Snygg i ljusrött

Söndagens löparknäincident fick mig att boka tid till en fysioterapeut och honom besökte jag igår. Det var en fantastisk upplevelse jämfört med ortopedbesöket för en tid sedan. Ortopeden var grym och pessimistisk och sade att jag gör klokast i att inte springa alls. Fysioterapeuten däremot var uppmuntrande, förstående och gav konstruktiva råd för hur jag kan jobba bort muskelspänningarna som antagligen är en delorsak till att jag får ont i knäet. Det vi kom fram till var bl.a:
- knäet skriker oftast efter långa, lugna pass. Dessa pass belastar mer än länkar i högre tempo. Slutsats:spring fortare.
- jag jobbar för mycket med baklåren och glömmer rumpan och höftena. Hur jag borde springa för att aktivera dessa muskler vet jag inte riktigt (har du bra tips?).
- jag skulle kunna dra nytta av skor med lätt pronationsstöd. Vad det nu sen innebär.
- Foamrollern är bra (jag fick beröm för att ha tagit den i bruk)
- jag ska "värma upp" höftmusklerna och höftböjarna före jag går ut och springer så att musklerna aktiveras lite (fick några övningar jag kan göra)
- långpass gör jag på skidor när det bara är möjligt
Lasse var nog super! Skulle jag vara singel skulle jag antagligen boka in en massa besök för fejkade krämpor.
Sist men inte minst:

Kinesiotejp! Jag fick till och med välja färg! En lång remsa från höft till knä och ett par tvärs över det ömma stället. Känner mig rätt så proffsig nu. Jag blev minst lika glad som ett barn som får klistermärken efter ett besök hos doktorn.

Kanske hjälpte tejpen. Idag stod det PK-lenkki 60 min på programmet och jag trotsade snöstormen och prövade lyckan. Det var nog inte den bästa dagen att försöka tänka på hållning och springteknik. Det gick långsamt, det var eländigt och plumsigt och mest ont hade jag i ögonen och på kinderna då snön mötte mig i vågrät riktning. Fy sjutton! Märkligt att adrenalinkickarna och endorfinerna påverkar en så starkt, trots att jag intalade mig att det är förjäkligt var det ju nästan helt okej.
Tempot var vad det var (i snitt drygt 6 min/km) och en runda som annars lätt går under en timme tog nu 1:10. Idag har jag rätt att skylla på vädret.
Och knäet var okej. Om det var tejpen eller något annat spelar ingen roll. Tjusigt är det hur som helst.