Nåja, två dagar höll min veckoplan. Idag blev det visserligen en timme men det var nog en mera slö än rask runda. Blir bara frustrerad och ledsen när jag märker att jag inte är så bra som jag skulle vilja vara eller tror att jag är. Tappar lusten direkt. Nåja. Kan väl se den som en återhämtande.
Mental träning är bra. Det funkar speciellt bra när det går trögt eller när lusten att springa är minimal. Då föreställer jag mig att jag är på slutrakan i ett maratonlopp och bara tanken får adrenalinet att pumpa och takten ökar ganska omedvetet och obemärkt. Och fiilisen är mycket bättre. De frusna finnarna på busshållplatsen med kragen och axlarna uppdragna till öronen får föreställa en hejande publik.
Två dagar har jag på mig att bestämma mig för Vandaloppets längd. Skulle dagen ha känts bättre hade väl beslutsfattandet också känts trevligare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar