd när jag märker att jag orkar och när jag kommer in efter ett lyckat pass. Och skämmas lite och vara sur när jag märker att jag inte orkar. Det borde vara måttstocken. Inte lårmuskelns omkrets.
Jag borde bara lita på hur jag känner mig. Och nu känner jag mig ganska stark. Men lite (för) stor också.

Jag beundrar dem som kan vara nöjda just precis som de är.

Skyller på regnet

Ja, ja, jag får väl medge att jag är en mes. Tittade ut, konstaterade "usch!" och stack till gymmet i stället för att springa. Regnet och mörket lockade inte alls. Mycket skönare att träna inne. Det var det andra styrketräningspasset den här veckan. Om regnet håller i blir jag stor och stark. Om jag inte på grund av muskelmassan kan röra mig i vår, skyller jag på regnet.

Söndagsfusk

Nej, jag fuskade inte med träningen så att jag lämnade bort ett pass. Tvärtom. Jag gjorde det för mig lite förbjudna och tränade två gånger. Ett pass om dagen (eller MAX ett pass om dagen) har för mig varit en liten men väldigt viktig regel i och med att träningen plötsligt gick till överdrift och ledde till en massa dumma, onödiga saker. Jag har kommit över det och har för tillfället ett relativt sunt förhållande till träning. Men jag vet hur lite det krävs för att jag skall glida in i de gamla, dåliga vanorna. 

Nåja, gjort är gjort och egentligen ångrar jag mig inte.

Det första och väldigt planerade passet var morgonrundan med Running Finland. Det gråa, kalla vädret visade sig vara perfekt och miljöombytet var än en gång ett stort plus. Dessutom bidrog rundan till två nya bekantskaper, hurra! Enligt någons GPS sprang vi knappa 15 km och tempot var lite högre än under tidigare långpass. Min puls låg på 140, perfekt PK- länk!

Jag passade också på att testa mina nya skor, och de får godkänt. Jag förblev torr om fötterna och slapp skavsår och blåsor och annat som kan komma av nya skor. Vattentäta var de, men fortfarande lite för varma. Fötterna ångade när jag tog bort skorna och de våta strumporna var nog våta av svett och inte vatten utifrån. Kylan är på kommande och då blir de nog perfekta!

Det andra, mer spontana och lite fuskiga, passet blev på gymmet senare på eftermiddagen. Jag motiverade den extra träningen med att 1) eftermiddagen är lång och jag är ensam, jag hatar att vara ensam så på det här sättet får jag tiden att gå, 2) jag vill testa mitt gymprogram som jag fick för flera veckor sedan men som jag ännu inte har hunnit prova!

Styrketräningsprogrammet är gjort för att stöda löpningen, och det kändes nog bra. Det består av funktionella övningar, inte särskilt mycket vikter och pulshöjande rörelser. För att träna muskeluthålligheten. Det märkliga var att jag var klar på en timme! Ännu märkligare var att jag var nöjd med det! Det betyder väl att det var ett bra och effektivt program som tar krafterna ur en på en tacksamt kort tid. Ännu snabbare skulle det gå om jag inte drog ut så mycket på pauserna mellan serierna. Det är säkert en vanesak, nu måste jag kolla på pappret hela tiden för att veta vad jag skulle göra.

Det mesta orkade jag, utom armpressar med vikter. Huj, så dåliga arm- och axelmuskler jag har! Och rumpdödarrörelsen gör väl att jag kommer att ha svårt att gå i morgon.

Min tanke är att börja träna styrka mer regelbundet nu under hösten och vintern. En gång i veckan skulle vara super! Jag vill bli starkare och uthålligare. Inte större och muskulösare, men mina muskler kunde gärna få vara till någon nytta. 

Nu är det dags att fundera ut ett vettigt träningsprogram för "träningssäsongen". Höst och vinter blir väl mera styrka och alternativ träning än under en "tävlingssäsong". En utmaning är fotbollen. Vill jag springa flera gånger i veckan är jag tvungen att välja bort en fotbollsträning. Annars hinner jag inte vila. Och det är inte bra. Ska ta mig en funderare.

Till sist ett par citat av Haruki Murakami. Jag kan varmt rekommendera hans bok What I talk about when I talk about running (Vad jag talar om när jag talar om löpning).

"People sometimes sneer at those who run every day, claiming they'll go to any length to live longer. But don't think that's the reason most people run. Most runners run not because they want to live longer, but because they want to live life to the fullest. If you're going to while away the years, it's far better to live them with clear goals and fully alive then in a fog, and I believe running helps you to do that. Exerting yourself to the fullest within your individual limits: that's the essence of running, and a metaphor for life — and for me, for writing as whole. I believe many runners would agree” 

― Haruki Murakami, What I Talk About When I Talk About Running

“For me, running is both exercise and a metaphor. Running day after day, piling up the races, bit by bit I raise the bar, and by clearing each level I elevate myself. At least that’s why I’ve put in the effort day after day: to raise my own level. I’m no great runner, by any means. I’m at an ordinary – or perhaps more like mediocre – level. But that’s not the point. The point is whether or not I improved over yesterday. In long-distance running the only opponent you have to beat is yourself, the way you used to be.” 

― Haruki Murakami, What I Talk About When I Talk About Running

Muskelkondis

Idag gjorde en kille på Unisport upp ett punttisträningsprogram som stöder löpningen. Det var kul, en hel del bekanta men ändå nya rörelser. Det är inte särskilt ändamålsenligt att pumpa stora vikter så programmet baserar sig på att träna muskeluthållighet. Serierna är länga (15-30 gånger beroende på rörelsen) och alla serier görs tre gånger. Till min stora glädje är två rörelser med kahvakuula (vad heter det på svenska?) och många rörelser är med kroppens egen vikt. Funktionell träning kan man väl kalla det. Det är också meningen att pulsen höjs och hålls ganska hög (så att man är lite andfådd). Pauserna mellan rörelserna är korta och hela programmet är intensivt. Det verkade nog bra! Hujsigt stora vikter, tyckte jag, men det blir ju till inget om man inte blir trött. Vart efter jag blir starkare är det bara att öka vikterna Om jag under vintern gymmar 1-2 gånger i vecka så borde jag nog ha fina ben och starka stödmuskler när våren kommer :)

Jag delar gärna med mig av idéerna om du är intresserad!

Styrkesöndag

Fy vilket väder. Nästan så att jag tycker det är skönt att jag inte ska springa i Esbo idag. Hejar på dem som gör det!

Det blev gym idag. Löftet om att jag skulle vila benen höll jag och det var märkligt att låta bli att träna dem. Till och med rumpan fick vila. Det blev uppvärmning på crosstrainern (det fina är att man kan bläddra i tidningar och då blir det inte så långtråkigt), sedan mage, rygg och en massa armar. I väntan på att få mitt träningsprogram. Tror inte armarna är det viktigaste att träna med tanke på löpningen. 

Det var en rätt så skön söndagsträning och vid tio när gymmet öppnade var det inte många på plats. Skönt, luftigt och musiken på lagomsvag volym. Tills nån fattade att skruva upp volymen så att jag i takt med Loreen svingade kahvakuulan up, up, up, up, up, up, uuup!

Efter en effektiv träning har jag stenhårda magmuskler, stora haukkan men en ack så otrimmad rumpa. 

I morgon intar jag min position på massagebritsen. En lugn start på veckan. Jag tror jag ska försöka skriva upp veckans träning och planera den lite bättre så kanske den nya träningsveckan blir lite smartare än denna.

Burgundigryta och tarte tatin står på menyn för middagen med tjejerna. Dags att ta på sig kockhatten.

Tom tank

Det blev gym idag. Jag bara väntar på att få mitt konditionssalsprogram (nästa vecka!) så att jag får vett också i styrketräningen. Sådan som stöder löpningen, vill säga. Nu var det mest mage och rygg och mer än så orkade jag inte riktigt mer. Så går det när man rusar runt från klient till klient och slarvar med lunchen och dricker dåligt. Dumt. Antagligen har jag träningsvärk i morgon så får se hur det går att springa.
Jag måste nog tanka med eftertanke. Problemet är mitt arbete som gör det svårt att få till en ordentlig lunch. Det blir snarast flera mellanmål under dagens lopp. Det leder ganska ofta till att jag inte riktigt orkar träna för fullt när jag väl kommer hem.
Hur gör du? Om du ska träna på eftermiddagen/kvällen?
Den bästa tiden för mig är förmiddag, efter ett ordentligt morgonmål. Ser framemot veckoslutet, den bästa tiden för träning.