Pirr

Jag försöker intala mig själv att morgondagens halvmaraton inte är en fråga om liv och död (förutsatt att jag kommer levande i mål). Jag har ingen som helst press, jag har inget att bevisa för någon utom mig själv och jag tävlar bara med och mot mig själv. Problemet är att jag själv är min värsta rival.
Det är inte bara tidspressen och prestationsångesten som orsakar pirret. Jag oroar mig mera för den cirka 110 minuters pinan jag kommer att utsätta mig för. Det kommer inte att vara någon njutning, om jag känner mig rätt. Egentligen ser jag inte särskilt mycket framemot själva loppet, mest väntar jag på i morgon klockan fem då allt är över. Då får jag äntligen konstatera att det var vidrigt och att jag absolut gör det igen.

Dagens pastaparty blev backat, så jag har fått ladda upp på egenhand. Efter jobbet tog jag mig till Kisahalli och sög in lite HCR-stämning.

Det var smockfullt, såklart, men ändå gick det överraskande smidigt att hämta nummerlappen och t-skjortan. Jag ska ha nummer 641 på magen. Det betyder att min start går prick klockan tre. Det betyder att jag kommer att ha en massa harar att haka på och försöka hänga med så länge det går.
Tur att jag har miss Garmin med mig nu. Hon kan hjälpa mig att hitta mitt eget tempo, annars sticker jag iväg alldeles för hårt för att sedan sippa efter sju kilometer.
Jag passade såklart på att se mig omkring och plocka reklamprylar och sånt. Jag noterade att Karhu har blivit överkörd av Asics i år. Visst är Asics en av de bästa i världen, men jag uppskattade att inhemska märken fick synlighet. Shock Absorbers spring-bh:n var på erbjudande, så jag passade på. Den är otroligt åtsittande och jättesvår att komma in i, men när man väl har krånglat sig in i den med lite assistans är den faktiskt jätteskön. Det återstår att se hur pulsbandet passar till den. Just nu går jag in den här hemma, så kanske den töjer lite grann.

Nu återstår bara den viktigaste delen av förberedelserna: välja outfit. Tills i morgon lovar Foreca +10 grader, ganska soligt och lite blåsigt. Ilmatieteen laitos lovar +12 och sol. Oberoende betyder det småkyligt att stå och vänta i kortärmat men alldeles för varmt för att springa i långärmat och -benigt. Är shorts och t-skjorta att ta i?
Årets HCR-skjorta är... tja, väldigt grön. Jag kunde kombinera den med mina fina, väldigt lila shorts jag fick av min svägerska (jenkkistyle, med tajta shorts under och nät ovanpå). Då syns jag åtminstone och om inte annat så visar jag att jag inte bryr mig särskilt mycket om hur jag ser ut.

Morgondagens?

Vad tänker ni andra springa i?

Av någon anledning känner jag mig redan ganska rutinerad. Jag har varit med förr, känns det som. Jag vet vad jag gör i morgon i väntan på att fara, jag vet när jag ska vara på plats och när jag skall besöka bajamajan för sista gången. Det gör mig ganska trygg, men mindre spännande är det ju inte.

Lycka till, alla ni andra som ska springa! Kanske ses vi i vimlet!