fredag 8 november 2013

Tristan

"Du har fina knän", sade ortopeden.
Hur kan fina knän göra så ont?
Inga skador varken i ledbanden eller menisken kunde märkas på magnetröntgenbilderna. Den enda avvikelsen var svullnad mellan tractus iliotibialis och femur lateral condyle, d.v.s. något som tyder på löparknä och friktionssyndrom.

Jaha.

Jag vet inte riktigt vad jag ska tänka. Tydligen var maran så pass hård att löparknäsymptomen kom även om jag inte sprang. Det konstiga var ju att det kom plötsligt i futsalmatchen.
Visst är det ju en lättnad att ingenting är sönder, men nog känns det hopplöst på något sätt.

Kanske är jag inte gjord för att springa?

Nu då?

Läkaren rekommenderade fysioterapi, så nu försöker jag reda ut om jag får någon som betalar det. Fick en superstark pillerkur och om varken det eller fysioterapi biter så blir det kortisonspruta.

Vad ska jag göra?

Jag ger mig själv (fortsatt) springförbud för resten av november. Det blir alternativträning, droger och foamroller för hela slanten.

Men sedan? Jag vill ju inte ge upp löpningen. Men nog ser det ju lite mörkt ut just nu.

Jag gav mitt högerknä namnet Dolores. Nu är det dags att ge namn åt mitt vänstra också.
Det ska få heta Tristan. Det betyder ledsen eller den olycklige, tragisk hjälte eller född till sorg. Av förekommen anledning.

2 kommentarer:

  1. Blää, men hördu vilken tur att ingenting var sönder sådär på riktigt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. joo. det blir en låång höst. har nog gett upp alla drömmar för våren.

      Radera