Lugnt och skönt

Idag smakade det inte alls med någon äcklig fartuthållighetsträning så det blev en lugn PK i stället. Det berodde väl på flera orsaker. Jag var tvungen att kasta om gym och länk och att springa VK efter gårdagens gym var otänkbart. Träningsvärkande stockben springer inte fort. Dessutom har jag tänkt mig en progressiv långlänk på lördag, så ett lättare pass satt rätt så bra. Otroligt skönt i kvällsvärmen!

Insikter under länken:
- Nu är det den tiden på året då man är full av små svarta knott på kläderna när man kommer från länken. Lagom kul att få kryp i ögat, ännu mindre angenämt att få ett i näsan. Det glider ner i svalget och kommer ut tillsammans med spottloskan.
- Shortssäsongen håller i och åtminstone för min del är det korta ärmar och ben som gäller i septembervärmen,
- Räknar man bort skador och krämpor så är det värsta som finns ett par skavande, obekväma underbyxor. Fast det visste du kanske redan.

Stegrande

Förra veckan utmanade jag mig själv under långpasset genom att öka tempot ordentligt fyra kilometer på slutet. För att märka att jag faktiskt har en växel att lägga i om det behövs.
Idag utmanade jag mig själv på annat sätt.
Där någonstans intill sandvägen mellan Hertonäs och Vik finns ett ställe där det går trappor upp mot en fin utkikspunkt. Vingliga, skrangliga sådana. Dem tänkte jag bestiga.

Enkelt, tänkte jag i mitt hömod. Någon minut senare var benen till bredden fyllda av mjölksyra och jag var glad att det inte var fler trappor än så.

Väl uppe pustade jag ut, kollade på utsikten och lät pulsen sjunka igen. Kul variation under ett annars grått och regnsjukt långpass.
Efter att ha lyckats tappa bort mig i skidspåret någonstans mellan Hertonäs och Gammelstadsforsen och således fått några hundra meter terränglöpning inbakat i passet och till slut tagit mig hem igen, var jag rätt så sönder. Värkande ben, susande löparknä och ilande akilleshäl. Men glad och nöjd ändå. Det blev 20 km på två timmar och fem minuter. Inklusive en stigning i både höjd och puls.
Någon dag kanske jag tar mig an den beryktade Malmgårdstoppen.

På tal om utmaningar...

... för vissa räcker det inte att springa maraton. Då springer de 100 km ultra i stället. För andra räcker inte med att lägga 1000-bitars pussel. Då lägger de 4000-bitar i stället.

Springa eller inte springa?

Borde bestämma mig för huruvida jag ska springa något lopp ännu i år eller inte. Esbo skippar jag, men Vanda i oktober är ännu ett potentiellt lopp. Bara för att få tävla. Bara för att få ett helt, riktigt lopp 2013. HCR var ju faktiskt ett fusklopp.
Jag är väldigt sugen på att tävla, men jag vet att vad jag än bestämmer mig för att springa så kommer jag att vara lite besviken. Jag är inte precis i toppform just nu. Fyra träningspass i veckan varav tre är löpning leder ju inte till topprestationer. Tyvärr. Jag får bara ta och sänka ribban och börja från noll. Med målet att ta mig igenom en tävling.
Maraton är tyvärr uteslutet. Men en halv, kanske? Eller ens en fjärdedels? I övermorgon blir det det dyrare priser, så jag måste bestämma mig nu.

Gubbgym

Ända tills idag har jag kunnat njuta av Unisports fina utbud av idrottsfaciliteter. Jag kunde fuskutnyttja det ännu ett år efter att ha blivit färdig, men nu är det definitivt slut. Tyvärr. Nu får det bli stadens gym i Åggelby i stället. Så länge jag bara tränar en gång i veckan får detta mindre glamourösa gym duga. Inget större fel med det. Den här eftermiddagen var dock medelåldern kring 50, så sällskapet är ju lite annat.
Jag kommer nog att sakna Unisport. Något medlemskap i något annat gym tar jag sedan när jag har en massa extra pengar att slösa.

Släng av höstluft

Jag var iväg redan halv nio denna lördagsmorgon. Mest på grund av att det bär av till lande snart. Rättare sagt om en kvart, så jag får vara snabb.
Det var riktigt höstigt i morgonluften idag. Inte kallt, men så där friskt mot huden. Skönt, härligt väder att springa i.

Det blev långpass inklusive
14 km regelrätt PK-lenkki+4 km i drömmaratonfart (5min/km)+500 meter jogg till hemdörren. Lite längre än tänkt, men ack så nödvändigt.

Plan F har hållit första veckan. Jobbigt, men jag överlever. Fördelen med fyra pass i veckan är fräscha och pigga ben!

Tack för kompressionsstrumptipsen! Idag drog jag på ett par när jag steg upp och sprang iväg med dem någon timme senare. Inte illa alls.

Om inte annat så värmde kompressionsstrumporna
skönt i morgonluften.

Nu är det bråttom! Önskar trevligt veckoslut och drar iväg på kräftskiva!

Plan F

Min plan A gick ju i stöpet ganska direkt. Det får jag bara acceptera. Träningsmängden minskar rejält, veckokilometrarna halveras och jag får glömma allt som kallas maratonträning för en obestämd tid framöver.
Jag måste bara ta skeden i vacker hand och göra mitt bästa för att få så mycket som möjligt ut av passen. Jag tänkte satsa på att bli snabbare nu, så länge marken är fri från snöslask, så det blir betoning på intervall och fartuthållighet. Kort, men intensivt. Ungefär så här hade jag tänkt:

Måndag: Intervaller
Onsdag: Fartuthållighet (30-40 min med puls på 170).
Torsdag: Gym
Lördag: PK-länk (typ 90 min)
De andra dagarna försöker jag satsa på muskelvård. Och vila.

Jag har ingen aning om det är ett smart upplägg. Om någon har en åsikt är det fritt fram att kommentera.
Vi får se hur det går. Antagligen kommer jag att vara rastlös och sur, men abstinensbesvären minskar väl med tiden.
Jag är dock galet tävlingssugen. Kanske, kanske en halvmara i Vanda? Eller ens FunRun-serien på 10 km... Men det är inget jag vågar lova mig själv.

Plan F står för många saker. Fart, färre pass, fokus... och friskare och fetare. Och en hel massa andra f-ord jag inte nämner här.

Jag skred till verket idag och inledde med mitt nya favoritintervallpass.
6x4 minuter, 2 minuter joggvila mellan varven.
Det här med att fördela krafter är inte min starka sida och jag var slut efter det första varvet. Sedan började det rulla på i ganska jämn takt, men nog blev det närmare maxträning än fartuthållighet. Jag hinner inte riktigt en hel kilometer på fyra minuter. Det vore ju drömtempot det, och det är något jag strävar efter. Nu hinner jag dryga 900 meter, så jag får lägga i en växel. Helt nöjd är jag dock med tanke på att förra veckan gick åt till att vila hälen.

Jag har ju inte slutat springa helt. Om någon vill ha sällskap på lugn lördagslänk så är det bara att heppa!

Kanske borde jag prioritera om.

Ha en finfin vecka!

Kompressionsstrumpor

Har du erfarenhet av kompressionsstrumpor? Hurudana använder du? Strumpor eller "sleeves"? Och framför allt; har du tips på var man kan köpa bra men förmånliga kompressionsplagg? Över 30 euro är rätt så mycket för en strumpa, men kanske värt det?
Jag hör gärna din åsikt och tar tacksamt emot tips :)