Tejplös?

Idag sprang jag utan kinesiotejp för första gången på.. tja, typ sedan jag besökte fysioterapeuten. Jag gjorde det främst av lathet idag, och så hade jag bara 60 min PK-lenkki på programmet. Så varför inte prova lite?
Visst klarade knäet en timme, men den där onda löparknäaningen kom nog efter en halvtimme. Inte ont, men sådär flummigt ömt. Det gick visserligen över och knäet klagade inte heller under fartökningen jag gjorde de sista tio minuterna. Pulsen hade jag koll på för en gångs skull. Den hölls under 130 (!) slag/minut, utom när jag ökade farten till tänkt maratonfart. Dryga 11 km på en dryg timme kan ju faktiskt klassas som PK-lenkki.
Jag tänker nog ändå inte riskera någonting i Riga utan tejpar som vanligt. Kanske jag i sommar småningom kunde  börja testa om jag kan vara utan. Jag skulle inte vilja vara beroende av det i onödan.

Länken kändes skön och återhämtningen efter halvmaran verkar ha varit bra. Vila och mat är tydligen trixet. Det var härligt varmt, så shorts och t-skjorta börjar vara klädseln nu. Tecken på vår och värme är också att jag måste hitta på ställen att ha hemnyckeln. Inga fickor. Idag fäste jag den i skon.

Den lediga dagen och det varma vädret till ära inledde jag cykelsäsongen. Vi cyklade i lugn takt och njöt av våren. Jag tror björklöven slog ut medan vi cyklade, det blev grönare hela tiden.

Vitsippshav.

Vit junt i hjälm

Till middag blev det misolax och sparris. Sjukt gott! Receptet hittar du här.

Jag njuter nog lite av att inte behöva träna så mycket nu. Visst är det konstigt, men vilken lyx att vila ordentligt och få tanka mat så mycket det bara går. Energi lär jag behöva både för återhämtning och för de där 42 kilometrarna jag har framför mig.