fredag 29 november 2013

Söker du träningsprogram?

I det senaste Juoksija-lehtinumret presenterades ett träningsprogram som norrmannen Marius Bakken har tänkt ut. Han har utarbetat ett program för 100 dagar maratonträning och det programmet kan man köpa här.

Jag fastnade för programmet främst för att det är lite tvärtom. Jag har tänkt att man ska börja med att bygga grunduthållighet, sakta men säkert öka distans och småningom ta in intervaller och fartuthållighet i träningen.
Bakken börjar i andra änden. Tanken är att först bygga snabbhet och förmåga att stå ut med mjölksyra. Anaerob träning betonas direkt.
Träningen delas in i faser där man börjar med att träna som om man skulle springa 5000 meter. Korta intervaller, högt tempo. Sedan blir det 10 kilometersträning; lite längre intervaller och längre länkar. Som ni säkert kan ana går man därefter mot halvmaratonfart och först under de sista veckorna före tävlingen tränar man maratonuthållighet med längre rundor i makligare tempo.
Enligt filosofin här så skulle detta ge ett bättre maratontempo då kroppen är van vid mera fart.

Läs gärna artikeln om du kommer över den (eller Googla "100 days marathon plan") så får du säkert en bättre uppfattning om själva strukturen.

Jag ser både för- och nackdelar med programmet.
Nackdelarna är kanske främst att programmet passar sådana som har tränat länge och som har grundkondisen i skick. Betoningen ligger länge på anaerob träning och långa, lugna grunduthållighetspass finns knappt alls i början. Programmet riktar sig också till sådana som springer raskt. Sådana som tar sig igenom en mara i lugnt tempo kanske inte drar någon större nytta av detta.
En annan nackdel kan vara att hundra dagar före en mara ofta är mitt i vintern. Spring nu sen intervaller på glashala vägar, i slask eller snöstorm.

Det som tilltalar mig är att det finns en tanke bakom träningen. Bakken tycker att onödig träning är slöseri med tid, så därför satsar han på kvalitet och att det alltid ska finnas en tanke bakom passet.
För mig skulle strukturen passa extra bra om och när jag kan börja springa igen. På grund av löparknäna skulle jag ändå inte kunna springa långa sträckor genast och högre tempo ger automatiskt en bättre hållning, vilket skulle vara bra för mina knän. Sakta men säkert ökar belastningen och kroppen får i lugn och ro vänja sig vid längre sträckor. Dessutom är jag väldigt sugen på att bli snabbare!

Jag är definitivt beredd att testa detta, när det nu sen blir. Är detta bekant för dig? Är du redo att prova på det? Vilka träningsprogram har du följt?

Från en sak till en annan:

Det blev NewBalances Minimus som får fungera som träningssko på gymmet. Fyndade på Halonens sportavdelning (som jag inte ens visste att existerar) och de funkade bra en timme på crosstrainern idag. I morgon ska jag se hur det går att styrketräna i dem.

Glad lillajul!

tisdag 26 november 2013

Massage

Att börja dagen med massage låter härligt, inte sant?
Det var det inte.
Det var en smärtfylld upplevelse som får mig att undra varför jag reserverade en ny tid om två veckor.

Jag har varit på idrottsmassage tidigare, men det var då inget jämfört med detta. Den kraftigt byggda massören tog i ordentligt och jag önskade att jag hade haft en käpp att bita i i stället för tungan.
Hur kan skenbensmuskeln göra så ont? För att inte tala om baklåren, fast dem har jag haft stela och ömma länge så det var väntat. Speciellt vid muskelfästet strax under rumpan var en plåga. Massören menade att ett sittande jobb kan inverka på baklåren och faktum är att jag sitter väldigt mycket på jobbet. Jag åker bil minst en timme per dag och med de flesta av mina klienter jobbar jag vid ett bord. Den största smärtan upplevde jag ändå när han masserade mina inre lårmuskler. Det var en brännande smärta, obeskrivlig.
När jag steg upp var jag svettig och öm och fick en smärre chock när jag såg mina lår. Alldeles röd och blå var jag, som om jag hade fallit och skrubbat mig.
Det är väl så riktig massage ska kännas. Man ska se misshandlad ut och må illa och vara genomsvettig.

Man borde nog definitivt låta sig bli masserad regelbundet, speciellt om man tränar aktivt.
Går du på massage? Hurdana erfarenheter har du?

Jag hoppas det blir en mindre plågsam upplevelse nästa gång.


söndag 24 november 2013

Sökes: Inneskor

Hej alla gymråttor (och alla andra som ibland tränar inomhus)! Jag behöver lite tips på bra träningsskor!
De ska vara lätta och tunna och gärna andas bra. Dessutom får de väldigt gärna vara snygga också.
De behöver inte stöda foten, snarare så minimalistiska som möjligt men som ändå kan klassas som sko.

Jag vill gärna byta ut mina gamla, svettiga och illaluktande dojor
mot ett par nya, lätta, fräscha!
 Vilka skor styrketränar du i?

lördag 23 november 2013

Okej?

Det var helt okej att promenera till simhallen i morse.
Att pulsen stiger till 140 när jag stavgår är inte okej. Tecken på skitkondis.
Det var också helt okej att ha en hel bana för mig själv de första 500 metrarna.
Det var inte okej att Tristan* gnällde under vattenlöpningen.
Det var inte heller okej att mina anti-fog-simglasögon immade igen så att jag måste skölja dem varannan runda.
Det var inte okej att ett väldigt fullvuxet par hånglades i bassängen betedde sig som nyförälskade tonåringar.
Det var okej att följa med en grupp unga (7-10 år) barn som tränade simhopp. De var superduktiga!
Det var jätteokej att sitta i bastun efter simningen.
Det var inte okej att dra på mig halvsvettiga kläder.
Det var inte alls okej att promenera hem från simhallen.
Det var okej igen när jag fick fylla hålet i magen med frukt och mat.
Det var okej att skippa lördagsstädningen idag. Det är knappast okej i morgon.
Det var okej att stöta på mamma på väg till stan och således bli bjuden på kaffe och en maffig morotskaka! Annars hade det nog gått en hel dag utan att jag hade talat med en enda person.
Det var okej att shoppa och bränna lite pengar. Julmusiken okejar jag om en vecka.
Det var inte okej att komma hem till en tom lägenhet. Inte okej att ha en lördagskväll för mig själv.
Kanske kan det bli okej med film och godis? Eller så inte.

Det är inte okej att jag bloggar om allt annat än löpning just nu. Åtminstone är inte jag okej med det. Vet inte om jag vill fortsätta med det.
Jag är inte okej med min situation. Gör mitt bästa för att vara okej med att jag är okej ändå.

Det blev väl en okej dag om man räknar medeltalen av okej- och okej+.
Hoppas du har haft en okej dag!


*Vänster löparknä som jag givit namnet tristan.

onsdag 20 november 2013

Apelsinsuget

Vissa idrottsgrenar ger mig mer hunger än andra. Löpningen blir jag inte direkt hungrig av, bara slut. Och kanske småhungrig resten av dagen om det var ett hårt pass. Skidåkning är däremot en gren som suger all energi ur mig. Simning är en annan. Efter att ha simmat några gånger har jag märkt att jag varje gång är vrålhungrig och alldeles tom i magen. Och det märkliga är att jag efter simningen har ett enormt sug efter apelsin. Eller frukt i allmänhet, men speciellt apelsin.
Kan någon förklara detta fenomen?

Vad måste du göra för att få ett stort hål i magen?


söndag 17 november 2013

Söndagssim

Jag är dömd till alternativträning och har nu två alternativ:
1) jag kan sura och tycka att det suger eller
2) göra det bästa av situationen och få ut så mycket som möjligt av andra träningsformer.
Jag väljer det andra alternativet. Även om löpning är min favorit så kan jag faktiskt finna glädje i annat också. Dessutom tänker jag ju att allt jag gör på något sätt kommer att stöda löpningen så att jag när jag en vacker dag äntligen kan ta mig fram springande kan märka att det inte har varit bortkastat.

I morse tog jag en stav i var hand och traskade iväg...
...hit!
Jag bestämde mig för att börja med simning medan det ännu inte var smockfullt i bassängen. Simmade en kilometer och sedan spände jag flytbältet om livet och plumsade i på vattenlöpningssidan för att börja springa. Tio minuter före jag hade tänkt sluta påpekade en tant (alldeles tydligt vattenlöpningsproffs) att jag borde sänka bältet. "Det skall vara längre ner", sade hon. "Då blir det mindre hundsim och mera vattenlöpning."
Jaha, ja.

Att promenera till simhallen var okej, men det var inte okej att gå hem. Inte efter att har varit i vattnet en och en halv timme och sedan bastat en stund. Masade mig hem, lagomhurtig och vrålhungrig.
Glass från Kolme kaveria fyllde mina energidepåer. Det är den bästa glasstillverkaren i stan, bara så ni vet!

Dagens träningssaldo: 10 km stavgång + 1 km simning + 50 minuter hundsim + 10 minuter vattenlöpning.

Hoppas du har haft en skön söndag!

fredag 15 november 2013

Smärta

Smärta är väl bara en sinnesförnimmelse? Tyvärr är det rätt så jobbigt att leva med det.
Jag tycker det bara blir värre. Eller åtminstone blir det inte bättre. Medicinkuren hjälper inte alls och jag vaknar minst en gång om natten av att knäet skriker av smärta. Det kan bli styvt när jag sitter stilla och nerför trappor eller backar är det ondast. Är det så här ett löparknä skall kännas? Ont, även om man inte springer?
Jag börjar bli lite desperat. Eftersom företagets försäkring inte täcker fysioterapi (vilket läkaren ordinerade) så är jag tvungen att hitta på något annat. Jag hoppas att en annan försäkring skulle täcka sådana kostnader, men det tvivlar jag på. Hur som helst så vände jag mig till den kommunala hälsovården. Nog är det märkligt att vi har ett så bra men råddigt sjukvårdssystem. En privat läkares remiss duger inte på den kommunala sidan så först måste jag besöka en läkare på min egen hälsostation för att kunna få samma utlåtande för att sedan kunna få (eller ställas i kö till) kommunal fysioterapi. Nåjo, några läkartider fanns icke att boka förrän i januari. Så jag får återkomma. För att kanske få en läkartid i vår. För att få ställa mig i kö. Och kanske någon gång få den rehabilitering jag skulle behöva. Om det nu är löparknä det är fråga om.

Kanske får jag bara acceptera det? Att jag inte kan springa. Kanske får jag helt enkelt ge upp.

Thank God it's Friday!

onsdag 13 november 2013

Utrustningen gör idrottaren!

Vatten är ett element att respektera och kunna hantera. Ett rätt så bra och naturligt ställe också för träning. Jag skulle inte påstå att jag är i mitt rätta element när jag är i vattnet och jag undviker gärna det om det går. Egentligen är jag något av en frusig badkruka.
Idag tog jag mig i kragen och bestämde mig för att ändra attityd. Simning och framför allt vattenlöpning är ju en ypperlig rehabiliterings- och alternativ träningsform, så jag fick lov att övervinna mig själv.

Jag kunde inte för mitt liv hitta min simdräkt (lika så bra eftersom den härstammar från högstadietiden och det är skamligt länge sedan) så jag fick börja med att hoppa in i en sportbutik. Kvalitet skulle det vara. Jag slog på stort och köpte ett par simglasögon också. Utrustningen gör idrottaren!
Så bar det av till simhallen med en svindyr simppare och ett par ascoola brillor.

Jag slapp trängsel mitt på dagen (jag älskar mina onsdagar!) och jag delade vattenlöpningsbana med några hurtiga pensionärer. Det var vansinnigt långtråkigt. Trots det hade en timme plötsligt gått och jag var inte ens trött. Trodde jag. Steg upp ur bassängen med sladdriga gelében.
Jag bestämde mig för att simma några längder för att få prova mina fina glasögon. Plumsade tillbaka i vattnet och valde banan för konditionssimmare. Kanske jag någon dag platsar i den för snabba simmare. Jag har gått i simskolor och hade åtminstone då en hyfsad simteknik, men nu är det nog bara grodsim som gäller. Eller bröstsim heter det kanske?

En sådan glupande hunger har jag inte känt på länge! Jag hade ett hål i magen när jag kom hem och bara kolhydrater dög för att stilla skriket. Tydligen är simning rätt så ansträngande, även om det inte känns så i bassängen.

Det var inte så farligt. Det var inte så kallt som jag kom ihåg (fast nog skulle det kunna vara 30 grader i bassängen ändå, tycker jag) och tiden gick rätt fort. Kanske kan jag acceptera simning och vattenlöpning som alternativa träningsformer. Åtminstone kan jag ge det en chans till.
Dessutom blir man ju faktiskt bra på det man håller på med. Så kanske kan jag bli bra på simning. Eller åtminstone bättre. För att motivera mig lite så sätter jag upp ett mål: klara en kilometer på 30 minuter. Det ska väl inte vara omöjligt?

Det hänger på attityden! Och utrustningen.


lördag 9 november 2013

Löparstyrka

Eftersom jag inte springer alls just nu och således inte kan blogga specifikt om löpning så tänkte jag låtsas veta något om styrketräning och skriva om styrketräning som gagnar löpare.
Jag gör mitt bästa för att förklara rörelserna. Terminologin är dock rätt så okänd för mig.

Jag brukar börja med en kort uppvärmning, antingen på cykel eller crosstrainer. Tidigare kunde jag hålla på 20 minuter men nu har jag insett att det är onödigt. Jag blir bara trött av det och energin som jag skall använda för styrketräningen går till spillo. Så fem minuter räcker för mig, huvudsaken är att jag får varmt. Som uppvärmning passar också den där vanliga kettlebell-svingen.

Den här rörelsen gör jag främst för att den lär vara en bra löparknäövning. Jag gör det utan vikter, men det går bra att ha en skivvikt som extra motstånd.

Ligg på rygg med benen raka, böj ena benet så att hälen är nära baken. Lyft höftet och håll det andra benet rakt. Brukar göra 3*15 med båda benen. Tar på rumpan och baklår.

Jag gillar att göra utfallshopp, men utfallssteg känns bättre för  knäna just nu. Jag blev förtjust i säckar som man kan använda som vikter på olika sätt och de är perfekta att bära. Man kan också använda kettlebells, handvikter eller stång. Eller inga vikter alls. Säckarna är bra för mig som svettas om händerna och tycker att kettlebells bara glider ur greppet.

Viktigt är att inte låta knäet hamna längre fram än tårna.
Jag promenerade två gånger av och an, åt en riktning rymdes 16 steg (8 per ben). Det blev således 4*8 steg (per ben), stå-och-shejka-benen-vila ca en minut mellan varven.

Rumpträning utan att belasta knän kan göras med denna eller motsvarande manick:
Här är det viktigt att hålla höften på plats och bara låta benet röra sig, annars blir hållningen dålig.

En utmärkt rörelse för baklår och rygg är enfotsmarklyft. Rörelsen utmanar också balansen. Jag söker ännu tekniken, men småningom kan jag säkert öka vikterna en aning.
Börja upprätt och fäll dig sakta framåt och lyft samtidigt det ena benet rakt bakåt. Håll ryggen rak! Gå så djupt du kan och kom sedan upp tillbaka.
Här har jag 14 kg i var hand. 3*10 per ben.
Det är en rätt så utmanande övning, så börja med lätta vikter för att öva själva utförandet. Håll det ben du står på lätt böjt, så att knäet inte är låst.

Jag varvar ofta tunga rörelser med lätta men viktiga. De två följande rörelserna gör jag med tanke på mina löparknän.

Stig upp på en bänk eller något annat i lämplig höjd och låt det ben du inte står på följa med hela vägen upp. Sträck på dig ordentligt där uppe. Jag gör rörelsen utan vikter, man kan bra ha något i händerna också. För mig är det viktigt att se till att foten inte ger efter så att knäet vrids inåt (jag har överpronation).

Träna höften är också superviktigt för löparknä, även om det är en rätt mesig rörelse.

Höj och sänk höften. Det känns, tro det eller ej.

Det här än några bra benrörelser jag gärna gör. Jag följer inte slaviskt något program, men det är bra att ha några bra rörelser att ta till. Ibland gör jag helt vanliga "kyykkyn" eller tränar framlåren på maskin.

Jag gör alltid också både mag- och ryggmuskler, men det är inget speciellt med dem. En magmuskelrörelse är dock så bra att jag vill tipsa om den. Jag har gjort dem med boll, man kan använda vilken vikt som helst eller vara utan.
Luta dig bakåt så att det känns lite i magen, som om du gjorde statiska magmuslker. För bollen från ena sidan till den andra så att du för en roterande rörelse. Gör det snabbt, men noggrant. Gör det tills du inte orkar mer.

Armarna brukar jag nog också träna. Både bi-och triceps med fria vikter. Den här övningen är också rätt så bra:

Armpressar med hjälp av kettlebells. Jag gör 3*2(4+4).

Det här är det jag pysslar med typ tre gånger i veckan nu när jag inte kan springa. Så nu vet ni det.

Om man ska skada sig så är det nu. Hösten och vintern är lång och jag har god tid på mig att bli i springskick tills våren. Jag hoppas på en tidig, lång och snörik skidvinter.

fredag 8 november 2013

Tristan

"Du har fina knän", sade ortopeden.
Hur kan fina knän göra så ont?
Inga skador varken i ledbanden eller menisken kunde märkas på magnetröntgenbilderna. Den enda avvikelsen var svullnad mellan tractus iliotibialis och femur lateral condyle, d.v.s. något som tyder på löparknä och friktionssyndrom.

Jaha.

Jag vet inte riktigt vad jag ska tänka. Tydligen var maran så pass hård att löparknäsymptomen kom även om jag inte sprang. Det konstiga var ju att det kom plötsligt i futsalmatchen.
Visst är det ju en lättnad att ingenting är sönder, men nog känns det hopplöst på något sätt.

Kanske är jag inte gjord för att springa?

Nu då?

Läkaren rekommenderade fysioterapi, så nu försöker jag reda ut om jag får någon som betalar det. Fick en superstark pillerkur och om varken det eller fysioterapi biter så blir det kortisonspruta.

Vad ska jag göra?

Jag ger mig själv (fortsatt) springförbud för resten av november. Det blir alternativträning, droger och foamroller för hela slanten.

Men sedan? Jag vill ju inte ge upp löpningen. Men nog ser det ju lite mörkt ut just nu.

Jag gav mitt högerknä namnet Dolores. Nu är det dags att ge namn åt mitt vänstra också.
Det ska få heta Tristan. Det betyder ledsen eller den olycklige, tragisk hjälte eller född till sorg. Av förekommen anledning.

torsdag 7 november 2013

P, P, P vai P?

Det var nog det smidigaste läkarbesöket någonsin! Ortopeden var i förtid, vände och vred på knäet och skickade mig vidare på magnetröntgen. Jag hade tur, fick tid bara en timme senare! Också där var de i tid och det var gjort på en kvart. Ny läkartid inprickad redan i morgon!
Så, i morgon får jag min dom. Jag får veta, som läkaren uttryckte det, "hoidetaanko piikillä, puukolla, pillereillä vai pohjallisilla?"

Tills dess kan jag bara måla upp ett worst case scenario och försöka förstå mig på magnetröntgenbilderna jag fick hem.

onsdag 6 november 2013

Status


Inte så bra. I natt hade jag ondare i knäet än någonsin. Vaknade av en förskräcklig smärta och det kändes som om knäet hade låst sig totalt. Jag fick lirka fram och tillbaka och det tog flera minuter före det blev bättre. Jättemärkligt. Men så händer det ibland när jag sitter stilla länge och också under nätterna, men inte så här illa som i natt.

Så det är inte så bra. Ingen löpning (annat än ett par testrundor som definitivt inte räknas som löppass) på snart fyra veckor. Kul. Det kliar i benen.

I morgon skall jag besöka ortopeden. Jag fasar för besöket. Egentligen är det illa oberoende vad han konstaterar. Antingen säger han att jag ska vila (som om jag blev lyckligare av det). Eller också skickar han mig till operationssalen. Då kan jag bara drömma om att springa på väldigt väldigt länge.

I stället för att springa har jag byggt lite muskler. Något måste jag ju ha. Styrketräningen väcker dock lite motstridiga känslor. Å ena sidan är det kul att se resultat- jag blir ju faktiskt starkare! Å andra sidan vill jag inte skaffa mig alltför stora ben med tanke på att jag ändå helst springer. För det krävs uthålliga och långa fina muskler. Nu bygger jag ben för en sprinter och en överkropp för... en boxare?
Jag trivs med styrketräningen och det är kul att se att jag kan öka vikterna och att jag utvecklas. Samtidigt skulle jag ju helst träna uthållighet och grundkondition med tanke på löpningen.

Allra mest saknar jag löpningen. Saknar det något otroligt mycket! Och så har jag ångest över hur mycket tid som går till spillo. Om och när jag kan börja springa igen får jag bara acceptera det att jag måste börja från noll.

Statusuppdaterar i morgon efter ortopedbesöket. Antingen är jag ledsen och uppgiven eller ledsen och förtvivlad.

söndag 3 november 2013

Lista

Jag bloggsurfade i brist på bättre sysselsättning och kom över denna lista. Jag tycker den hör till de bättre av listor så jag svarade på frågorna och utmanar nu er att göra detsamma. Kopiera frågorna (och svaren om du håller med mig till hundra procent) och svara på din egen blogg. Så lär vi känna varandra ännu lite bättre.


1. Om du skulle vara ett djur för en dag, vilket djur skulle du vara och hur skulle du spendera din dag?
En ko. Då skulle jag klara av att i allsköns ro stå och mumsa gräs, inte göra mig bekymmer över någonting alls och inte ens låta mig störas av flugorna som surrar omkring mig. Bara vara.
Min rastlösa själ skulle välja hund: 
Jag skulle vimsa omkring i lägenheten hela dagen och bara vänta på att matte eller husse hämtar kopplet och skutta av glädje varje gång jag fick gå ut.
2. Om du fick vara världsbäst i en sport, vilken sport? Och varför?
Nå maraton såklart. Eller kanske 100 meter. Att kunna titulera sig världens snabbaste skulle vara coolt! 
3. Vad är det absolut mest osexiga egenskapen du kan tänka dig hos en annan individ?
Självömkan. Jag är nog rätt så osexig ibland.
4. Om du bara fick bära en färg för resten av ditt liv (kläder, accessoarer m.m), vilken färg hade du valt?
Blått kanske.
5. Föreställ dig ett parallellt universum och att du möter dig själv för 10 år sedan, vad hade du sagt till dig själv?
För 10 år sedan skulle jag möta en 15-årig rätt så osjälvsäker Freja. Sista året i högstadiet och jag hörde definitivt till de snälla och mer tystlåtna eleverna. Jag skulle väl ha sagt åt mig att det är okej, det kommer att gå bra. Man behöver inte vara lika dum som alla andra.
Jag spelade också aktivt fotboll och var (tro det eller ej) målvakt på junior-FM-nivå. Jag tror inte jag skulle behöva säga så mycket åt den Frejan. Kanske bara att "du är bättre än du tror".
6. Vilket är ditt absoluta drömyrke, om du får hitta på vad som helst du kan försörja dig på?
Oj, det är svårt att välja ett. Jag har alltid drömt om att bli författare, men att göra det på heltid vet jag inte om jag skulle gilla. Om jag fick göra två saker- driva café och skriva, då skulle jag vara glad.
7. Hitta på ditt eget superhjälte alter-ego, vad hade du hetat, vilken hade varit din superhjälte kraft och vilka crimes hade du bekämpat?!
Igår tänkte jag mycket på ensamhet och hur illa till mods jag känner mig när jag tänker på dem som i min bekantskapskrets verkligen är jätteensamma. Så om jag kunde, skulle jag definitivt ha förmågan att finnas till för alla, ha energi att besöka mina vänner och släktingar tillräckligt ofta och dessutom vara en person som dessa gärna umgicks med. Jag skulle heta... "ring om du behöver mig" (i brist på bättre fantasi)... och jag skulle bekämpa ensamhet mitt bland en hel massa människor.
8. Fattar du beslut baserat på logik och objektivitet eller grundade på personlig värdeskala?
Jag är rätt så rationell och logisk när det kommer till beslut. Mina känslor påverkar mig nog också och undantagen jag gör är oftast känslomässigt styrda.
9. Välj 3 olika sorters sötsaker/snacks som skulle vara de enda 3 du fick äta för resten av ditt liv. Vad hade det varit?
Glass av bästa kvalitét, choklad (också den bästa sorten såklart) och lakrits. 
10. Vilka 3 egenskaper tror du att din innersta krets skulle beskriva dig med om de fick frågan?
Lugn, organiserad, empatisk.



Jag antastar: Anna, Michaela, Jenny och Johanna. Och alla andra som känner sig manade.


Dagens träning: Gym med betoning på att inte kunna röra mig i morgon. Ökade haukkavikterna till 9 kg och det är jag lite stolt över. Habahaba sut sut...

Dagens underhållning: Se på när Jan gör en HIIT-träning.

lördag 2 november 2013

Antidiet

I natt drömde jag att jag åt en hamburgare. Närmare bestämt en Big Mac. Jag ångrade det i drömmen.
Jag har inget minne av när jag senast i verkligheten har ätit en hamburgare som jag skulle klassa som skräpmat. Hemlagade godkänner jag. Men jag minns inte när jag senast har besökt McDonald's eller någon liknande kedja. Helt enkelt för att jag tycker det är lite motbjudande.

Det är nog det närmaste en diet jag kan komma. En undvik-skräpmat-diet.

Jag lusläste nyaste Juoksija här en dag medan jag svettades på crosstrainern. En artikel handlade om paleo, eller grottmansdieten. Äta som en grottman och undvika sädesslag och mjölk tycker somliga är vettigt. Den dieten går inte så bra ihop med idrott. Hursomhelst så är det en diet av en hel massa dieter som alla talar för att undvika något i kosten. Jag börjar bli rätt så trött på sådant prat. Vart försvann tallriksmodellen?

Med en ätstörning i alltför färskt minne förhåller jag mig väldigt skeptiskt till allt som heter diet. Säkert för att jag förknippar diet med bantning, vilket det inte alls behöver innebära men som jag känner att bara leder till något ont. Jag förstår att personer på grund av allergier eller andra hälsoskäl är tvungna att lämna bort vissa produkter och tänka på vad de äter och sådan diet kan jag förstå. Jag kan också förstå att sådana som verkligen behöver banta är tvungna att lämna vita mjöl, extra socker och minska fettintaget. Men alla måste inte vara på diet. Ändå känns det som om alla håller på med någon av trenddieterna.

Varför 5:2- dieten? Varför LCHF? Varför Atkins? Eller paleo? Eller medelhavsdiet?
Kan man inte bara äta mångsidigt och röra på sig mer om det behövs?
Och hur skall man veta vilken diet som är bäst? I värsta fall kombinerar man alla dieter och slutar med att inte äta alls. Jag var på LCNF- dieten (low calories, no fat) och det gick ju käpprätt år h******t. Bättre kombinera alla dieter och äta av allt.

Av allt som är gott. Och som får en att må bra. Lagom mycket, lagom grönt, lagom inhemskt och lagom fräscht. Visst har jag en del matvanor jag är striktare med. Jag använder margarin på smörgåsen och dricker fettfri mjölk. Och undviker skräpmat (utom i mina drömmar då). Annars äter jag för att orka träna. Och jag njuter av varje tugga bröd och varje bit choklad. Jag tror den bästa och säkraste dieten heter sunda levnadsvanor.

Följer du någon diet? Eller har du gjort det? Och hur mycket energi går åt till att fundera på och bekymra dig över vad du stoppar i dig?


Dagens träning: dammsuga halva lägenheten.
Dagens nyttomotion: stavgång 2:28 h, 17.13 km, 8:42 min/km, 125 slag/min.