Sommarspring

Det blev sommar (ja, det behöver bara vara 15 plusgrader för att det ska räknas som finsk sommar och nu har mätaren visat närmare 20 grader de senaste dagarna). I morse var det rentav hett i solen när jag gav mig av. Sommar och värme stör inte precis min träning men en del saker förändras ändå.

Klädseln. Jag har hellre lite svalt än för varmt och jag lättar på klädmängden genast när det är möjligt. Shorts och ärmlöst gällde idag. Jag får värmeslag bara av att se löpare komma emot klädda i långbyxor och jacka alldeles knallröda i ansiktet. 10-gradersregeln är en bra tumregel. Klä dig som du skulle göra det vore tio grader varmare ute och du bara var på väg ut för att få frisk luft. Idag var det 15 grader när jag sprang iväg. Hur klär jag mig när det är 25? Jo, i shorts och linne (eller bikini, men det är inte så bekvämt att springa i). Keps och/eller solglasögon hör också till sommarutstyrseln.

Solkräm. Jag har lätt för att få röd näsa i solen så redan nu försöker jag minnas att kleta lite solkräm på mig. Och för att slippa den nördiga klockranden: håller miss Garmin i handen i stället för runt armen. Det lönar sig att smörja in sig en god stund före, annars har man svettblandatsolkrämsklet på kroppen.

Temperaturen. Om det mot förmodan skulle bli en lika varm sommar som för två år sedan så påverkar nog temperaturen på hur långa pass jag springer. För två år sedan var det trettio grader typ hela juli så det var bara att skippa långpassen och ta kortare rundor och intervaller i stället. Dessutom var jag en aning gravid då så det passade bra att ta det lugnt.
Den finska sommaren är kort och värmeböljor varar inte många dagar, så man förlorar inget på att slappa i värmen i stället för att riskera vätskebrist och annat i hettan. I värsta fall faller ett eller två planerade långpass bort. Voj, voj. Satsa på att bli lite snabbare då och spara jobbiga, långa träningar till en svalare dag.

Vätskeintag. Jag är dålig på att dricka så jag är tvungen att tänka extra noga på att dricka tillräckligt.

Insektintervaller. Nu har de där kräken vaknat till liv igen och sommarlöpning brukar innebära spontana spurter ifrån getingar, bromsar eller andra livsfarliga insekter.  Måttligt roligt.

Idag blev det 18 km lagomsvettig solskenslöpning. Inbillar mig att jag blev lite brun.

Marathonträning

Idag traskade vår knappt 14 månader gamla son från Stockmann till Järnvägstorget. Inte många hundra meter men det var den absolut längsta sträckan någonsin i hans korta liv. Kanske kunde han vara med på Minimarathon i augusti. En kilometer ska han nog orka om vi börjar träna. Bara det inte finns bilar på vägen. Då avleds hans uppmärksamhet direkt.

På aftonpromenad.

En oinspirerande uppdatering

Hoppsan. Det blev visst lite uppehåll på bloggfronten. Jag skyller på för lite tid och inte särskilt mycket intressant att skriva om. Vinterträning är vinterträning och inte särskilt sprittande. Eftersom jag inte har något fastslaget mål är träningen dessutom ostrukturerad och inte särskilt kvalitativ. Under den senaste månaden har utevistelsen med sonen dessutom begränsats av arktisk kyla, snöstorm eller töväder med omöjligt vagnföre, så målet har egentligen varit att komma ut på länk ens ett par gånger i veckan.

Sedan senast har jag sprungit inomhusintervaller ytterligare två gånger med varierande framgång. Jag hann njuta av skidvädret hela två gånger och har besökt gymmet ungefär en gång i veckan och äntligen klarat sex armhävningar (då rekordet är sju innan jag blev gravid).
Idag slutade också min januariutmaning; utan sötsaker en månad. Jag föll för frestelsen en gång då jag blev bjuden på glass. Jag var svag och den sociala pressen var stor. Nu är det dags att hitta på nya regler för min godiskonsumtion för att inte falla in i samma gamla ovana igen. Jag inledde starkt med två chokladbitar till frukost.

Jag behöver ett mål. Och bloggen behöver ett ansiktslyft. Återkommer när jag har det på det klara med dessa två projekt.

Skinklänk

Eländigt. Det ordet beskriver bäst juldagsmorgonens väder. Jag var inställd på långpass så det var bara att bege sig ut ändå. Igår hade jag grämt mig lite grann över att jag struntade i julaftonsträning men det visade sig att benen var ganska pigga och kroppen vältankad efter julmat, pepparkakor och choklad.
Två timmar eller 20 kilometer var planen. Jag stannade klockan på 21,5 km på 1:51:48. Typ en halvmara i hyfsad fart. Jag är lite överraskad och väldigt nöjd.

Skönt att få in ett långpass. I morgon bär det av till Dubai och under en vecka framöver kommer betoningen snarare att vara på strandliv, shopping och ökensafari än långa springturer. Det får bli några korta men effektiva intervallpass i stället.

En som kanske springer Minimarathon i höst ;)

Plankutmaningen sket sig den 22a. Då plankade jag bara 10 minuter och kom på att jag hade tolv minuter kvar när jag halv elva på kvällen låg inbäddad i sängen. Så det fick vara. Sedan hade jag helt enkelt inte tid. Hur som helst så har jag tränat magmusklerna mer än på länge så kanske det motiverar mig att fortsätta på något sätt.

2015 har varit ett ganska knäppt år. In i februari vaggade jag runt kvarteret med min vid det laget obekvämt stora kroppshydda. Sedan följde åtta veckor återhämtning och därefter fick jag sakta börja bygga upp kondisen igen. Löpningen har fått ge vika för familjeliv men det har inte varit någon katastrof. Jag har sprungit en halvmara och två tior och kurvan verkar peka uppåt. Löpvagnen var årets bästa köp och den har nog bidragit till att jag flyger fram när jag springer utan den som motstånd.
Målen för 2016 kan jag fundera på nästa vecka när jag ligger vid poolen och njuter av solen. Snabbare vill jag gärna bli. Vilka sträckor det gäller får vi se.

God jul och gott nytt år!

December

Det flödar över av decemberutmaningar och julkalendrar på bloggar och Facebook nu. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till sådant. Julkalendrar som aktiverar folk är ju bra och det är ett lämpligt sätt att utmana sig själv och ta sig i kragen för en gångs skull.
För att det ska vara någon vits så måste det ju på riktigt utmana. En med stålmage behöver ju ingen plankutmaning. En som springer mycket behöver ju inte någon samla-rekordmånga-kilometrar eftersom hen ändå springer mycket och det inte är ett problem att få till stånd ett träningspass.
Jag skulle gärna vara med på en spring-x-antal-kilometrar-i-december men för att det ska vara något extra så måste det vara väldigt många kilometrar och det varken vill eller hinner jag inte med då jag gärna är hemma med familjen också. Jag får ihop en helt okej mängd kilometrar i veckan och jag vill inte göra det till något tvång eller prestation desto mera.

För mig skulle en plankkalender vara bra. Eller något motsvarande. För bålstyrka har jag slarvat med alldeles för mycket. En minut planka idag. Två i morgon. Fjorton minuter den fjortonde och tjugofyra minuter på julafton. Antar utmaningen.
En annan bra julkalender skulle vara att stretcha. Typ 10 minuter varje dag fram till jul. Minst. Det har jag också slarvat med och det är något som jag bara inte får till stånd.

Jag får väl se vad det blir. Antagligen kommer jag att glömma att öppna luckor ibland. Tänker inte känna mig misslyckad för det.

Om någon har tips på vettiga julkalendrar/decemberutmaningar så låt komma. I morgon är det ju redan lucka nummer två som ska öppnas.

Den sjukan och höstens första mörkerspring

Jag är aldrig sjuk. Natten till tisdagen kom undantaget som bekräftar regeln i form av en ordentlig spysjuka. Av alla sjukor. Det innebar en tvådagars väldigt ofrivillig vila. Det gav mig lite insikt i hur omöjligt det är att ta hand om en bebis när man själv ligger däckad och lyckligtvis kunde Jan stanna hemma från jobbet så att jag kunde vila. Den sjukan tar verkligen musten ur en; jag tyckte att Filip hade blivit flera kilo tyngre och jag orkade knappt le åt hans glada ansikte som kikade upp bakom soffbordskanten, men det fina med magsjuka är att det går över på ett dygn. Lika lyckligt var det att herrarna klarade sig undan helt och hållet.

På onsdagen var jag på benen även om magen var lite snurrig och på torsdagen vågade jag mig på en kort runda. Det blev höstens första mörkerspring eftersom jag kom iväg först senare på kvällen och dessutom råkade det vara blåsigt och regnigt så höstkänslan slog emot mig väldigt tydligt. Jag hade glömt hur mörkt det är på hösten. Man vänjer sig, men det är verkligen mörkt. Inte alls motiverande. Jag har blivit lite bortskämd med att ofta kunna springa mitt på dagen eller tidig eftermiddag så mörkret var på något sätt påtagligt. Uppfriskande dock, efter ett par dagar inomhus i samma kläder.

Det är reflextider nu. Kom ihåg att man inte syns i mörkret! Höstlöpare är bilisternas värsta skräck så var snäll och hjälp dem lite grann. Reflexvästar må vara pinsamma men hellre pinsamt levande än snyggt överkörd.

Hoppas magen och en fortfarande ganska svag kropp håller en halvlång transportlöpning senare idag.

Diskussionsforum

Vår lilla förening Running Finland har öppnat ett diskussionsforum på Facebook. Löpsnacket är tänkt att fungera som ett forum där man kan diskutera om och kring löpning. Det kan vara allt från träningstips till frågor om skador och rehabilitering eller bara ett ställe att skrika ut sin frustration över skavande underkläder. Den första frågan handlade exempelvis om strumpor och huruvida hål på tårna kan hindras på något sätt eller inte.

Du behöver inte vara medlem i Running Finland, du behöver inte ens vara finsk medborgare, utan gruppen är öppen för alla. Sök fram Löpsnacket och be om att få komma med i gruppen så är det klart med det.

Loppflopp

Det ser lite illa ut med min tävlingshöst. Det beror bara på att vi råkar ha babysim på lördagseftermiddagarna.
Alla lopp som jag skulle kunna delta i ordnas på lördag eftermiddag. Inga lopp startar på morgonen. Morgontrötta finnar eller vad är det fråga om? Ett lopp går på en söndag och det tänker jag springa. Det är också det enda. Som det ser ut blir det varken halvmara i Vanda eller någon Aktiacup i vinter.
Synd. Inte för att jag har tränat mig till toppform eller något men det hade varit kul att delta.

Superfood

Somliga kör med chiapudding med frön från Mexiko, Acaibär från regnskogarna, Maca-smoothies med fläktar från Anderna eller gröna drycker för den känsliga magens skull.

Jag går på 100% rågbröd som är 100% finskt. På det ost och skinka och ägg från finska mejerier respektiver slakterier och hönsgårdar. Min mage mår riktigt bra. På det en kopp mörkrost, vilken är den mest långväga gästen på bordet. Havregrynsgröt med blåbär är ett extra inslag i min superfood.

Tävlingsetikett inför sommarens lopp

I det senaste Juoksija- numret påmindes läsarna om hur man beter sig på tävling. För att påminna er andra tänker jag summera det hela, jag är nämligen en av dem som stör sig på andras dåliga beteende.

1. Välj rätt startgrupp! Då är du inte i vägen för andra och så slipper du tränga dig förbi (det är nämligen också störande).
2. Om du inte är först i startfållan så träng dig inte först!
3. Undvik att sicksacka i början när det är trångt. Det kan vara farligt och snubbelrisken ökar. Klungan löser nog upp sig småningom.
4. Håll till höger! Lämna plats för dem som vill förbi! Spring inte fem i bredd med dina kompisar.
5. Kasta en blick över axeln innan du spottar!
6. "Peesaaminen" på finska, det vill säga att använda någon som hare och haka på honom är ett bra sätt att hålla tempot. Spring ändå inte för nära och trampa honom inte på hälarna. Tacka honom efteråt, det är artigt. Dessutom är det snällt att själv fungera som dragare  emellanåt.
7. Stanna inte vid drickstationerna och kasta gärna muggen och den tomma gelförpackningen i roskisen.
8. Highfiva åskådarna, speciellt barnen! Visa glada miner åt dem som står och hejar.
9. Gratulera dina medtävlande när du kommer i mål. Det sprider positiv tävlingsfiilis. Stanna gärna och titta på prisutdelningen även om du själv är långt ifrån prispallen. På det sättet visar du respekt för dem som presterade bäst.
10. Visa inte ditt missnöje även om det var ett skitlopp. Tacka arrangörerna och njut av känslan efteråt.

Utöver dessa är det bra att komma i tid, ta sig till tävlingsplatsen med allmänna transportmedel, att lämna sina grejer till förvaring i tid och att ställa sig i bajamajakön i tid. Allt för att det ska gå smidigare.

Lycka till alla ni som har spännande lopp framför er!

Tre veckor

Samtidigt som det känns som en evighet så har det ju faktiskt bara gått tre veckor sedan vi blev tre. Tänk att en trekilos klump kan ta all ens uppmärksamhet och energi och vända upp och ner på vardagen så fullständigt!

Jag är fast. När jag föreställde mig hur det skulle vara med en bebis i huset så tänkte jag att jag skulle få långtråkigt. Det är snarare så att dagarna bara går utan att jag knappt har hunnit göra något alls. Bra att jag hinner stiga upp ur soffan för att äta och gå och kissa.

Jag är någorlunda återställd nu.  Det är ännu en vecka kvar av förbudet att lyfta tunga saker, böja mig och använda mina magmuskler. Såret har nog läkt bra men det känns illa emellanåt. Jag har kunnat gå på korta, långsamma promenader och det är främst i syfte att få frisk luft. Någon träning har jag inte ens tänkt på. Jag har varken tid, energi eller krafter att göra det och dessutom lär jag nog få vänta tills efterkontollen innan jag ens kan tänka på annan träning än knipövningar.

Idag kom jag mig ändå ut i det vackra, varma vårvädret och fick en timmes lugn och skön vagnpromenad. Känner min nästan som ny.

Fokus för tillfället är att vara mamma. Löpare kanske jag kan börja beskriva mig som någon gång i sommar.  Det betyder att bloggen inte kommer att uppdateras särskilt aktivt, åtminstone inte så att jag skulle blogga om min egen träning. Kanske inlägg om löpning i allmänhet. Jag tror mig fortfarande vara expertamatör så kanske kan jag komma med något vettigt trots min paus från allt som heter träning. Annat som händer i mitt liv kan läsas om här.

Långledigt

Idag är det min första lediga dag för oviss tid framöver. Jag är visserligen på vintersemester så här kring jul men sedan glider jag in i officiell mammaledighet vid årsskiftet.
Jag hade föreställt mig att de här veckorna skulle bli sköna träningsdagar varvat med soffhäng och filmer. Det verkar bli betoning på det senare. Visst rör jag på mig men någon träning skulle jag inte kalla det. Jag har promenerat och besökt gymmet lagom många gånger i veckan men under de senaste dagarna har jag fått lida efteråt. Jag får ont i korsryggen och nedre magen, en sådan där molande, störande värk och mitt under promenaden kan det hugga till så att jag får stanna och låtsas stretcha ett slag. Någon menade att det kan vara foglossning (har ingen aning om hur det ska kännas) och tant Rådgivning sade att det antagligen är övningssammandragningar.  Otrevligt är det hur som helst och jag vet att motion inte gör saken bättre. Så jag får väl ta det som det kommer och ta det lugnt om det så krävs. Nu om någonsin kan jag göra det med gott samvete.

Jag har en delad bloggpersonlighet och eftersom mitt liv kretsar mindre kring löpning och mer kring allt annat så kommer det att vara ganska dött här men mer liv här.

Min första lediga dag har jag tillbringat på crosstrainer med Runner's World framför näsan och därefter i frissastolen. Kvällen avrundades med julkonsert och ja, det lackar mot jul.

Utmaning avklarad!

Den tre veckor långa armpressutmaningen är äntligen till ända. 115 stycken idag. Inte så farligt kan man tänka, men med tanke på att det var 110 igår, 105 i förrgår och så vidare så kändes det nog alldeles tillräckligt mycket i armarna.
Jag har gjort på mitt sätt- tjejarmpressar med knäna i marken och så djupt att magen tar i (det är den som når marken först, inte brösten som i vanliga fall). Antagligen lite fuskigt men nog har jag fått jobba ändå. Ibland har jag delat upp det så att jag har gjort en del på morgonen och resten senare. Ibland har jag gjort det så gott som i ett sträck med lite vila mellan pressarna.

Det var en jobbig utmaning, faktiskt. Lite som plank-julkalendern i fjol eller när det nu var. I båda fallen går det ut på att öka mängd/längd för varje dag som går, vilket orsakar en kulminerande effekt. Dels är själva utförandet jobbigt och dels får åtminstone jag ont på andra ställen än där det ska kännas. Armpressarna gav mig konstant trötta armar och ungefär halvvägs kändes det illa i axlarna. Inte vet jag om jag har blivit starkare av detta. Jag vet bara att jag inte gör armpressar i morgon.

En utmaning är ingen utmaning om den inte blir lite galen mot slutet. Men sådana utmaningar som gör mer ont än bygger upp är lite fåniga. Om någon har en vettigare utmaning så antar jag den. Kanske.

Dagens träning bestod förutom 115 armpressar av en 30 minuters länk (läs: 4 km snöplums) följt av pepparkaksbak. Vintern kom. Det har snöat hela eftermiddagen och kvällen. Hoppas det håller i. Längtar efter att stå på skidorna.

I Finland ska man satsa på annat

Jag läste en intressant men samtidigt ganska tråkig artikel i dagens HBL. Det handlade om hur usla vi är på långdistanslöpning i Finland. Hur mycket efter världseliten vi är. Idag behöver en man springa milen på 30 minuter för att få FM-medalj. För 30-40 år sedan behövde en man komma i mål på 28 minuter för att ha medaljchans. 1976 var Lasse Virén nästan lika snabb som Mo Farah var 2013 på 10 km. Nu är finländarna långt ifrån sådana prestationer. För att då inte tala om ännu längre sträckor.

I dag är löpning stort i Finland och säkert på andra håll i världen åtminstone på amatörnivå. Att ha sprungit maraton är ingenting längre. Det har alla gjort. I stället ska det vara ultralånga sträckor, extremlöpning eller terräng för att det ska räknas som något och för att man ska sticka ut. Folk vill överträffa sig själva, vilket i och för sig är bra med tanke på den allmänna folkhälsan, men ingen blir riktigt bra. Maraton på 5 timmar  och 55 minuter och ultralopp ultralångsamt. Bara man har klarat det.
Proffsen i Finland är inte många och inte ens de är riktigt bra. De bästa kan man räkna på en hand ungefär och så finns det några löften också. Men varför blir vi inte lika bra som till exempel kenyanerna?

Kanske är det biologiska faktorer. Kanske är det helt enkelt för lite träning eller för låg motivation. Antalet löpare är ju inte heller särskilt stort i Finland så vi har ju inte så många att välja mellan när det kommer till att skicka någon till större tävlingar. Kanske går det inte att löpa på heltid i Finland, att livnära sig på det. Jag vet inte.
Lever man i Finland borde man satsa på något annat. Vintersporter och lagsporter. Där är vi rätt så bra. Bättre att satsa på ishockey och ha löpning som hobby.

Tajt

Jag klickade hem en "masutuubi", typ stödstrumpa för mage och rygg. Den är sömlös och känns verkligen skön. Tänkte det skulle vara bra med en sådan när jag tränar, det börjar kännas som att magen skumpar lite för mycket. Med den som understa lager trängde jag mig in i diverse träningskläder. Min nya fina Craft-jacka gick precis fast och runt magen blev det ett väldigt tight paket.

Magstödet funkade bra och värmde skönt. Det blev lugn runda utan anmärkningsvärda problem. Något i korsryggen kände jag dock av först när jag vaknade och sedan stundvis under länken, får se hur det artar sig.

De som tillverkar träningskläder kunde väl ha en kollektion för stormagade. Jag skulle inte behöva en massa valmöjligheter, men ett par springtights med hög, skön och stretchig resår, lång- och kortärmade tröjor som är tillräckligt långa och en löpjacka med plats för en växande kula skulle sitta fint.

Jag var dum nog att joina armpressutmaningen i november. Det gäller en tre veckor lång utmaning där man dag ett gör 15 armpressar och sedan ökar med fem varje dag i tre veckors tid. Det kulminerar alltså i 115 stycken. Idag kämpade jag för att få ihop dagens 50 och trots att jag gör tjejversionen med knäna i marken börjar det vara lite tight det också. Eftersom min mage är det första som tar i golvet kommer jag ju lite lättare undan. Allt ska man ge sig in på.

Vardagsmotion

Jag är usel på vardagsmotion. Eller nyttomotion, vad det nu heter. När vi bodde i höghus tog jag hissen till tredje våningen och nu slipper jag trappor oberoende. Jag använder bil på grund av arbetet och behöver således inte promenera till bussen. Lite ledsen är jag över att inte ha möjligheten att cykla till jobbet, för det skulle jag gärna göra. Jag sitter mycket under dagen och shoppar gör jag såpass sällan att det skulle bli regelbunden motion (shopping är ju som känt väldigt ansträngande). Dessutom är vi dåliga på att bara gå ut på en promenad i brist på sysselsättning och det blir lätt soffan och TV:n i stället. Kanske blir det ändring i vår då jag har en vagn att skuffa.

Idag fick vi ändå en chans att använda kroppen på annat sätt än bara i samband med träningspass. Det ordnades talko på gården och vi krattade och kånkade löv knappt fyra timmar. Det är väl nyttomotion i allra högsta grad.
Ganska passligt då träningen den här veckan har blivit dålig. Snuva och hosta och allmän orkeslöshet har tvingat mig att ta det lite lugnare. Hoppas åtminstone hostan skulle försvinna. Den ger mig rossel och svårt att andas och brukar vara ihållande.

Fysio för förstföderskor

Jag behöver knappast upplysa mammor om att vi har ett otroligt bra rådgivningssystem i Finland men för er som inte visste det kan jag ju bara berätta. Förutom att man följs upp under hela graviditeten och barnet likaså fram tills att skolhälsovården tar över så erbjuds en hel massa annat. Jag har varit på tandläkarkonsultation och vår familjeförberedande kurs har kommit igång och idag var jag på en fysioterapigrupp för väntande mammor. Även om det ganska långt togs upp sådant som jag redan visste var det bra att se hur man utför vissa viktiga övningar.
Vi gick igenom vanliga problem med hållningen, hur man kan lindra ryggsmärtor och hur man hittar en bra sovställning. Vi talade också om hur man kan träna styrka under graviditeten.
Och så de där bäckenbottensmusklerna. Små, väldolda men ändå kontrollerbara och väldigt viktiga. Jag tyckte det lät smått fånigt att man ska behöva träna dem men efter dagens grupp är jag lite klokare. Det lönar sig att börja med knipövningarna redan nu eftersom det ger en vana som är viktig när det sedan är dags att komma i form igen.
Lite lustigt är det ju att tala om uthållighetsträning, maximistyrka och snabbhet när det handlar om att träna bäckenbotten. Men vad gör man inte för att slippa pinsamma läckage när man nyser?

Under all kritik...

…när det kommer till träning under semestern. Semestern i sig är däremot fenomenal.
Jag har mina orsaker. Det är hett, det är väl den främsta orsaken. Vilken galning springer i +30 grader? Jag, ibland, men då är det inte mer än 7-8 km för att inte förgås. Och det gör jag inte heller varje dag. Jag har lyckats få ihop 30-40 kilometer i veckan och det är inte riktigt vad det brukar vara. En lätt vecka ligger nomalt på 50-60 km, så det här är väl mest semester från löpning.
Någon annan som svettas?
Det gör inte så mycket att träningen lider. Speciellt inte när man har sol, värme och en horisont framför sig. Fyra dagar på sjön, många heta holmpromenader och en massa smörgåsar. Vi fick oss trots värmen en svettig länk på Kökar. Det blev fram och tillbaka till kyrkan, där vi passade på att svalka oss med trädgårdsslangen. Varmt har det varit. Lyx är en algfri vik att ankra i för att ta sig ett dopp.

När det ser ut som det gör på bilderna spelar det faktiskt ingen roll om jag har sprungit eller inte. Värmeböljan lär ska hålla i ännu ett par dagar, sedan ser jag verkligen framemot att springa i drägligare temperaturer.
En vecka kvar av semestern. Sedan börjar vardagen igen. Det blir en annorlunda höst, kan jag tänka mig. Jag lovar att berätta varför.

Klara värmen!

De senaste dagarna har kvicksilvret i termometern krupit upp mot 30-strecket och det har nästan varit för varmt för att vistas i solen alltför länge. Man blir slö och seg och skuggan eller ett dopp i havet är räddningen flera gånger om dagen. Bara för att det är hett kan man ju inte lämna löpningen helt och hållet, men några saker kan vara bra att tänka på när man tränar i sommarvärmen. Dessa saker jag räknar upp är baserade på lite fakta och mycket erfarenhet.

- Drick! Vatten, ja, men också saft eller sportdryck som har mineraler och lite energi som blir kvar i kroppen och inte späder ut dig. Själv gillar jag High5:s brustabletter men något motsvarande hittas säkert av andra tillverkare. Drick längs med hela dagen, före och efter länken, och om du har möjlighet så är det ju inte så dumt att ha lite vatten med på löprundan.

- Ät! Värmen lurar lite och aptiten är inte lika stor när det är varmt. En kall lunch är helt okej, så länge den energimässigt är tillräcklig. Gör en matig sallad, ät smörgåsar med mycket pålägg och drick mjölk, så har du lätt en fullständig måltid. Det varma målet kan man äta när det har blivit lite svalare.

- Ät frukter och grönsaker. Då får du i dig både energi och vätska.

- Klä dig svalt! Använd lippis (ursäkta, keps), den skyddar väldigt bra! Även om det känns som ett försäljningsknep att sälja lippisar för löpning så är dessa verkligen bra; tunna, lätta och med bra skärm! Onödigt att skaffa sig solsting.

- Spring när det är svalast. Ta en morgonlänk eller spring senare på kvällen och håll dig i skuggan under dagen.

- Spring inte om du känner att du har fått för mycket sol. Illamåendet eller huvudvärken blir inte bättre av att springa.

- Spring kortare och långsammare. Om du har sprungit en mara i över 20 graders värme så vet du att man får sänka ribban lite och inte räkna med stora rekord. Hettan gör en tröttare helt enkelt. Var snäll mot dig själv i värmen. Om du måste samla kilometrar kan du springa två kortare pass i stället.
Det är inte hela världen att dra ner lite på träningen när det är som varmast. Det handlar ju bara om en handfull dagar om året. Passa på att utnyttja att dina muskler är mjuka och varma- satsa på att stretcha och vårda musklerna!

Inte min träningsoutfit men så mycket skönare!

Jag har njutit av några landelänkar under de senaste dagarna. I hettan har jag nöjt mig med 7-8 km men jag klagar inte. Jag är på semester och tänker inte stressa över något, inte ens löpning!

Ha det hett!

Sommarpaus

Jag ber på förhand om ursäkt för att bloggen antagligen kommer att vara dödare än vanligt den kommande månaden. På lördag åker vi till lande och även om vi är så pass moderna att vi har nätuppkoppling där, så kan det nog hända att blogguppdateringarna blir sparsamma. Rätt skönt, egentligen. Även om jag inte bloggar vet ni väl ändå vad jag sysslar med några gånger i veckan. Hoppas på soliga, varma landsvägar, skärgårdsspring och skogsstigar.

Om någon befinner sig i Pargastrakten i juli och vill ha länksällskap, så är det bara att heppa!

Äntligen verkar sommarvädret komma! Njut!