Jag var visst rätt så slut efter torsdagsintervallen, så gårdagens runda var skit. Bara skit. En sådan där "måste-ut-och-springa-fast-jag-inte-orkar"- länk. När både "måste" och "inte orkar" förekommer i samma mening borde varningsklockorna ringa. De ringde, jag hörde och jag stack iväg i alla fall. Av dumt huvud får kroppen lida. Låren var stela, gjorde ont, jag kunde inte njuta ens av det vackra vädret och jag avundades det äldre herrskapet som satt på en bänk vid ån och åt varsin Pingvinstrut i den sena eftermiddagssolen.
Den länken drog ner på självförtroendet och jag kände mig bara misslyckad och dålig. Jag är usel på att acceptera att jag är trött eller svag och min sämsta sida i detta fall är att jag är envis som en get. Oförmåga att låta kroppen återhämta sig är en annan svaghet. Äh!
Idag blev det en återhämtande länk varvad med rask promenad och stretching. Kanske hjälper det. En liten humörhöjare var en liten kille på drygt ett år som plaskade omkring i en vattenpöl när jag kom lunkande förbi. Han skiner upp, sträcker ut armarna och tjuter av glädje och springer emot mig som om han ville krama mig. Eller fånga mig. Honom hade jag kunna ta med mig hem. Små saker (eller personer) kan göra stora saker i mig.
Ska ta mig en återställare: smoothie på kvarg, yoghurt, blåbär, banan och lite rågkli. I morgon vilar jag benen.
Förstår precis, jag är också en get. Har denna helg gått igeom uthållighet i skolan. Det är ju så otroligt viktigt med vilan och de lugna passen. Varför känner man sig alltid så misslyckad då, kan jag inte förstå!!!
SvaraRaderaDu är jätte duktig du! Verkligen bra tider :-)
:) tack. o nu är fiilisen ren bättre- shopping gör susen ;) har märkt att det bästa sättet att hålla sej till vilodagarna är att faktist skriva in "vila" på träningsprogrammet för veckan.
SvaraRadera