söndag 18 november 2012

Aktia Cup, del 1

Så har jag klarat av mitt första tiokilometerslopp. Det tror jag var en viktig erfarenhet, och ett plus i kanten var att det var en bra erfarenhet också.

Utmaningen var att veta hur hårt jag skulle måsta springa. På 10 km ska man ta ut sig helt. Man behöver inte orka mer än så. Jag visste att jag måste springa hårdare än halvmaratonfart, men att lita på känslan är rätt så svårt. Jag stack iväg i en enligt mig hujsig fart och vid en kilometer klockade jag 4:12 minuter. Okej. Den farten höll ju inte särskilt länge men inte saktade jag så mycket heller. Jag hittade en bra rytm och kunde hålla den bara med hjälp av känslan. Nu vill jag inte låta förstå att jag klarar mig utan en gps-klocka, den kan nog vara till bra hjälp när man försöker hålla tempot. 

Jag deltar i Aktia Cup, en tävling med fem deltävlingar på 10 km. Loppen ordnas en gång i månaden och igår inleddes cupen. Jag måste nog berömma arrangörerna för tävlingen var verkligen bra på alla sätt. Tävlingen verkade locka en massa "riktiga" löpare från olika lokala klubbar och föreningar. Så klart jämförde jag mig med dem och kände mig riktigt oproffsig bland dem. Det gäller väl att komma ihåg att jag bara är en glad amatör som inte tränar på heltid. Kanske borde jag anteckna Running Finland som min förening så skulle det se proffsigare ut? 
Glad att se Förvånad
Alexander Stubb var på plats i snygg tävlingsoutfit. Jag vart tvungen att diskret läsa namnet på nummerlappen för att vara säker på att det var han, sällan ser man honom utan glasögon och klädd i något som närmast liknar en herrsimdräkt. Huj vad han måste ha frusit på startlinjen.

Vi sprang fram och tillbaka längs med landsvägen i Håkansböle eller Sottungsby eller vad det nu var, så det var en snabb och jämn bana. Landsvägslöpning. Inte helt platt ändå, just före vi skulle vända tillbaka kom en redig uppförsbacke, sedan nerför, sedan upp igen efter vändningen. Jobbigt. Att springa av och an är för mig psykiskt påfrestande, jag springer hellre runt, och att se målet när det  ännu är en hel kilometer landsväg kvar gör att det känns evighetslångt. Också bra träning.
Igår var väderförhållandena ypperliga. Åtta grader och duggregn, bara blåsten störde på de öppna ställena. Får se hur vädret växlar under de följande tävlingarna. I december kan det vara slask, och hur springer man i blixthalka och -15 grader i februari? Det återstår att se.

Som tävlig gick det bra för mig. När vändplatsen kom emot ropade något ut tiden tjugoen och trettionånting, så det betyder att farten var rätt så jämn. Jag slapp nervositeten helt, undrar hur det kom sig. Magen var i skick och jag hade tankat precis lagom. Benen kändes bra och började tynga först vid 8 km. Det enda som störde var lite för mycket kläder. Jag hade sällskap av några löpare som sprang i samma tempo och som jag kunde haka på. Trots att jag började hårt tycker jag inte att jag sippade på slutet. Inte hade jag särskilt mycket krafter kvar för att öka heller. Jag tycks bara ha en on-off-knapp. Antingen rullar jag på eller så gör jag det inte. Jag saknar den där speedknappen, förmågan att öka takten jämnt och ännu kunna pressa mig på slutet. Träna träna träna fart är vad som behövs.

Tiden är jag nöjd med. 43:22 räckte till en 17e placering. Och mitt mål var ju att klara det under 45 minuter, så nu kan mitt nya mål vara under 43. Bäst att vara realistisk. 

Den här cupen motiverar mig att träna fartuthållighet. Minst en gång i veckan är jag beredd att springa en hård tia. En gång i veckan gärna intervaller, för att träna farten, snabbheten. Och huvudet. Den där mentala biten i träningen, att förmå sig till att plåga sig själv och komma över bekvämlighetströskeln.

Idag tar jag en lång och lugn söndagsrunda. Under den kan jag ju ägna mig åt lite mental träning och intala mig själv att jag är bättre än jag verkligen är. 

2 kommentarer:

  1. Grattis till den fina tiden! Och kul att loppet kändes bra på alla sätt. Jag blir alltid lika förvånad, i positiv bemärkelse, över hur trevligt jag tycker det är at delta i sporthappenings.

    SvaraRadera
    Svar
    1. jepp, tävlingar håller motivationen uppe o så är det ju faktiskt kul att vara med o delta tillsammans med hundratals andra sportfånar :)

      Radera