Ut ur skåpet

Jag måste väl komma med en bekännelse. Och en förklaring till varför jag inte sprang Helsinki Half Marathon som planerat och varför min träning den senaste tiden främst har bestått av slöa, tunga och långsamma rundor.

Det blir inga fler lopp på en tid framöver. Eller okej, eventuellt Midnattsloppet om en månad, men det tar jag med ro och siktar på att klara det på omkring en timme.

Det beror inte på att knäna krånglar. De har faktiskt samarbetat bra hela sommaren. Det beror inte heller på att jag skulle ha tappat lusten. Och inte på att jag är sjuk. Tvärt om, faktiskt. Jag är friskare än på flera år.
Det beror på något som är hundra gånger större och viktigare än något lopp i världen och som gör mig oändligt mycket lyckligare än att klara maraton på under tre timmar eller delta i något av de största loppen i världen.

De senaste veckorna har jag sprungit omkring med en liten fripassagerare som trots sin ringa storlek gör sig väl påmind.

Jag ska bli mamma.

Det är märkligt att läsa mitt eget konstaterande. Men så är det faktiskt, om allt får gå som det ska gå. Den första trimestern är besegrad och i början av februari torde min mage sluta växa.

Visst är det konstigt att plötsligt tvingas slopa mål och träningsprogram och acceptera att löpningen för en lång tid framöver kommer att vara lugn, upprätthållande och småningom övergå till promenader. Och att de mål som har hägrat får glömmas och skjutas upp lite grann.
Men jag hinner. Springa kommer jag att hinna med senare. Att få barn är inte lika självklart att man hinner med senare. Dessutom är denna lilla en väldigt efterlängtad filur, så jag gör mitt bästa för att inte gräma mig över värdsliga fritidsintressen.

Så nu vet ni.
Jag har fått må rätt så bra. Jag valde att stå över HHM för att jag precis hade fått reda på nyheten och för att det kändes som en onödig risk. Huvudvärk och trötthet var dock inte en lögn, lägg till lätt illamående så har ni hela sanningen. Just nu mår jag nästan för bra, nästan så att jag undrar om det verkligen finns någon där nere. Hoppas det, annars är jag oförskämt rund om magen.

Av förekommen anledning kommer innehållet i bloggen att bli lite annorlunda nu. Det lär ta ett tag innan jag återgår till att blogga om hårda intervaller, svettiga tröskelpass och personliga rekord. Hoppas ni orkar med rapporter om långsamma, korta rundor och alternativ träning när det börjar bli för framtungt.

Jag efterlyser nu tips på träning för gravida och speciellt erfarenheter av att springa med en liten en i magen. Hittills har det gått rätt så bra att springa lugnt och försiktigt och jag hoppas att jag ska kunna springa länge ännu.

Ett par dagar kvar av semestern. Undrar vad jobb är för något?

Terräng

Vi gav oss ut redan efter frukost medan det ännu "bara" var 25 grader varmt i stället för att vänta till kvällen, som vi har haft för vana, och begav oss till en närbelägen naturstig för att springa lite trail. Med "vi" avses jag och min manligare hälft som faktiskt har sprungit mer denna sommar än totalt under de senaste åren. Det måste vara för att jag har dragit ner på både tempo och distans, något positivt i alla fall.
Hursomhelst.
Det blev ca 5 km i skogen på mestadels smala stigar med rötter, stenar och snår. Jag kan inte påstå att jag har sprungit i svårare terräng än sandvägar tidigare och nu insåg jag hur annorlunda det är. Främst tungt och långsamt. Men också varierande och kul (bortsett från bromsarna). Med långsamt menar jag att de fem kilometrarna tog oss 40 minuter! Inte för att vi hade bråttom, men lite förskräckt var jag ändå. Att komma ut på vanlig cykelväg var skönt och i uppförsbackarna märkte jag hur trött jag hade blivit i benen.
Min respekt för terränglöpare och orienterare ökade en aning.

Under all kritik...

…när det kommer till träning under semestern. Semestern i sig är däremot fenomenal.
Jag har mina orsaker. Det är hett, det är väl den främsta orsaken. Vilken galning springer i +30 grader? Jag, ibland, men då är det inte mer än 7-8 km för att inte förgås. Och det gör jag inte heller varje dag. Jag har lyckats få ihop 30-40 kilometer i veckan och det är inte riktigt vad det brukar vara. En lätt vecka ligger nomalt på 50-60 km, så det här är väl mest semester från löpning.
Någon annan som svettas?
Det gör inte så mycket att träningen lider. Speciellt inte när man har sol, värme och en horisont framför sig. Fyra dagar på sjön, många heta holmpromenader och en massa smörgåsar. Vi fick oss trots värmen en svettig länk på Kökar. Det blev fram och tillbaka till kyrkan, där vi passade på att svalka oss med trädgårdsslangen. Varmt har det varit. Lyx är en algfri vik att ankra i för att ta sig ett dopp.

När det ser ut som det gör på bilderna spelar det faktiskt ingen roll om jag har sprungit eller inte. Värmeböljan lär ska hålla i ännu ett par dagar, sedan ser jag verkligen framemot att springa i drägligare temperaturer.
En vecka kvar av semestern. Sedan börjar vardagen igen. Det blir en annorlunda höst, kan jag tänka mig. Jag lovar att berätta varför.

Miljöombyte och semesterträning

Efter knappa två veckor på landet är vi tillbaka i stan för ett par dagar. För att uträtta ärenden, träffa vänner, tvätta kläder. För att strax åka tillbaka igen.
Eftersom min andra hälft skulle till Sandudd för att spela beachvolley tog jag chansen att få lite variation i springrutten och åkte med till stranden. Att springa hem genom sommarhelsingfors en julieftermiddag är något alldeles speciellt. Det är folk överallt som solar, läser, picknickar, leker och njuter och varenda gräsplätt i varenda park är upptagen. Det blev riktig semesterlöpning. Trafikljus och annat gjorde att det inte gick särskilt fort men det gjorde ingenting. Det fick ta den tid det tog och jag passade på att bara njuta.

Det är lite så min träning har sett ut de senaste veckorna. Jag har mest bara njutit. Tempot är inget att tala om, kvalitetspass-vad är det? och jag har faktiskt lätt valt blåbärsplockning framom löpning. Jag tar det med ro. En månad gör ingenting och jag tar det som en kortare grundträningsperiod. Jag återhämtar mig och laddar upp inför hösten. Disciplinerad träning lyckas bättre när vardagen rullar på och jag är faktiskt på semester! Jag tänker inte stressa över varken mindre träning eller några extra glassar nu och då. Jag hinner träna. Just nu tänker jag springa när jag har lust, i den takt jag känner för och så långt eller kort jag orkar.

Hårdtränar du under sommaren? Eller tillåter du dig att ta semester också från träningen?

I morgon får det bli gym, det har blivit väldigt lite (läs: ingen) styrketräning under landevistelsen. På lördag fortsätter jag att nöta Pargaslandsvägen.

Klara värmen!

De senaste dagarna har kvicksilvret i termometern krupit upp mot 30-strecket och det har nästan varit för varmt för att vistas i solen alltför länge. Man blir slö och seg och skuggan eller ett dopp i havet är räddningen flera gånger om dagen. Bara för att det är hett kan man ju inte lämna löpningen helt och hållet, men några saker kan vara bra att tänka på när man tränar i sommarvärmen. Dessa saker jag räknar upp är baserade på lite fakta och mycket erfarenhet.

- Drick! Vatten, ja, men också saft eller sportdryck som har mineraler och lite energi som blir kvar i kroppen och inte späder ut dig. Själv gillar jag High5:s brustabletter men något motsvarande hittas säkert av andra tillverkare. Drick längs med hela dagen, före och efter länken, och om du har möjlighet så är det ju inte så dumt att ha lite vatten med på löprundan.

- Ät! Värmen lurar lite och aptiten är inte lika stor när det är varmt. En kall lunch är helt okej, så länge den energimässigt är tillräcklig. Gör en matig sallad, ät smörgåsar med mycket pålägg och drick mjölk, så har du lätt en fullständig måltid. Det varma målet kan man äta när det har blivit lite svalare.

- Ät frukter och grönsaker. Då får du i dig både energi och vätska.

- Klä dig svalt! Använd lippis (ursäkta, keps), den skyddar väldigt bra! Även om det känns som ett försäljningsknep att sälja lippisar för löpning så är dessa verkligen bra; tunna, lätta och med bra skärm! Onödigt att skaffa sig solsting.

- Spring när det är svalast. Ta en morgonlänk eller spring senare på kvällen och håll dig i skuggan under dagen.

- Spring inte om du känner att du har fått för mycket sol. Illamåendet eller huvudvärken blir inte bättre av att springa.

- Spring kortare och långsammare. Om du har sprungit en mara i över 20 graders värme så vet du att man får sänka ribban lite och inte räkna med stora rekord. Hettan gör en tröttare helt enkelt. Var snäll mot dig själv i värmen. Om du måste samla kilometrar kan du springa två kortare pass i stället.
Det är inte hela världen att dra ner lite på träningen när det är som varmast. Det handlar ju bara om en handfull dagar om året. Passa på att utnyttja att dina muskler är mjuka och varma- satsa på att stretcha och vårda musklerna!

Inte min träningsoutfit men så mycket skönare!

Jag har njutit av några landelänkar under de senaste dagarna. I hettan har jag nöjt mig med 7-8 km men jag klagar inte. Jag är på semester och tänker inte stressa över något, inte ens löpning!

Ha det hett!

Sommarpaus

Jag ber på förhand om ursäkt för att bloggen antagligen kommer att vara dödare än vanligt den kommande månaden. På lördag åker vi till lande och även om vi är så pass moderna att vi har nätuppkoppling där, så kan det nog hända att blogguppdateringarna blir sparsamma. Rätt skönt, egentligen. Även om jag inte bloggar vet ni väl ändå vad jag sysslar med några gånger i veckan. Hoppas på soliga, varma landsvägar, skärgårdsspring och skogsstigar.

Om någon befinner sig i Pargastrakten i juli och vill ha länksällskap, så är det bara att heppa!

Äntligen verkar sommarvädret komma! Njut!

Varför träna snabbhet när man tränar långdistanslöpning?

Varför skulle man behöva träna snabbhet när man har marathon som mål? Då behövs ju bara uthållighet. Eller?
De flesta som på allvar har tränat inför ett marathonlopp har sprungit intervaller. Typiskt är dock att springa långa intervaller (allt från 800 meter till tusingar och längre), vilket förvisso förbättrar den maximala syreupptagningsförmågan. Det vi (det vill säga jag och säkert många andra med marathon i sikte) glömmer är de där snabba ruscherna. Men varför skulle man egentligen göra det?
I det senaste Juoksija-numret fick jag svar på frågan.

För det första utvecklar snabb löpning musklernas förmåga att utveckla explosiv styrka, rörelse och elasticitet. Dessa förmågor förbättrar i sin tur löptekniken och löpekonomin. Dessutom fungerar snabba drag som en bra mental motvikt till de många kilometrar löparen har lagt bakom sig. Snabbhetsträningen påverkar direkt de snabba muskelcellerna. Jag har främst gjort snabba, korta drag ett par dagar före tävling, för att "väcka benen", men jag kunde bra sätta in ett sådant pass mer regelbundet för att hålla kroppen vaken och för att de snabba muskelcellerna inte skall passiveras.

Exempel på korta intervaller är att springa 10-20 sekunder för fullt och ha en lång vila efteråt (flera minuter). På det sättet utvecklar man snabbheten. Antalet upprepningar är inte heller mer än 4-6, för att få ut maximalt av träningen. Pulsen hinner inte stiga och man hinner inte känna av någon mjölksyra heller, vilket är orsaken till att det är okej att köra ett sådant pass nära inpå en tävling.

En liten jämförelse: under längre intervaller hinner pulsen stiga och mjölksyran är på kommande men är under kontroll. Då tränar du fartuthållighet, syreupptagningsförmåga. Springer du medellånga intervaller (30-60 sekunder) med kortare vila så tränar du den anaeroba uthålligheten samt att tåla mjölksyra och då stiger pulsen ofta nära max.

Tänk på att vara utvilad och fräsch när du gör en sådan här snabbhetsträning. Med tunga, trötta ben blir det till ingenting. En viktig poäng med artikeln var att marathonlöpare kanske inte direkt behöver vara så snabba på 100 meter, men att träningen hjälper kroppen att tåla en snabb stegfrekvens och de stötar som benen måste ta. Genom korta, snabba pass kan man förbereda kroppen på många steg och stötar under marathonloppet.

Spring fort!