Nej, jag fuskade inte med träningen så att jag lämnade bort ett pass. Tvärtom. Jag gjorde det för mig lite förbjudna och tränade två gånger. Ett pass om dagen (eller MAX ett pass om dagen) har för mig varit en liten men väldigt viktig regel i och med att träningen plötsligt gick till överdrift och ledde till en massa dumma, onödiga saker. Jag har kommit över det och har för tillfället ett relativt sunt förhållande till träning. Men jag vet hur lite det krävs för att jag skall glida in i de gamla, dåliga vanorna.
Nåja, gjort är gjort och egentligen ångrar jag mig inte.
Det första och väldigt planerade passet var morgonrundan med Running Finland. Det gråa, kalla vädret visade sig vara perfekt och miljöombytet var än en gång ett stort plus. Dessutom bidrog rundan till två nya bekantskaper, hurra! Enligt någons GPS sprang vi knappa 15 km och tempot var lite högre än under tidigare långpass. Min puls låg på 140, perfekt PK- länk!
Jag passade också på att testa mina nya skor, och de får godkänt. Jag förblev torr om fötterna och slapp skavsår och blåsor och annat som kan komma av nya skor. Vattentäta var de, men fortfarande lite för varma. Fötterna ångade när jag tog bort skorna och de våta strumporna var nog våta av svett och inte vatten utifrån. Kylan är på kommande och då blir de nog perfekta!
Det andra, mer spontana och lite fuskiga, passet blev på gymmet senare på eftermiddagen. Jag motiverade den extra träningen med att 1) eftermiddagen är lång och jag är ensam, jag hatar att vara ensam så på det här sättet får jag tiden att gå, 2) jag vill testa mitt gymprogram som jag fick för flera veckor sedan men som jag ännu inte har hunnit prova!
Styrketräningsprogrammet är gjort för att stöda löpningen, och det kändes nog bra. Det består av funktionella övningar, inte särskilt mycket vikter och pulshöjande rörelser. För att träna muskeluthålligheten. Det märkliga var att jag var klar på en timme! Ännu märkligare var att jag var nöjd med det! Det betyder väl att det var ett bra och effektivt program som tar krafterna ur en på en tacksamt kort tid. Ännu snabbare skulle det gå om jag inte drog ut så mycket på pauserna mellan serierna. Det är säkert en vanesak, nu måste jag kolla på pappret hela tiden för att veta vad jag skulle göra.
Det mesta orkade jag, utom armpressar med vikter. Huj, så dåliga arm- och axelmuskler jag har! Och rumpdödarrörelsen gör väl att jag kommer att ha svårt att gå i morgon.
Min tanke är att börja träna styrka mer regelbundet nu under hösten och vintern. En gång i veckan skulle vara super! Jag vill bli starkare och uthålligare. Inte större och muskulösare, men mina muskler kunde gärna få vara till någon nytta.
Nu är det dags att fundera ut ett vettigt träningsprogram för "träningssäsongen". Höst och vinter blir väl mera styrka och alternativ träning än under en "tävlingssäsong". En utmaning är fotbollen. Vill jag springa flera gånger i veckan är jag tvungen att välja bort en fotbollsträning. Annars hinner jag inte vila. Och det är inte bra. Ska ta mig en funderare.
Till sist ett par citat av Haruki Murakami. Jag kan varmt rekommendera hans bok What I talk about when I talk about running (Vad jag talar om när jag talar om löpning).
"People sometimes sneer at those who run every day, claiming they'll go to any length to live longer. But don't think that's the reason most people run. Most runners run not because they want to live longer, but because they want to live life to the fullest. If you're going to while away the years, it's far better to live them with clear goals and fully alive then in a fog, and I believe running helps you to do that. Exerting yourself to the fullest within your individual limits: that's the essence of running, and a metaphor for life — and for me, for writing as whole. I believe many runners would agree”
“For me, running is both exercise and a metaphor. Running day after day, piling up the races, bit by bit I raise the bar, and by clearing each level I elevate myself. At least that’s why I’ve put in the effort day after day: to raise my own level. I’m no great runner, by any means. I’m at an ordinary – or perhaps more like mediocre – level. But that’s not the point. The point is whether or not I improved over yesterday. In long-distance running the only opponent you have to beat is yourself, the way you used to be.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar