De senaste dagarna har jag ätit kopiösa mängder påskchoklad. Utöver det också god mat och söt påsklimpa, så energi har det inte varit brist på. Jag tror det får bli lite paus från sötsaker nu.
Det blev också några intensiva träningsdagar.
Skärtorsdagsgym. Jag lade märke till hur jag har fastnat i rutiner, vikter och rörelser. Dags att förnya styrketräningsprogrammet!
Långfredagsåterställare. Det blev en lugn tia. Skönt! Samtidigt passade jag på att hitta en ny perfekt tiokilometersrunda, en sådan är ju alltid bra att ha. Dessutom hittade jag en lång, platt raka som lämpar sig utmärkt för intervaller!
Påskaftonsintervaller. På lördagen körde jag intervaller på min utvalda sträcka. Det blev fem tusingar. Trixet med passet var att vilan mellan dragen blev kortare efter hand. Efter den första tusingen följde 75 sekunder jogg, därefter blev joggvilan 60s, 45s och 30s.
Det var tungt eftersom det var första gången. Jag tog ut mig redan under den första tusingen men sedan lyckades jag jämna ut tempot. Jag måste definitivt få in mera snabbhet och fartuthållighet!
Bra, kort, effektiv träning före möbelshoppingrundan.
Påskdagslångpass. På söndagen gjorde jag distansrekord sedan oktober. Jag landade på 22 kilometer. Springandes från början till slut. Nöjd och glad som jag var anmälde jag mig till Helsinki Half Marathon i juni. Går det under två timmar är jag glad.
Påskdagstrappor. Idag fick jag maken med mig till Malmgårdstoppen som är känd för sina trappor. 426 stycken.
Enkelt, tänkte vi. Fem gånger upp får det bli! Vi fick äta upp våra ord.
Vi trampade dit på lätta växlar och fick en bra uppvärmning. Lite väl långt var det, 13 km. Väl framme hade vi en hisnande lång trappa framför oss och vi var inte de enda som hade planerat att övervinna denna.
Trappan är indelad i tre etapper med möjlighet att vila lite på vägen upp. Det passade perfekt. Vi tog en etapp åt gången och körde så fort det gick, stannade och shakeade benen och väntade på att hyperventileringen skulle övergå i mer kontrollerat flås och fortsatte sedan på samma sätt.
Det var inte lätt. Jag fick mjölksyra redan under det första varvet upp och det var på darriga ben vi tog oss ner. Upp till toppen tog vi oss tre gånger. Totalt nio spurter uppför. Den sista etappen präglades av mjölksyra, illamående och ett jävlaranamma.
Det här ska göras igen!
Vi får väl se vad benen säger om intervallpass med SATS i morgon. Jag ser redan framemot onsdagens vilodag med massage.
Det var otroligt skönt med ett förlängt veckoslut! Shortssäsongen inledd och nu hägrar sommaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar