Hemma igen. Fem veckor gick fort och det är tydligen meningen att jag ska vara på jobb i morgon. Vart tog sommaren vägen?
För att inte bli missförstådd måste jag väl påpeka att min sommar har varit lång, händelserik och skön.
Den senaste dryga veckan har jag tillbringat först på stugan och sedan på läger. Lägret innebar flera soliga timmar på stranden med tonåringar, lagom mycket sömn och allt vad lägerliv innebär. Träningen blev väl därefter.
De senaste veckorna har jag kämpat med ätande, ömma knän (!), existentiella frågor och ångest över vardagen jag måste återvända till efter semestern. Nu får jag väl försöka ta mig in i rutinerna igen.
Träningsmässigt är jag planlös. Vad skall jag göra? Bara träna och se hur det går? Eller välja en tävling att börja träna inför och hoppas att knäna inte klagar? Det skulle gälla att bestämma mig typ nu.
Hoppas jag fattar att stiga upp i morgon när väckarklockan ringer.
Om jag fick bestämma skulle det vara sommar och ledigt jämt och det skulle gå att leva på bara hallon, blåbär och glass.
söndag 28 juli 2013
lördag 20 juli 2013
Iväg igen
Efter ett par dagar i stan är det dags att sticka iväg till stuga nr 2. Där tänkte vi bada bastu fram till tisdag då KU:s familjeläger i Pieksämäki drar igång. Jag har visst gått med på att dra kursen Strandlinjen. Det blir således strandlekar med tonåringar några dagar. Jag åker dit med blandade känslor och en nypa salt. Något spring får jag se om jag hinner med. Lägerlivet brukar vara lagom fullspäckat med program och av någon anledning är man rätt så trött. Jag tar det som det kommer.
Lite spring har jag hunnit med de senaste dagarna. Intervaller, morgonlunk och kortare långpass. Det går varierande. Knäet är okej, kondisen är deprimerande usel.
Jag ger det en vecka till. Sedan är det dags att smida planer. Nästa veckas söndag skall jag avslöja vad jag har i tankarna. Ha det bra tills dess!
Lite spring har jag hunnit med de senaste dagarna. Intervaller, morgonlunk och kortare långpass. Det går varierande. Knäet är okej, kondisen är deprimerande usel.
Jag ger det en vecka till. Sedan är det dags att smida planer. Nästa veckas söndag skall jag avslöja vad jag har i tankarna. Ha det bra tills dess!
tisdag 16 juli 2013
Landelöpning
Dags för mellanrapport!
Efter dryga två veckor på lande är vi tillbaka i stan igen för några dagar. Vi har levt på nypotatis och sill, solat, läst och latat oss. Dagarna fick bara gå och så skall det också vara.
Lite träning har jag nog också fått in. Jag lyckades nästan hålla mig till min varannandagsregel. Jag lyckades också bara nästan hålla mig till riktiga grundkondislänkar. Bara nästan.
Knäet har varit nästan bra. Jag tror mig alltid ana något ont i höger knä, men jag har inte varit tvungen att avbryta eller avstå från ett pass. Kondisen är vad den är. Jag springer långsamt (kring 6:30-7-tempo) och pulsen vill stiga till närmare 150 om jag ökar ens lite. Springer jag intervaller hackar hjärtat 180 slag i minuten. Men jag springer.
Annars är sommarstället det bästa stället, men när det kommer till löpning är det världens tråkigaste. Jag kan springa av och an längs landsvägen och välja antingen det ena hållet eller det andra. Kul. Nåja, i år lyckades jag faktiskt trixa lite och jag tror jag lyckades undvika samma runda så när som på en gång. Under den några dagar långa båtutfärden fick jag också springa på helt nya ställen.
Den sällskapligaste rundan blev från Airisto hem. Lillebror nr 1 körde dit oss med båt och jag och lillebror nr 2 sprang medan Jan vinglade bredvid på cykeln.
Den tidigaste rundan blev en morgonlänk tillsammans med Jan. Kul med sällskap.
Den knäppaste länken sprang jag över Nagu. Jag fick för mig att avsluta båtutfärden där och sprang hemåt medan resten av besättningen tuffade sjövägen. Miss Garmin hade laddat ur (inte särskilt konstigt) och telefonen hade en röd akkupripla kvar. Jag hade således ingen uppfattning om tid eller om var jag var och det var en märklig känsla. Ett par kilometer före färjan började det spöregna och jag stod och huttrade och fick Jan att komma efter mig från färjfästet efter en lite kylig färd över fjärden.
Den argaste och kortaste blev aggressionsintervaller. Jag sprang så fort jag kunde i alla backar, både upp och ner. Detta för att bli av med vreden orsakad av förlorade badmintonset.
Den länk som gjorde mest ont var nog igår. Blåsor på lilltån och under foten. AJ!
Den längsta blev också den hetaste och bästa. 20 kilometer! Att börja vid halv tio var inte tillräckligt tidigt för att få en sval länk. Sprang en omväg mot Pargas city och vid 20 km prick blev jag upplockad på vägen. Annars hade det blivit lite för långt. Nöjd var jag och en strimma hopp glittrade i vattnet när jag plumsade i.
Jag hann med lite smålänkar och en pyramid också. Och muskelkondis så gott som alla dagar, så nu har jag en mage av stål.
Samtidigt som jag är glad att jag har kunnat springa så mycket som jag har, är jag orolig över knäet och osäker på min löpning. Dessutom känns det skit att känna mig skit när jag efter länken bara kan konstatera usel kondis.
Juli får ännu gå på prov. Sedan är det dags att smida planer.
Nu skall jag ut i hallonbuskarna. Ha en fortsatt skön sommar!
Efter dryga två veckor på lande är vi tillbaka i stan igen för några dagar. Vi har levt på nypotatis och sill, solat, läst och latat oss. Dagarna fick bara gå och så skall det också vara.
Lite träning har jag nog också fått in. Jag lyckades nästan hålla mig till min varannandagsregel. Jag lyckades också bara nästan hålla mig till riktiga grundkondislänkar. Bara nästan.
Knäet har varit nästan bra. Jag tror mig alltid ana något ont i höger knä, men jag har inte varit tvungen att avbryta eller avstå från ett pass. Kondisen är vad den är. Jag springer långsamt (kring 6:30-7-tempo) och pulsen vill stiga till närmare 150 om jag ökar ens lite. Springer jag intervaller hackar hjärtat 180 slag i minuten. Men jag springer.
Annars är sommarstället det bästa stället, men när det kommer till löpning är det världens tråkigaste. Jag kan springa av och an längs landsvägen och välja antingen det ena hållet eller det andra. Kul. Nåja, i år lyckades jag faktiskt trixa lite och jag tror jag lyckades undvika samma runda så när som på en gång. Under den några dagar långa båtutfärden fick jag också springa på helt nya ställen.
 |
| Airisto-Rödhäll 12 km med lillebror. |
Den tidigaste rundan blev en morgonlänk tillsammans med Jan. Kul med sällskap.
Den knäppaste länken sprang jag över Nagu. Jag fick för mig att avsluta båtutfärden där och sprang hemåt medan resten av besättningen tuffade sjövägen. Miss Garmin hade laddat ur (inte särskilt konstigt) och telefonen hade en röd akkupripla kvar. Jag hade således ingen uppfattning om tid eller om var jag var och det var en märklig känsla. Ett par kilometer före färjan började det spöregna och jag stod och huttrade och fick Jan att komma efter mig från färjfästet efter en lite kylig färd över fjärden.
Den argaste och kortaste blev aggressionsintervaller. Jag sprang så fort jag kunde i alla backar, både upp och ner. Detta för att bli av med vreden orsakad av förlorade badmintonset.
Den länk som gjorde mest ont var nog igår. Blåsor på lilltån och under foten. AJ!
Den längsta blev också den hetaste och bästa. 20 kilometer! Att börja vid halv tio var inte tillräckligt tidigt för att få en sval länk. Sprang en omväg mot Pargas city och vid 20 km prick blev jag upplockad på vägen. Annars hade det blivit lite för långt. Nöjd var jag och en strimma hopp glittrade i vattnet när jag plumsade i.
 |
| 15 bakom och 5 framför. |
Jag hann med lite smålänkar och en pyramid också. Och muskelkondis så gott som alla dagar, så nu har jag en mage av stål.
Samtidigt som jag är glad att jag har kunnat springa så mycket som jag har, är jag orolig över knäet och osäker på min löpning. Dessutom känns det skit att känna mig skit när jag efter länken bara kan konstatera usel kondis.
Juli får ännu gå på prov. Sedan är det dags att smida planer.
Nu skall jag ut i hallonbuskarna. Ha en fortsatt skön sommar!
måndag 1 juli 2013
Hederlig PK
Dag ett i min plan är avklarad efter en äkta PK-lenkki. Eller åtminstone ett försök. Det var det långsammaste och svåraste någonsin och ändå lyckades jag inte riktigt. Målet var att hålla pulsen kring 135 och jag fick verkligen kämpa för att lyckas. Det gick så otroligt långsamt, pulsen ville stiga till 150 och det kändes nog ganska deprimerande att hålla emot då jag egentligen skulle kunna och orka springa fortare. Det som gjorde mig lite nöjdare var att knäet inte klagade idag.
Tålamod är vad som gäller att ha nu. Löpning är en gren som måste få tid. Jag får bara hålla ut och se vad juli månad visar för resultat.
Det blev 12 kilometer på 1:20h i det hujsiga medeltempot 6:40 min/km. Medelpulsen blev dock 137 slag/minut, lite för hög eftersom den ofta steg till 150 och jag var tvungen att gå i backarna för att få ner den som gjorde mig lite nöjdare var att knäet inte klagade idag.
Maltti on valttia får bli mottot för denna månad.
Strax bär det av till sommarstugan i Pargas. Där sliter jag landsvägsasfalt varannan dag och står med rumpan upp i blåbärsskogen med jämna mellanrum. Om jag inte får en grym blogglust så innebär det antagligen en liten paus på ett par veckor. Återkommer med mellanrapport senast när vi är i stan igen.
Ha det bäst!
Tålamod är vad som gäller att ha nu. Löpning är en gren som måste få tid. Jag får bara hålla ut och se vad juli månad visar för resultat.
Det blev 12 kilometer på 1:20h i det hujsiga medeltempot 6:40 min/km. Medelpulsen blev dock 137 slag/minut, lite för hög eftersom den ofta steg till 150 och jag var tvungen att gå i backarna för att få ner den som gjorde mig lite nöjdare var att knäet inte klagade idag.
Maltti on valttia får bli mottot för denna månad.
Strax bär det av till sommarstugan i Pargas. Där sliter jag landsvägsasfalt varannan dag och står med rumpan upp i blåbärsskogen med jämna mellanrum. Om jag inte får en grym blogglust så innebär det antagligen en liten paus på ett par veckor. Återkommer med mellanrapport senast när vi är i stan igen.
Ha det bäst!
söndag 30 juni 2013
Plan och lista
Efter fredagens länk kändes knäet okej. Igår blev det styrketräning (vilket rumpan påminner mig om idag) och efter det tog jag en kort länk på en halv timme hem från gymmet. Då kändes nog knäet lite irriterat, så två dagar spring i rad kanske Dolores inte gillar. Idag blev det alternativträning i form av rullskridskor och fotboll och Dolores klagade inte.
Nu har jag i mitt huvud gjort upp en plan. Juli får bli en PK-månad. Lätta, lugna länkar varannan dag. Varannan dag varvar jag med alternativträning, styrka eller totalvila. Om det håller kan jag börja med intervaller och fartträning i augusti. Och om det går kanske jag kan anmäla mig till något lopp i höst. Jag märker väl rätt så fort om planen skiter sig. Då får jag ta till plan B: tröstäta glass.
På Michaelas blogg hittade jag en lista. Så tänkte underhålla mig med att komma med mer eller mindre seriösa svar.
1. Hur gammal är du? 25 år ung
2. Hur gammal känner du dig? Känner mig ganska ung. Ibland så att jag svarar 23 om någon frågar. Släng av åldersnojor förekommer ibland.
3. Vad har du gjort i dag? Åkt rullskridskor, spelat fotboll, druckit champagne och tvättat kläder.
4. Vilken film såg du senast? Nån som kom igår. Minns inte vad den hette. På bio såg jag väl James Bond?
5. Vem ringde du senast? Jan
6. Är du besatt av någonting? Jag tror inte det. Besatt är ett väldigt starkt ord.
7. Är du rädd för blod? Ja. Jag svimmar när jag så mycket som hör om blod och äckliga sår.
8. Beskriv platsen du befinner dig på just nu? Sitter i soffan.
9. Kan du nämna fem statsministrar under 1900-talet (fram tills nu)? Nej.
10. Googlade du för att få fram svaret på föregående fråga? Orkade inte anstränga mig.
11. Vilken färg är dominerande i din garderob? Den är väldigt brokig. Minst lila.
12. När vaknade du i dag? Halv nio.
13. Vilken är din favorithögtid? Julen tror jag.
14. Var i världen skulle du vilja befinna dig just nu? Eftersom vi är på väg till lande i morgon så är jag ganska nöjd med att vara här hemma och bara vänta på att få åka iväg.
15. Nämn en plats i världen du besökt som du aldrig vill återvända till? Tandläkarstolen. Men det är väl nödvändigt förr eller senare...
16. Hur vill du tillbringa din pension? Om 40 år? Ja, säg det.
17. Vad lyssnar du på just nu? Inget i musikväg, TV:n är på och fotboll på gång.
18. Har du någon gång brutit ett ben? Nix.
19. Vilka fem saker vill du inte vara utan i ditt skafferi/kyl? Mjölk, yoghurt, ägg, morötter, rågbröd.
20. Vem är din favoritkändis? Jag vet inte egentligen. Jag läser mycket i skvallerväg men få kändisar har jag stora sympatier för.
21. Vad är du på för humör just nu? Nå sådär smått berusad och avslappnad. (Bra tid att svara på frågor.)
22. Vilka världsdelar har du varit i? Afrika, Europa och Amerika.
23. Snarkar du? Aldrig.
24. Vilka yrken har du provat på? Hjälpledare, dagistant, vårdare på hem för handikappade barn, tidningsutdelare (klarade två dagar) och för tillfället arbetar jag som talterapeut. Det tänker jag fortsätta prova på.
25. Hur går du helst klädd? Beror på situationen. Hemma gärna i sköna, lösa kläder. Aftonklänning mer sporadiskt men definitivt om jag får chansen.
26. Vilket stjärntecken är du född i? Vedur.
27. Vilket är ditt favoritgodis? Choko. Men vad för sort beror på.
28. Vad sa du senast? OJOJOJ! (Uruguay gjorde mål.)
29. Vilket var ditt bästa ämne i skolan? Modda.
30. Vad har du på dig just nu? Sköna hemmashorts och topp.
Om du har svarat på listan så länka gärna till din blogg.
Kanske borde jag göra en egen lista. Det finns mycket intressantare frågor att ställa än dessa.
I morgon är det första juli och jag skrider till verket med min plan. PK-lenkki 60 min. Hoppas det håller.
fredag 28 juni 2013
Back to basics...
... i två avseenden.
För det första måste jag återställa mig efter fem dagar utomlands. I söndags flög vi till Manchester, hyrde bil, plockade upp två av de bästa och körde vidare till Edinburgh. Det blev fem dagar bilande och vi fick se skotska landskap, stora sjöar, höga kullar och en massa får. Vi fick också uppleva det brittiska klimatet och missade således den värmebölja ni andra lär ha fått njuta och lida av.
Fem dagar utan träning är den längsta pausen jag har haft på jag vet inte hur länge. Det var en utmaning och inte alls så lätt. Dolores gillade inte att resa, knäet kändes av efter flyg- och bilresandet den första dagen och vår lilla bergsbestigning tog på när vi skulle ner igen. Det var mentalt jobbigt, men det gick. Nu gäller det att komma tillbaka till vanliga rutiner, speciellt när det gäller ätandet. Engelsk frukost, en massa flott och inga fibrer fick magen att svälla. Underbart skönt med rågbröd igen!
För det andra får jag nolla och börja om på nytt när det gäller löpningen. Idag besökte jag fysioterapeuten igen och jag fick ett par inlägg till skorna. Det känns lite märkligt med knölen under foten som höjer fotvalvet och hindrar proneringen, men det vänjer jag mig vid. Jag får se om det blir för klumpigt i mina nuvarande skor då de redan har pronationsstöd. Jag ska ta och testa mina gamla neutrala skor (eller skaffa nya, hihi).
Idag testade jag inläggen. Knäet kändes inte, hurra! Om det är vilan eller inläggen eller något av ett under vet jag inte. Kanske inbillade jag mig att jag kände något märkligt i knäet, men det gjorde åtminstone inte ont. Avverkade dryga 8 km på fantastiska 50 minuter. Det var faktiskt ganska jobbigt. Benen var stela (säkert på grund av resan och tröttheten efter fyra timmars sömn) och pulsen hög. För att ge lite riktgivande tal så sprang jag i ca 5:30 tempo med en puls kring 150 (normalt kring 135) och när jag "spurtade" på slutet i Riga-maratonfart (5 min/km) steg pulsen till 170.
Så nu gäller det att nolla och börja om igen. Börja springa sakta, långa, sega, lugna, för att få ner pulsen och vänja kroppen. Sänka ribban och springa försiktiga intervaller. Glömma att slå inofficiella PB:n på min vanliga tiokilometerslänk. Förutsatt att Dolores är med på noterna. Jag är lite rädd att knäet inte gillar långa sega rundor.
Om jag kan träna i juli och augusti, kanske jag kan tävla i september eller oktober. Jag vågar dock inte hoppas.
Trött efter resan och egentligen ganska glad att vi inte behöver äta pubmat i kväll, även om också det var en upplevelse och en erfarenhet att ha i bagaget. Om någon funderar på resmål så kan jag med gott samvete rekommendera bilsemester i Storbritannien!
För det första måste jag återställa mig efter fem dagar utomlands. I söndags flög vi till Manchester, hyrde bil, plockade upp två av de bästa och körde vidare till Edinburgh. Det blev fem dagar bilande och vi fick se skotska landskap, stora sjöar, höga kullar och en massa får. Vi fick också uppleva det brittiska klimatet och missade således den värmebölja ni andra lär ha fått njuta och lida av.
Fem dagar utan träning är den längsta pausen jag har haft på jag vet inte hur länge. Det var en utmaning och inte alls så lätt. Dolores gillade inte att resa, knäet kändes av efter flyg- och bilresandet den första dagen och vår lilla bergsbestigning tog på när vi skulle ner igen. Det var mentalt jobbigt, men det gick. Nu gäller det att komma tillbaka till vanliga rutiner, speciellt när det gäller ätandet. Engelsk frukost, en massa flott och inga fibrer fick magen att svälla. Underbart skönt med rågbröd igen!
 |
| Halvvägs till toppen som inte var toppen. För bakom varje topp gömde sig en ny, ännu högre topp. |
För det andra får jag nolla och börja om på nytt när det gäller löpningen. Idag besökte jag fysioterapeuten igen och jag fick ett par inlägg till skorna. Det känns lite märkligt med knölen under foten som höjer fotvalvet och hindrar proneringen, men det vänjer jag mig vid. Jag får se om det blir för klumpigt i mina nuvarande skor då de redan har pronationsstöd. Jag ska ta och testa mina gamla neutrala skor (eller skaffa nya, hihi).
Idag testade jag inläggen. Knäet kändes inte, hurra! Om det är vilan eller inläggen eller något av ett under vet jag inte. Kanske inbillade jag mig att jag kände något märkligt i knäet, men det gjorde åtminstone inte ont. Avverkade dryga 8 km på fantastiska 50 minuter. Det var faktiskt ganska jobbigt. Benen var stela (säkert på grund av resan och tröttheten efter fyra timmars sömn) och pulsen hög. För att ge lite riktgivande tal så sprang jag i ca 5:30 tempo med en puls kring 150 (normalt kring 135) och när jag "spurtade" på slutet i Riga-maratonfart (5 min/km) steg pulsen till 170.
Så nu gäller det att nolla och börja om igen. Börja springa sakta, långa, sega, lugna, för att få ner pulsen och vänja kroppen. Sänka ribban och springa försiktiga intervaller. Glömma att slå inofficiella PB:n på min vanliga tiokilometerslänk. Förutsatt att Dolores är med på noterna. Jag är lite rädd att knäet inte gillar långa sega rundor.
Om jag kan träna i juli och augusti, kanske jag kan tävla i september eller oktober. Jag vågar dock inte hoppas.
Trött efter resan och egentligen ganska glad att vi inte behöver äta pubmat i kväll, även om också det var en upplevelse och en erfarenhet att ha i bagaget. Om någon funderar på resmål så kan jag med gott samvete rekommendera bilsemester i Storbritannien!
torsdag 20 juni 2013
SEMESTER!
De sista utlåtandena är ivägskickade, kolleger och klienter har önskats skön sommar och arbetsbordet är städat (eller åtminstone mer städat än vanligt). Snart är det dags att stänga av datorn och sedan börjar semestern! Fem sköna, välförtjänta semesterveckor!
Det blir inte den bästa av springsomrar, såsom jag hade tänkt mig. I stället får det bli den bästa av somrar. I morse testade jag mitt knä och det skrek efter fem kilometer. Så det är kört.
Nu bär det av till lande över midsommar och på söndag skall vi till England och Skottland och bila. Det innebär en veckas träningspaus eftersom vi knappast tränar så mycket mer än sittmusklerna i bilen. Kanske det är bra. Jag ger knäet och kroppen en veckas totalvila. När vi kommer tillbaka kollar jag läget igen. Jag hoppas på ett mirakulöst helande så att jag ändå kanske, kanske skulle kunna träna i juli igen. För nu börjar jag faktiskt få nog!
Semestern behöver inte betyda total bloggpaus, men antagligen blir det lite slappare på bloggfronten. Återkommer när jag orkar och ids avbryta mitt solbadande. Då hoppas jag att jag kan komma med bättre nyheter.
Ha en riktigt fin midsommar och en härligt varm, avkopplande och springfylld sommar!
Det blir inte den bästa av springsomrar, såsom jag hade tänkt mig. I stället får det bli den bästa av somrar. I morse testade jag mitt knä och det skrek efter fem kilometer. Så det är kört.
Nu bär det av till lande över midsommar och på söndag skall vi till England och Skottland och bila. Det innebär en veckas träningspaus eftersom vi knappast tränar så mycket mer än sittmusklerna i bilen. Kanske det är bra. Jag ger knäet och kroppen en veckas totalvila. När vi kommer tillbaka kollar jag läget igen. Jag hoppas på ett mirakulöst helande så att jag ändå kanske, kanske skulle kunna träna i juli igen. För nu börjar jag faktiskt få nog!
Semestern behöver inte betyda total bloggpaus, men antagligen blir det lite slappare på bloggfronten. Återkommer när jag orkar och ids avbryta mitt solbadande. Då hoppas jag att jag kan komma med bättre nyheter.
Ha en riktigt fin midsommar och en härligt varm, avkopplande och springfylld sommar!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)