Ligger på soffan och laddar upp inför dagens lopp. Har en god frukost i magen och en lång natts sömn bakom mig. Av någon anledning är jag inte nervös. Inte ännu åtminstone. Antagligen kommer jag att vara det vid start oberoende hur avslappnad jag är nu. Men just nu känns det inte ens som ett riktigt lopp. HCR i våras, och för att inte tala om höstens maraton, var viktiga tävlingar för mig och då var jag nervös redan kvällen innan. Det här var mer en spontan idé och nu känns det mest som att jag vill ha det överstökat. Fort. Då gäller det bara att springa fort.
Förberedelserna inför dagens lopp har inte varit de bästa möjliga. Fredag-lördag har jag varit på fotbollsturnering och nu ligger jag på soffan och luktar kallgel. Min höftböjare än öm och styv och förhoppningsvis inte försträckt. Gårdagens kalla väder var kanske inte så bra att spela fotboll i, speciellt om uppvärmningen var dålig... Nåja, får bita ihop bara. Det kunde ju ha varit någon annan muskel, höftböjaren är ganska essentiell när man ska springa.
Lite spännande är det alltid. Det är ett nytt lopp för mig, så jag har ingen aning om vad jag har att vänta. Det lär vara ett snabbt lopp i Vanda, med mycket asfalt och inte så mycket uppför och nerför. Men så springer man runt och runt också. Två varv skall jag springa, de som tar sig en söndagsmaraton ska runt fyra varv. Det kan vara en bra sak, jag vet inte. Men jag är rädd för hur jag reagerar när jag sprungit ett varv och ännu har ett till. Hade det inte varit en tävling skulle jag ha lätt att nöja mig med bara ett.
Bäst att inte tänka så mycket utan bara koppla av ett par timmar till för att sedan fylla enerigdpåerna, klä mig i höstlig tävlingsoutfit och sedan styra kosan mot Dickursby.
Lycka till!
SvaraRaderatack :)
SvaraRadera