Jag deltar i Unisports Juoksukoulu (löpskola låter töntigt, vad heter det på svenska?). Den består av sex träffar under vilka vi lär oss teknik, olika typer av träning och får en hel del tips om löpning, träning och annat som tangerar ämnet. Under de två första gångerna är det grundkondition som gäller. De två följande är fart och uthållighet (vauhtikestävyys) och de två sista är det maximal fart och puls vi strävar efter.
Idag var det vår andra träff och vi talade om grunduthållighet och sprang en PK-lenkki (peruskestävyys). Vad är det och varför ska man göra det?
På samma sätt som man inte börjar med väggarna när man bygger hus utan med grunden, är de långsamma och långa träningspassen som ger en grund att bygga på. Det är en tabbe som jag och många andra säkert gör- springer för hårt. Ibland måste man bara se till att man har grunden klar.
Pulsen ska ligga på 130-140 och om man inte har en mätare så ska tempot vara så att man kan prata utan att flämta ut orden mellan andetagen. Så att det nästan är svårt att hålla tempot så lågt.
Själv tycker jag att det är rätt så svårt och pulsmätaren är nog ett jättebra redskap för att hålla koll på var man rör sig. Det känns frustrerande, men i och med kursen förstår jag nu varför de här träningspassen är nödvändiga. När grunden är lagd kan jag bygga trappan upp till andra våningen.
Vår grupp på kursen består av tjejer, damer och en kille av väldigt olika bakgrund och kondition. För mig har de första passen varit ganska lätta och PK-passet blev snarast en återhämtande runda. Min puls hölls kring 115, vilket kanske beskriver situationen bättre. Mot slutet lämnade jag gruppen för att hitta mitt eget PK- område och det kändes bra att prova takten. Ganska nära mitt "vanliga" tempo om jag bara ger mig ut på en lugn runda. Det känns som om grundkondisen finns. För mig gäller det nog främst att börja träna fart. Nästa vecka är det det som är temat på kursen, får se vilka tips jag kan få då!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar