Inlärd lättja

Sex gånger i veckan tränar jag. Sex gånger i veckan antingen springer jag kilometer efter kilometer, tränar rumpan av mig på gymet, jagar en fotboll, plågar mig med intervaller eller njuter av farten (i nerförsbackarna) i skidspåret. Hurtigt! 

Vad gör jag sedan när jag kommer in? Jo, jag tar hissen upp till tredje våningen. Just så hurtig är jag.

Jag skyller på att det är inlärt, en ovana som började när Jan hoppade på kryckor och hissen var nödvändig. Nu sitter det liksom i, att trycka på hissknappen och åka upp.

Ett par gånger i veckan kan jag skylla på att jag har tunga matkassar. Annars har jag inga ursäkter. Det är ju inte sjunde våningen jag skall till.

Ja, jag är egentligen rätt så lat. So what? Alla har vi väl våra laster.