lördag 31 augusti 2013

Stegrande

Förra veckan utmanade jag mig själv under långpasset genom att öka tempot ordentligt fyra kilometer på slutet. För att märka att jag faktiskt har en växel att lägga i om det behövs.
Idag utmanade jag mig själv på annat sätt.
Där någonstans intill sandvägen mellan Hertonäs och Vik finns ett ställe där det går trappor upp mot en fin utkikspunkt. Vingliga, skrangliga sådana. Dem tänkte jag bestiga.

Enkelt, tänkte jag i mitt hömod. Någon minut senare var benen till bredden fyllda av mjölksyra och jag var glad att det inte var fler trappor än så.

Väl uppe pustade jag ut, kollade på utsikten och lät pulsen sjunka igen. Kul variation under ett annars grått och regnsjukt långpass.
Efter att ha lyckats tappa bort mig i skidspåret någonstans mellan Hertonäs och Gammelstadsforsen och således fått några hundra meter terränglöpning inbakat i passet och till slut tagit mig hem igen, var jag rätt så sönder. Värkande ben, susande löparknä och ilande akilleshäl. Men glad och nöjd ändå. Det blev 20 km på två timmar och fem minuter. Inklusive en stigning i både höjd och puls.
Någon dag kanske jag tar mig an den beryktade Malmgårdstoppen.

På tal om utmaningar...
... för vissa räcker det inte att springa maraton. Då springer de 100 km ultra i stället. För andra räcker inte med att lägga 1000-bitars pussel. Då lägger de 4000-bitar i stället.

fredag 30 augusti 2013

Springa eller inte springa?

Borde bestämma mig för huruvida jag ska springa något lopp ännu i år eller inte. Esbo skippar jag, men Vanda i oktober är ännu ett potentiellt lopp. Bara för att få tävla. Bara för att få ett helt, riktigt lopp 2013. HCR var ju faktiskt ett fusklopp.
Jag är väldigt sugen på att tävla, men jag vet att vad jag än bestämmer mig för att springa så kommer jag att vara lite besviken. Jag är inte precis i toppform just nu. Fyra träningspass i veckan varav tre är löpning leder ju inte till topprestationer. Tyvärr. Jag får bara ta och sänka ribban och börja från noll. Med målet att ta mig igenom en tävling.
Maraton är tyvärr uteslutet. Men en halv, kanske? Eller ens en fjärdedels? I övermorgon blir det det dyrare priser, så jag måste bestämma mig nu.

torsdag 29 augusti 2013

Gubbgym

Ända tills idag har jag kunnat njuta av Unisports fina utbud av idrottsfaciliteter. Jag kunde fuskutnyttja det ännu ett år efter att ha blivit färdig, men nu är det definitivt slut. Tyvärr. Nu får det bli stadens gym i Åggelby i stället. Så länge jag bara tränar en gång i veckan får detta mindre glamourösa gym duga. Inget större fel med det. Den här eftermiddagen var dock medelåldern kring 50, så sällskapet är ju lite annat.
Jag kommer nog att sakna Unisport. Något medlemskap i något annat gym tar jag sedan när jag har en massa extra pengar att slösa.

lördag 24 augusti 2013

Släng av höstluft

Jag var iväg redan halv nio denna lördagsmorgon. Mest på grund av att det bär av till lande snart. Rättare sagt om en kvart, så jag får vara snabb.
Det var riktigt höstigt i morgonluften idag. Inte kallt, men så där friskt mot huden. Skönt, härligt väder att springa i.

Det blev långpass inklusive
14 km regelrätt PK-lenkki+4 km i drömmaratonfart (5min/km)+500 meter jogg till hemdörren. Lite längre än tänkt, men ack så nödvändigt.

Plan F har hållit första veckan. Jobbigt, men jag överlever. Fördelen med fyra pass i veckan är fräscha och pigga ben!

Tack för kompressionsstrumptipsen! Idag drog jag på ett par när jag steg upp och sprang iväg med dem någon timme senare. Inte illa alls.

Om inte annat så värmde kompressionsstrumporna
skönt i morgonluften.
Nu är det bråttom! Önskar trevligt veckoslut och drar iväg på kräftskiva!

måndag 19 augusti 2013

Plan F

Min plan A gick ju i stöpet ganska direkt. Det får jag bara acceptera. Träningsmängden minskar rejält, veckokilometrarna halveras och jag får glömma allt som kallas maratonträning för en obestämd tid framöver.
Jag måste bara ta skeden i vacker hand och göra mitt bästa för att få så mycket som möjligt ut av passen. Jag tänkte satsa på att bli snabbare nu, så länge marken är fri från snöslask, så det blir betoning på intervall och fartuthållighet. Kort, men intensivt. Ungefär så här hade jag tänkt:

Måndag: Intervaller
Onsdag: Fartuthållighet (30-40 min med puls på 170).
Torsdag: Gym
Lördag: PK-länk (typ 90 min)
De andra dagarna försöker jag satsa på muskelvård. Och vila.

Jag har ingen aning om det är ett smart upplägg. Om någon har en åsikt är det fritt fram att kommentera.
Vi får se hur det går. Antagligen kommer jag att vara rastlös och sur, men abstinensbesvären minskar väl med tiden.
Jag är dock galet tävlingssugen. Kanske, kanske en halvmara i Vanda? Eller ens FunRun-serien på 10 km... Men det är inget jag vågar lova mig själv.

Plan F står för många saker. Fart, färre pass, fokus... och friskare och fetare. Och en hel massa andra f-ord jag inte nämner här.

Jag skred till verket idag och inledde med mitt nya favoritintervallpass.
6x4 minuter, 2 minuter joggvila mellan varven.
Det här med att fördela krafter är inte min starka sida och jag var slut efter det första varvet. Sedan började det rulla på i ganska jämn takt, men nog blev det närmare maxträning än fartuthållighet. Jag hinner inte riktigt en hel kilometer på fyra minuter. Det vore ju drömtempot det, och det är något jag strävar efter. Nu hinner jag dryga 900 meter, så jag får lägga i en växel. Helt nöjd är jag dock med tanke på att förra veckan gick åt till att vila hälen.

Jag har ju inte slutat springa helt. Om någon vill ha sällskap på lugn lördagslänk så är det bara att heppa!

Kanske borde jag prioritera om.
Ha en finfin vecka!

söndag 18 augusti 2013

Kompressionsstrumpor

Har du erfarenhet av kompressionsstrumpor? Hurudana använder du? Strumpor eller "sleeves"? Och framför allt; har du tips på var man kan köpa bra men förmånliga kompressionsplagg? Över 30 euro är rätt så mycket för en strumpa, men kanske värt det?
Jag hör gärna din åsikt och tar tacksamt emot tips :)



lördag 17 augusti 2013

Känslosvall

Idag kan jag bara svälja min bitterhet, tänka på min första mara för ett år sedan och heja på dem som springer idag. Det är ju perfekt väder och jag hoppas det blir ett fint lopp på alla sätt!
Jag får nöja mig med dagens testrunda på en åttondels maraton. Det kändes inte bäst men på bättringsvägen i alla fall.

Jag vet att jag är otroligt dramatisk och självcentrerad när det gäller löpning. Men så är det bara. Just nu är jag
avundsjuk på alla som springer HCM idag och alla som har andra lopp att se framemot i höst,
ledsen för att min plan A gick i stöpet,
orolig för hur det nu skall gå med mina drömmar men
hoppfull när det gäller min nya plan F.

Plan F får stå för färre pass och fart. Återkommer till den när jag är redo att börja med den.  

torsdag 15 augusti 2013

Prioritera om

Min kropp säger stopp.

Först knäet. Nu akillessenan. Men i bakgrunden en kropp som inte riktigt fungerar.

Jag får helt enkelt ta och prioritera om.
Mindre belastning en tid framöver. Mindre träning, helt enkelt. Tills jag börjar fungera igen.

Jag slutar knappast springa, men jag får nöja mig med färre gånger i veckan, kortare pass och mindre ambitiösa mål. Huruvida jag tävlar i höst vill jag inte lova ens mig själv. Om jag gör det är det bara på skoj.

(Om någon har tips på träningsprogram där man kommer undan med 3-4 korta men kvalitetsmässigt bra pass så att man utvecklar fartuthållighet och upprätthåller grundkonditionen så tackar jag och tar emot.)

Jag är ledsen. Men nu är det helt enkelt så att hälsan får vara viktigare. Jag kommer igen. Kanske på gamla dar, som många långdistanslöpare.

Parkerade.


ps. Än en gång kom Juoksija med artiklar som passar min livs(eller löpnings-)situation. "Akillesvaivat kuriin" läses med intresse.


måndag 12 augusti 2013

Smärtsamt

Är det inte knäna som gör ont så måste det ju vara något annat.
Idag är det akillessenan.
Det började egentligen igår under långpasset och det var inte bättre idag. Tur att det bara stod återhämtande länk på programmet. Hade jag gått miste om ett viktigare pass skulle jag ha varit om möjligt ännu argare. Jag lunk-linkade på i 45 minuter så det blev ju minsann återhämtande och bra.
Äsch. Inte är det ju riktigt som det skall vara.
Ibland får jag känslan att det inte är meningen att jag ska springa.


lördag 10 augusti 2013

Kvalitet och pannben

Tänk att bara outfiten kan höja kvaliteten på ett träningspass!


Jag samlar inte kilometrar. Jag vet att antal kilometer i veckan spelar roll när man tänker springa maraton, men brist på tid, ork och förmåga så får jag helt enkelt satsa på kvalitet i stället. Egentligen passar det mig bra. Jag får mer ut av ett bra pass än en seg "pakkolenkki" bara för att få ihop ett visst antal sprungna steg.
Återhämtningen är rätt så central, har jag märkt, och ett pass blir så mycket bättre om kroppen känns utvilad. Det är trevligare att springa och jag tror (jag har inga vetenskapliga bevis) att jag utvecklas mer om jag springer ett pass som det ska springas. Självklart varierar dagskonditionen och jag påstår inte att jag alltid är så pigg och skarp, men då försöker jag anpassa mig efter det. Hellre ett kortare men bättre pass än ett som går åt skogen och som gör mig ännu mer slut.

Hur gör du för att din träning skall bli så bra som möjligt?

Idag var jag utvilad efter fredagens totalvila. Skönt med fräscha ben. Trots etnisk mat och ett par glas vin kvällen innan gick dagens "12 km i maratonfart" bättre än jag hade räknat med.
Jag vet inte riktigt vad min tänkta maratonfart är, men jag misstänker att det rör sig kring 5:15. Jag har inte vågat sätta upp något tidsmål än, mitt mål är först och främst att ta mig helskinnad igenom mitt andra hela maratonlopp. Hur som helst stack jag iväg i en bekväm fart som visade sig ligga under 5 min/km. Jag försökte- verkligen försökte!- sakta ner en aning, men eftersom jag bara tycks ha en on/off-växel så pinnade jag på i ett tempo kring 5.
Det var vid 10 kilometer som jag fick börja kämpa och då gick träningen mera ut på att bygga pannben. Jag hade en väldig lust att låta det bli ett kortare pass men genom att muta mig själv med glass lyckades jag hålla tempot ännu de två sista kilometrarna. Det blev en bra länk, men att det skulle vara min maratonfart kan jag bara drömma om. Jag var rätt så färdig och blotta tanken att springa ytterligare 30 kilometer i samma fart gav mig mjölksyra i benen.

På tal om kvalitet...
... spana efter orangea glasspaket i frysdisken!

Nu skall jag ha lite kvalitetstid på foamrollern, sedan är det glass och film som gäller!

onsdag 7 augusti 2013

Intervall

Tack för alla tips om bra intervallträning ni kom med! Jag kunde ju inte bestämma mig för vilket jag skulle välja så det blev en salig blandning av alla förslag. Resultatet blev följande:

6x4 minuter (2 min gå/jogg mellan varven).

Det blev således inte riktigt tusingar, men nästan. I stället för att ta tid på tusen meter blev det att mäta sträcka på fyra minuter.
Det gick ganska okej för att vara första gången. Jag hann inte riktigt en hel kilometer på mina fyra minuter utan tempot låg på något mellan 4 och 4:30. Jag gjorde misstaget att börja för hårt så jag var rätt så trött vid sista draget. Nåja, kanske ett mål kunde vara att verkligen hinna en hel kilometer på fyra minuter (och att göra det 6 gånger efter varandra).

Passet passade mig. Intervallen var lagom långa och jag upp en bra rullande rytm. Pulsen steg till fina 170-176 men det var skönt att märka att jag på dryga minuten (gå/jogg) fick ner pulsen till under 120.

Det var rätt så skönt att prova på ett nytt intervallpass. Jag tror jag kör samma nästa vecka också och sedan väljer ett annat upplägg. Jag fick så många bra varianter att det nog bara är att välja och vraka.

söndag 4 augusti 2013

Heta pass

Hoppas hettan inte har tagit kål på någon ultralöpare i Stockholm idag.

Den första "riktiga" träningsveckan är förbi och jag är rätt så mör. Kroppen är tydligen inte van vid intensiv träning. Det började mjukt med lätt sällskapsjogg och fotbollsträning- och match. Pyramidintervallen var ovanligt jobbiga (började för  hårt) men jag var nöjd efteråt ändå.
Det var egentligen veckoslutets pass som jag var mest orolig över. Dem överlevde jag med nöd och näppe. Inte på grund av löparknän utan helt enkelt på grund av usel kondition.
Igår hade jag tänk springa 12 kilometer i maratonfart. Att det skulle innebära 5-tempo kunde jag bara glömma. Det var stekhett och benen ville inte riktigt löpa. Jag ändrade mig mitt i och sprang bara 10 och "maratonfarten" var snarare 5:20. Jag får väl sänka ribban lite och inte tro att jag är i samma form som i våras.
Idag stod det PK 120 på programmet. En gassande sensommarsol gjorde inte länken mindre svettig. Det blev 21 km på 130 minuter, pulsen ganska hög och farten lägre än jag hade tänkt. Törstig som en kamel och kokt som en kräfta var jag efteråt.

Mest glad är jag över att knäna inte hindrade mig från att springa. Ömma är de visserligen efteråt men kallgel och Voltaren hjälper väl till en del.
Under veckan har jag kunnat konstatera följande:
- kroppen är ovan att bli pressad så här hårt
- jag är inte i samma form som i maj och jag kan helt enkelt inte sätta upp särskilt ambitiösa tidsmål. Mitt mål är att ta mig igenom de tänkta loppen med hedern i behåll.
- träningen kräver mer eftertanke när det gäller mat, så nu är det bara att komma ut ur semesterrutinerna. Kolhydrater är kompisar och min primära energikälla.
- helga vilodagen. En helvila och en återhämtande länk (som på riktigt inte är mer än en dryg halvtimme) är ett måste för att jag ska ha nytta av träningen.

Det var heta pass den här veckan. Även om sommaren är härlig så längtar jag nog lite efter höstens friska temperaturer. Idag passade vi ändå på att njuta lite av augustisolen som en skön avslutning på dagen.


fredag 2 augusti 2013

Tusingtips

Pyramidintervall i all ära, men nu börjar jag tröttna. Så nu är jag lite nyfiken på nya grymma intervallpass.

Jag har aldrig sprungit tusingar. Har du? Om du har tar jag gladeligen emot rent praktiska tips.
Hur ser ditt tusingpass ut?
- hur många intervall?
- hur lång och hurudan vila?
- viktigast av allt: hur gör du med klockan? stannar du klockan mellan varven eller låter du tiden gå?

Tack på förhand!