Torsdagsvurpa

Min arbetsdag idag kan jämföras med intervallträning: kort men intensiv. Dagens klientbesök var avklarade efter lunch, vilket gav mig tid att uträtta viktiga ärenden. Som att införskaffa den finaste aftonklänning jag någonsin burit. Oho. Dessutom hann jag börja baka mammas kalaskaka och medan bottnen var i ugnen skötte jag det jobb jag ännu hade ogjort. Kakan ut för att svalna och sedan stack jag ut på en tidig långlänk. Klockan var bara fyra- oj så skönt att komma iväg och komma tillbaka medan det ännu var ljust! Halv sex sken ju solen ännu!

Det blev 90 minuter PK-lenkki i för hårt tempo med för hög puls. Att jag aldrig lär mig!
På ett ställe var det rätt så halt och jag halkade till först en gång och sedan en gång till. Jag höll mig stående, åtminstone tillsvidare. Ett par hundra meter före hemdörren var det tredje gången gillt, och jag flög omkull och landade på rumpan. Lite snopen steg jag upp och stapplade vidare. Det var vinterns första vurpa det. Jag klarade mig med ett blåmärke på armbågen och en än så länge röd fläck på skinkan. Ömt är det inte, tydligen har jag byggt upp lite stötdämpare ändå. Värre kunde det ha gått.

Det är inte varje dag jag får chansen att springa
i dagsljus och solsken en vanlig torsdag!

Väl hemma fortsatte jag kökstöket och fick till ett ostkaklager. Nu är det bara att slå sig ner i soffan med det nyaste numret av Juoksija, hurra! Får se vad den innehåller denna gång, pärmen verkar lovande i alla fall! Som bilaga fick jag Juoksukalenteri med alla evenemang i Finland som ordnas 2013. Plus en massa reklam om lopp utomlands samt tävlingsresor av olika slag. Kanske hittar jag något lämpligt att delta i i höst.

Dags att slita upp paketet!