söndag 3 juli 2016

Paavo Nurmi

1:45:49. Jag var två sekunder ifrån att sätta personsämsta. Paavo Nurmi-halvmarathon blev inget höjdarlopp för min del, tvärtom.
Det mesta gick fel. Jag var inte särskilt förberedd och en ordentlig snuva i början av veckan gjorde mig ganska matt och slö. Inte var jag helt snorfri igår heller. Jag hade känt mig ganska slö annars också, av någon anledning tenderar jag att bli det på landet.
Och så var det en het dag också. Elvatiden visade termometern på Paavo Nurmi-stadion +27 grader och något omkring det var det när vi sprang. Tryckande hett och jobbigt.

Trångt vid start. Även om man inte har startfållor kunde man ha skyltar med olika måltider så att folk kan ställa sig i vettig ordning enligt samvete. Nu snubblade man på fötter som inledde i långsammare takt.
Nåja. Iväg kom jag och starten gick alltför fort. De första 6 kilometrarna snittade jag typ 4:40 min/km. Vid det laget var jag ute vid hamnen någonstans och det var tråkigt och stekande hett. Runsala var inte alls vackra sandvägar i skogen, det var asfalt, bilväg och backar som aldrig ville ta slut. Här tröttnade jag och jag insåg att jag inte skulle klara av att hålla farten. På något sätt hölls farten under 5-tempo fram till 13 km. Sedan gav jag upp. Jag var alldeles för trött och hade inget att ge. Tänkte att jag joggar i mål. Resten av loppet sprang jag i 5-5:15-fart men tunga ben och ett ganska besviket sinne. Jag gjorde något jag aldrig har gjort under en halvmara- stannade vid vätskestationerna, gick och drack. I vanliga fall struntar jag i det, känner att jag inte behöver något på en såpass kort sträcka.
1:45-haren kom förbi ett par km före mål. Uppmuntrande.
Den sista kilometern var lång. Jag mådde illa av värmen och det var bara tungt. Promenerade över mållinjen. Antagligen räddade jag mig själv från värre vätskebrist genom att stanna och dricka. Ambulanserna hördes flera gånger och jag antar att många fick avbryta på grund av värmeslag. Jag mådde helt hyfsat faktiskt. Säkert för att jag inte sprang tillräckligt fort.

Nu är Paavo sedd, jag blev inte förälskad i det loppet. Ganska tråkigt bortsett från början i stan och slutet längs ån. Backigt och tungt Runsala och tråkigt hamnområde. Bra service dock, många vätskestationer ett plus i värmen. Men inget lopp jag gärna springer nästa år.

Idag blev jag lurad med på en återhämtande landelänk med lillebror som farthållare. Den långsammaste länken på länge. Visst kändes det i benen men kanske gör det bara gott.

Mycket bättre fiilis efter dagens
länk än efter gårdagens.

Visst kan jag skylla på sviterna av en förkylning, på den olidliga värmen, på de där arma backarna. Eller så kan jag bara konstatera att jag inte var i tävlingsform. Eller någon bra form över huvudtaget. Jag kanske bara tror för mycket om mig själv. Jag hade hoppats på ett bra lopp som träning inför HCM och gärna ett gott formbesked. Det blev nog ingetdera. Jag sprang lika sakta som för ett år sedan. Fem minuter långsammare än i april i år. Inga framsteg här inte.
Om knappa sex veckor borde jag avverka 42,2 km utan att varken dö eller skämmas. Vad har jag gett mig in på?