Söker du träningsprogram?

I det senaste Juoksija-lehtinumret presenterades ett träningsprogram som norrmannen Marius Bakken har tänkt ut. Han har utarbetat ett program för 100 dagar maratonträning och det programmet kan man köpa här.

Jag fastnade för programmet främst för att det är lite tvärtom. Jag har tänkt att man ska börja med att bygga grunduthållighet, sakta men säkert öka distans och småningom ta in intervaller och fartuthållighet i träningen.
Bakken börjar i andra änden. Tanken är att först bygga snabbhet och förmåga att stå ut med mjölksyra. Anaerob träning betonas direkt.
Träningen delas in i faser där man börjar med att träna som om man skulle springa 5000 meter. Korta intervaller, högt tempo. Sedan blir det 10 kilometersträning; lite längre intervaller och längre länkar. Som ni säkert kan ana går man därefter mot halvmaratonfart och först under de sista veckorna före tävlingen tränar man maratonuthållighet med längre rundor i makligare tempo.
Enligt filosofin här så skulle detta ge ett bättre maratontempo då kroppen är van vid mera fart.

Läs gärna artikeln om du kommer över den (eller Googla "100 days marathon plan") så får du säkert en bättre uppfattning om själva strukturen.

Jag ser både för- och nackdelar med programmet.
Nackdelarna är kanske främst att programmet passar sådana som har tränat länge och som har grundkondisen i skick. Betoningen ligger länge på anaerob träning och långa, lugna grunduthållighetspass finns knappt alls i början. Programmet riktar sig också till sådana som springer raskt. Sådana som tar sig igenom en mara i lugnt tempo kanske inte drar någon större nytta av detta.
En annan nackdel kan vara att hundra dagar före en mara ofta är mitt i vintern. Spring nu sen intervaller på glashala vägar, i slask eller snöstorm.

Det som tilltalar mig är att det finns en tanke bakom träningen. Bakken tycker att onödig träning är slöseri med tid, så därför satsar han på kvalitet och att det alltid ska finnas en tanke bakom passet.
För mig skulle strukturen passa extra bra om och när jag kan börja springa igen. På grund av löparknäna skulle jag ändå inte kunna springa långa sträckor genast och högre tempo ger automatiskt en bättre hållning, vilket skulle vara bra för mina knän. Sakta men säkert ökar belastningen och kroppen får i lugn och ro vänja sig vid längre sträckor. Dessutom är jag väldigt sugen på att bli snabbare!

Jag är definitivt beredd att testa detta, när det nu sen blir. Är detta bekant för dig? Är du redo att prova på det? Vilka träningsprogram har du följt?

Från en sak till en annan:

Det blev NewBalances Minimus som får fungera som träningssko på gymmet. Fyndade på Halonens sportavdelning (som jag inte ens visste att existerar) och de funkade bra en timme på crosstrainern idag. I morgon ska jag se hur det går att styrketräna i dem.

Glad lillajul!

Massage

Att börja dagen med massage låter härligt, inte sant?
Det var det inte.
Det var en smärtfylld upplevelse som får mig att undra varför jag reserverade en ny tid om två veckor.

Jag har varit på idrottsmassage tidigare, men det var då inget jämfört med detta. Den kraftigt byggda massören tog i ordentligt och jag önskade att jag hade haft en käpp att bita i i stället för tungan.
Hur kan skenbensmuskeln göra så ont? För att inte tala om baklåren, fast dem har jag haft stela och ömma länge så det var väntat. Speciellt vid muskelfästet strax under rumpan var en plåga. Massören menade att ett sittande jobb kan inverka på baklåren och faktum är att jag sitter väldigt mycket på jobbet. Jag åker bil minst en timme per dag och med de flesta av mina klienter jobbar jag vid ett bord. Den största smärtan upplevde jag ändå när han masserade mina inre lårmuskler. Det var en brännande smärta, obeskrivlig.
När jag steg upp var jag svettig och öm och fick en smärre chock när jag såg mina lår. Alldeles röd och blå var jag, som om jag hade fallit och skrubbat mig.
Det är väl så riktig massage ska kännas. Man ska se misshandlad ut och må illa och vara genomsvettig.

Man borde nog definitivt låta sig bli masserad regelbundet, speciellt om man tränar aktivt.
Går du på massage? Hurdana erfarenheter har du?

Jag hoppas det blir en mindre plågsam upplevelse nästa gång.

Sökes: Inneskor

Hej alla gymråttor (och alla andra som ibland tränar inomhus)! Jag behöver lite tips på bra träningsskor!
De ska vara lätta och tunna och gärna andas bra. Dessutom får de väldigt gärna vara snygga också.
De behöver inte stöda foten, snarare så minimalistiska som möjligt men som ändå kan klassas som sko.

Jag vill gärna byta ut mina gamla, svettiga och illaluktande dojor
mot ett par nya, lätta, fräscha!

 Vilka skor styrketränar du i?

Okej?

Det var helt okej att promenera till simhallen i morse.
Att pulsen stiger till 140 när jag stavgår är inte okej. Tecken på skitkondis.
Det var också helt okej att ha en hel bana för mig själv de första 500 metrarna.
Det var inte okej att Tristan* gnällde under vattenlöpningen.
Det var inte heller okej att mina anti-fog-simglasögon immade igen så att jag måste skölja dem varannan runda.
Det var inte okej att ett väldigt fullvuxet par hånglades i bassängen betedde sig som nyförälskade tonåringar.
Det var okej att följa med en grupp unga (7-10 år) barn som tränade simhopp. De var superduktiga!
Det var jätteokej att sitta i bastun efter simningen.
Det var inte okej att dra på mig halvsvettiga kläder.
Det var inte alls okej att promenera hem från simhallen.
Det var okej igen när jag fick fylla hålet i magen med frukt och mat.
Det var okej att skippa lördagsstädningen idag. Det är knappast okej i morgon.
Det var okej att stöta på mamma på väg till stan och således bli bjuden på kaffe och en maffig morotskaka! Annars hade det nog gått en hel dag utan att jag hade talat med en enda person.
Det var okej att shoppa och bränna lite pengar. Julmusiken okejar jag om en vecka.
Det var inte okej att komma hem till en tom lägenhet. Inte okej att ha en lördagskväll för mig själv.
Kanske kan det bli okej med film och godis? Eller så inte.

Det är inte okej att jag bloggar om allt annat än löpning just nu. Åtminstone är inte jag okej med det. Vet inte om jag vill fortsätta med det.
Jag är inte okej med min situation. Gör mitt bästa för att vara okej med att jag är okej ändå.

Det blev väl en okej dag om man räknar medeltalen av okej- och okej+.
Hoppas du har haft en okej dag!


*Vänster löparknä som jag givit namnet tristan.

Apelsinsuget

Vissa idrottsgrenar ger mig mer hunger än andra. Löpningen blir jag inte direkt hungrig av, bara slut. Och kanske småhungrig resten av dagen om det var ett hårt pass. Skidåkning är däremot en gren som suger all energi ur mig. Simning är en annan. Efter att ha simmat några gånger har jag märkt att jag varje gång är vrålhungrig och alldeles tom i magen. Och det märkliga är att jag efter simningen har ett enormt sug efter apelsin. Eller frukt i allmänhet, men speciellt apelsin.
Kan någon förklara detta fenomen?

Vad måste du göra för att få ett stort hål i magen?

Söndagssim

Jag är dömd till alternativträning och har nu två alternativ:
1) jag kan sura och tycka att det suger eller
2) göra det bästa av situationen och få ut så mycket som möjligt av andra träningsformer.
Jag väljer det andra alternativet. Även om löpning är min favorit så kan jag faktiskt finna glädje i annat också. Dessutom tänker jag ju att allt jag gör på något sätt kommer att stöda löpningen så att jag när jag en vacker dag äntligen kan ta mig fram springande kan märka att det inte har varit bortkastat.

I morse tog jag en stav i var hand och traskade iväg...

...hit!

Jag bestämde mig för att börja med simning medan det ännu inte var smockfullt i bassängen. Simmade en kilometer och sedan spände jag flytbältet om livet och plumsade i på vattenlöpningssidan för att börja springa. Tio minuter före jag hade tänkt sluta påpekade en tant (alldeles tydligt vattenlöpningsproffs) att jag borde sänka bältet. "Det skall vara längre ner", sade hon. "Då blir det mindre hundsim och mera vattenlöpning."
Jaha, ja.

Att promenera till simhallen var okej, men det var inte okej att gå hem. Inte efter att har varit i vattnet en och en halv timme och sedan bastat en stund. Masade mig hem, lagomhurtig och vrålhungrig.
Glass från Kolme kaveria fyllde mina energidepåer. Det är den bästa glasstillverkaren i stan, bara så ni vet!

Dagens träningssaldo: 10 km stavgång + 1 km simning + 50 minuter hundsim + 10 minuter vattenlöpning.

Hoppas du har haft en skön söndag!

Smärta

Smärta är väl bara en sinnesförnimmelse? Tyvärr är det rätt så jobbigt att leva med det.
Jag tycker det bara blir värre. Eller åtminstone blir det inte bättre. Medicinkuren hjälper inte alls och jag vaknar minst en gång om natten av att knäet skriker av smärta. Det kan bli styvt när jag sitter stilla och nerför trappor eller backar är det ondast. Är det så här ett löparknä skall kännas? Ont, även om man inte springer?
Jag börjar bli lite desperat. Eftersom företagets försäkring inte täcker fysioterapi (vilket läkaren ordinerade) så är jag tvungen att hitta på något annat. Jag hoppas att en annan försäkring skulle täcka sådana kostnader, men det tvivlar jag på. Hur som helst så vände jag mig till den kommunala hälsovården. Nog är det märkligt att vi har ett så bra men råddigt sjukvårdssystem. En privat läkares remiss duger inte på den kommunala sidan så först måste jag besöka en läkare på min egen hälsostation för att kunna få samma utlåtande för att sedan kunna få (eller ställas i kö till) kommunal fysioterapi. Nåjo, några läkartider fanns icke att boka förrän i januari. Så jag får återkomma. För att kanske få en läkartid i vår. För att få ställa mig i kö. Och kanske någon gång få den rehabilitering jag skulle behöva. Om det nu är löparknä det är fråga om.

Kanske får jag bara acceptera det? Att jag inte kan springa. Kanske får jag helt enkelt ge upp.

Thank God it's Friday!