tisdag 29 april 2014

Av långa pass får kroppen lida

Igår blev det nytt distansrekord. Det hade inte blivit av om det inte var för att jag fick sällskap. Timmarna går så mycket snabbare och det känns så mycket lättare när man har någon att prata med!
Vid dryga 20 km blev det tungt som bara den och jag önskade att jag var hemma igen. Det var jag inte utan jag fick lov att kämpa några kilometer till.

Möra ben. Men det är inte det västa. Det värsta är blåsorna. En på trampdynan under stortån och en på lilltån. Alla skor klämmer. Jag linkar som om jag hade stukat vristen. Inte kul. Jag ser inte framemot dagens SATS-pass.

Om någon har en mirakelmedicin mot onda blåsor så rädda mig!

torsdag 24 april 2014

2x5000

Med en vilo-och massagedag bakom mig tyckte jag att det passade bra med lite självplågeri.

Efter en kilometer uppvärmning satte jag av i ett tempo som jag hoppas att jag skulle klara milen i. Det gick inte alls lätt och inte särskilt fort heller och andningen var helt okontrollerbar de första två kilometrarna. Jag lyckades hålla ut och efter fem kilometer pustade jag ut under en kilometer.

Gör om det, om du kan, utmanade jag mig själv.

Sagt och gjort. Efter en kilometer jogg sprang jag en likadan femma till.

Jag kan inte rättfärdiggöra det fallande tempot på slutet genom att berätta att jag hade motvind de sista tre. Här finns plats för förbättring!

På slutet hade jag lust att spytta så träningen tjänade sitt syfte. Jag måste definitivt få in mera sådana här pass, annars kommer jag att springa milen i 6:20-tempo.

Varför springa 2x5000 i stället för en tia? Inte vet jag. Det var ett infall. Kanske för att slippa springa 10 km i tävlingsfart. Det är faktiskt jättejobbigt. Dessutom var det bra pannbensträning- det var oerhört frestande att nöja mig med den första femman.

Testa det här passet om du vill komma nära maxpuls, känna av mjölksyra och smaka blod.

måndag 21 april 2014

Påskträning

Behöver jag ens säga att påskens väder har varit alldeles underbart?

De senaste dagarna har jag ätit kopiösa mängder påskchoklad. Utöver det också god mat och söt påsklimpa, så energi har det inte varit brist på. Jag tror det får bli lite paus från sötsaker nu.
Det blev också några intensiva träningsdagar.

Skärtorsdagsgym. Jag lade märke till hur jag har fastnat i rutiner, vikter och rörelser. Dags att förnya styrketräningsprogrammet!

Långfredagsåterställare. Det blev en lugn tia. Skönt! Samtidigt passade jag på att hitta en ny perfekt tiokilometersrunda, en sådan är ju alltid bra att ha. Dessutom hittade jag en lång, platt raka som lämpar sig utmärkt för intervaller!

Påskaftonsintervaller. På lördagen körde jag intervaller på min utvalda sträcka. Det blev fem tusingar. Trixet med passet var att  vilan mellan dragen blev kortare efter hand. Efter den första tusingen följde 75 sekunder jogg, därefter blev joggvilan 60s, 45s och 30s.
Det var tungt eftersom det var första gången. Jag tog ut mig redan under den första tusingen men sedan lyckades jag jämna ut tempot. Jag måste definitivt få in mera snabbhet och fartuthållighet!
Bra, kort, effektiv träning före möbelshoppingrundan.

Påskdagslångpass. På söndagen gjorde jag distansrekord sedan oktober. Jag landade på 22 kilometer. Springandes från början till slut. Nöjd och glad som jag var anmälde jag mig till Helsinki Half Marathon i juni. Går det under två timmar är jag glad.

Påskdagstrappor. Idag fick jag maken med mig till Malmgårdstoppen som är känd för sina trappor. 426 stycken.
Enkelt, tänkte vi. Fem gånger upp får det bli! Vi fick äta upp våra ord.
Vi trampade dit på lätta växlar och fick en bra uppvärmning. Lite väl långt var det, 13 km. Väl framme hade vi en hisnande lång trappa framför oss och vi var inte de enda som hade planerat att övervinna denna.
Trappan är indelad i tre etapper med möjlighet att vila lite på vägen upp. Det passade perfekt. Vi tog en etapp åt gången och körde så fort det gick, stannade och shakeade benen och väntade på att hyperventileringen skulle övergå i mer kontrollerat flås och fortsatte sedan på samma sätt.
Det var inte lätt. Jag fick mjölksyra redan under det första varvet upp och det var på darriga ben vi tog oss ner. Upp till toppen tog vi oss tre gånger. Totalt nio spurter uppför. Den sista etappen präglades av mjölksyra, illamående och ett jävlaranamma.
Det här ska göras igen!


Vi får väl se vad benen säger om intervallpass med SATS i morgon. Jag ser redan framemot onsdagens vilodag med massage.

Det var otroligt skönt med ett förlängt veckoslut! Shortssäsongen inledd och nu hägrar sommaren.

lördag 19 april 2014

Löparränder

Nu börjar den där säsongen då hudfärgen går från en blekgrådaskig nyans till en somrigt gyllenbrun. Tyvärr är fördelningen av solbränna inte så jämn för löpare då ytterst få springer i bikini.

Det blir klockrand, t-shirtrand, capribyxrand, stumprand, shortsrand, linnerand, solbrillerand. I år lär jag dessutom få kinesiotejprand och knee strap- rand. Hett.
Det är väl så man känner igen en löpare på stranden.

Hoppas du får en lika skön, solig och varm påsk som det utlovas åt mig!





onsdag 16 april 2014

Sällskapsspring

Löpningen har varit mer social de senaste veckorna än på länge. I och med timmarna med SATS har jag träffat andra löpare en gång i veckan och även om jag inte känner dem så bra så blir det mycket prat och skratt under rundan.
Det har också varit mycket Running Finland- aktivitet under våren och senast idag var vi fem glada löpare som drog intervaller i skogen. 
Förra veckan hade jag dessutom en löpdejt och det görs definitivt om. 

Det är viktigt. Löpning är en individuell gren så därför är det viktigt att få springa, prata och umgås med likasinnade och dela glädjen som så många inte riktigt begriper sig på. Dessutom går kilometrarna så mycket snabbare när man har någon att prata med.

Det här hade jag svårt med i fjol. Det var främst för att jag var rätt så noga med att följa mitt träningsprogram. Hade jag intervaller på schemat så ville jag ogärna byta ut det till en vanlig tia i sällskap med någon annan. Å andra sidan var jag alltid glad och upplyft efter en sällsynt sällskapslänk.
Kanske är det mina obefintliga mål och min kravlösa träning som hjälper just nu. Hoppas jag kan vara lika flexibel också om och när jag har något jag verkligen tränar inför.

Tillbaka till dagens träning.
Det var en jättebra träning! Inte bara för att det var jag som drog den, utan för att deltagarna var ett gäng snabba och duktiga löpare som höll tempot högre än tänkt. Min uppgift var att hålla tiden och vissla när intervallen var slut, men det var nog de andra som höll tempot. Jag fick bara hänga med, det hade ju varit pinsamt om coachen skulle ha blivit mycket efter.
Det är jättebra att ha någon snabbare som kan sporra en när man springer lite tuffare pass. Jag har nog inte sprungit så här fort sedan i höstas och nu märkte jag ju att jag visst klarar det!

Den här bilden stal jag av Alex.

Glada löpare + Alex bakom kameran.

Tips på vad du inte ska äta efter ett intervallpass: en halv ask sockerfria Läkeroltabletter.

lördag 12 april 2014

Kombon

Idag har jag kombinerat en del.

Kombo 1:
Nytta och nöje. Dagen inleddes med Galna Dagar och om någon såg en typ med löpartights och lenkkare som shoppade loss så var det jag. Det blev transportlöpning hem. Jag har inte helt klart för mig  vad (shoppingen eller länken) som var nyttan och vad som var nöjet.

Kombo 2:
Stad och skog. Länken hem började i centrum och det var inte så praktiskt alls. Det blev en hel del rödgubbestopp och väjande för fotgängare och cyklister och det är jag inte alls van vid. 25 minuter senare bytte jag stad och trafik mot centralpark och fågelkvitter. Skönt!

Kombo 3:
Långlänk och intervaller. För att den här veckan inte enbart skulle bli en långdistanspassvecka (tisdag 16, onsdag 19 och lördag 20) ville jag klämma in lite fart också. När jag väl hade kommit in i skogen drog jag ett pyramidpass (4-3-2-1-1-2-3-4).
Den här kombon var kanske inte helt optimal. Jag skiljer gärna på långa lugna pass och intervallpass eftersom deras syften är helt olika. Nu fick jag inte 20 km i lugn takt och inte fick jag heller ett intervallpass som gjorde slut på mig. Eftersom jag visste att jag efter pyramiden skulle ha 10 km "nerjogg" så sparade jag nog lite krafter.
Men ändå. Det fick duga med kompromiss idag.

Kombo 4:
Sött och syrligt. Kladdkaka med citrongrädde fick godkänt.

onsdag 9 april 2014

Blåsor och spottloskor

Vad ska man göra med blåsor på fötterna? Låta dem vara eller sticka hål på dem? Just nu har jag en läcker en under och mellan stortån och tåtån.

Jag tycker det är äckligt när folk går omkring och spottar. Det är liksom inte särskilt fint. Speciellt unga som harklar sig och spottar på gatan rynkar jag pannan åt.
Jag är dock inte bättre än dem när jag springer. Jag spottar rätt mycket då. Jag försöker göra det diskret och gärna så att det landar i gräset eller i diket, men det gör det inte vackrare. Usch mej.

Det var allt för idag.

måndag 7 april 2014

Att skrapa ihop kilometrar

Det blev en lite bloggpaus. Igen. Jag skyller på flytten. Och på en hel massa annat att tänka på.

Förra veckan var fullspäckad med program. Dessutom har jag varit trött och seg hela veckan, vad det nu sen kan bero på. Jag visste att det skulle bli ont om löpning så jag såg till att klämma in lite extra spring här och där.
Träningsveckan började på tisdag med Run Tough- passet och för att få ihop lite mer än 8 kilometer så sprang jag fyra extra före vi började.
På onsdagen var det möte med Running Finland och genom att springa 7 km före mötet och 9 km efteråt tillsammans med andra glada RunningFinländare fick jag ihop ett kortare långpass, haha!

Sedan var jag mest trött. Lite sömn, hektisk vecka och en trötthet som kändes i hela kroppen. Det blev lätt gymträning på torsdag och vila på fredag, men på lördag var både kroppen och knoppen redo för löpning igen.
Det kluriga med att ha flyttat är att hitta nya rundor och att bilda sig en uppfattning om hur långa sträckorna är till diverse ställen. I lördags fick jag ändra min rutt några gånger för att inte vara hemma för tidigt. Landade till sist på 19 kilometer och var nöjd med det.

Vacker aprildag!

Söndagen blev transportlöpning hem efter att ha inhandlat diverse förnödenheter till hemmet. Det var asväder- regn och blåst och grått äckel. Perfekt väder för att testa mitt nya par nr 2! Dessa godingar är lättare och snabbare än mina Kayanon så detta blir definitivt min snabbpass- och tävlingssko!
Jag sprang tvåtusingar för första gången i mitt liv. Det var tungt men inget spyttpass och med piggare ben kan jag säkert flyga fram ännu lite fortare. Nöjd var jag ändå och det var ju ändå första gången jag provade det upplägget.

När vädret inte lockar...

... så lockar skorna!

Även om jag tyckte att jag hade ont om tid förra veckan skrapade jag ihop knappa 60 kilometer. Det är inte alls så illa med mina mått mätt. Det gäller att vara taktisk och kunna dela upp passen lite grann om det behövs.

Idag har jag vilat. Bra sätt att börja veckan, tycker jag.
I morgon är det dags för Urban Tribes /SATS igen. Det har varit omtyckt här i Finland, så om du är SATS-medlem och ännu inte har provat på de nya löpningstimmarna så kom med! I värsta fall har du mig som piska!

tisdag 1 april 2014

Update

Det blev en liten bloggpaus, men det var väntat. Egentligen skulle jag ha fortsatt med pausen om jag inte hade varit så hög på endorfiner och haft en sådan blogglust som jag har nu. Bäst att skriva av mig så kan jag fortsätta pausen sedan.

Veckoslutet gick åt till att flytta. Det är inget jag gärna gör igen inom alltför snar framtid. Det blev en lång söndag men till sist var vi klara och redo att börja bo på nytt ställe. Tröttheten kändes av på måndagen och ärligt talat så var jag väldigt frånvarande och vimsig den dagen.
Att bo bland lådor stör mig inte längre. Nu får det ta den tid det tar att komma i ordning. Huvudsaken är att jag hittar mina löpkläder.

Förra veckan grubblade jag över vad jag skall göra med utslitna skor. I flytten var jag kall som is och utan att hinna förvarna mina dojor så åkte de ut tillsammans med de andra ratade sakerna. Smärtfritt och snabbt avsked. Med mig tog jag mina sprillans nya skor och idag invigde jag det ena paret på riktigt.

Dagens träning var det som egentligen fick mig att blogga idag i stället för att packa upp skafferiet. Idag var det nämligen det första passet med Urban Tribes/SATS!
Run Tough stod på programmet och det är ett rätt så tufft intervallpass. Jag var smått nervös inför dagens uppdrag (fungera som coach) men när jag väl hade fått på mig coachvästen och snört mina fina skor så släppte all nervositet. Jag lyckades leda min grupp i rätt tempo och samtidigt uppmuntra och småprata med deltagarna. Det var hur roligt som helst! Det gör jag gärna nästa vecka igen, och nästa och nästa. En gång i veckan hela vårterminen.
Så om du är SATS-medlem och inte var med idag så skärp dig och kom med nästa gång!

Glad coach efter lyckat träningspass!

Mina fina.
Nu börjar makens flit ge mig dåligt samvete så det är väl bäst att ta i tu med kaoset.