Dag ett i min plan är avklarad efter en äkta PK-lenkki. Eller åtminstone ett försök. Det var det långsammaste och svåraste någonsin och ändå lyckades jag inte riktigt. Målet var att hålla pulsen kring 135 och jag fick verkligen kämpa för att lyckas. Det gick så otroligt långsamt, pulsen ville stiga till 150 och det kändes nog ganska deprimerande att hålla emot då jag egentligen skulle kunna och orka springa fortare. Det som gjorde mig lite nöjdare var att knäet inte klagade idag.
Tålamod är vad som gäller att ha nu. Löpning är en gren som måste få tid. Jag får bara hålla ut och se vad juli månad visar för resultat.
Det blev 12 kilometer på 1:20h i det hujsiga medeltempot 6:40 min/km. Medelpulsen blev dock 137 slag/minut, lite för hög eftersom den ofta steg till 150 och jag var tvungen att gå i backarna för att få ner den som gjorde mig lite nöjdare var att knäet inte klagade idag.
Maltti on valttia får bli mottot för denna månad.
Strax bär det av till sommarstugan i Pargas. Där sliter jag landsvägsasfalt varannan dag och står med rumpan upp i blåbärsskogen med jämna mellanrum. Om jag inte får en grym blogglust så innebär det antagligen en liten paus på ett par veckor. Återkommer med mellanrapport senast när vi är i stan igen.
Ha det bäst!
Njut av fina Pargas!
SvaraRadera