Aktia Cup, del 4

Dåligt väder verkar ha en positiv effekt. 

43 minuter jämnt. Rekord, och en förbättring med sju hela sekunder.

Det var den fjärde deltävlingen i Aktia Cup och än en gång var väderförhållandena utmanande. Det började snöa en kvart före starten och under loppet föll stora blöta snöflingor, tätt för att göra sikten lagom usel. Det blåste inte farligt mycket och på vägen låg ett hårtstampat snötäcke, vilket egentligen var ett rätt så bra underlag. Inte alls lika snömoddigt som i december. 

Vi var inte särskilt många som startade idag, bara 17 i min serie. Min tid gav mig en sjundeplacering och fyra poäng! HAH! Fortfarande är jag typ fem minuter efter vinnaren, men så är jag inte heller proffslöpare. 

Glad är jag. Inte hade jag riktigt vågat hoppas på att det skulle gå så här bra. Det är nog vädret. Tuffa förhållanden verkar få mig att kämpa mer än jag annars skulle göra. Det ger mig visst lite extra sisu. 

På fötterna då? Ja, jag hade mina nya New Balance-skor! Jag har inget att klaga på, de satt perfekt och fötterna trivdes. Det jag inte hade tänkt på att de inte är vindtäta och varma som mina Goretex som jag har sprungit i hela vintern, så lite dragigt om tårna var det ju nog.

Jag struntar i om mina skor har fått pris för årets bästa löpsko eller om det är ett par juntiga lenkkare från Prisma. Så länge de ger rätt stöd för min fot och för mitt knä. Så länge de bär mig ända fram. 

Det hann nog komma en del snö under den knappa timmen.

Det var först i duschen som det slog mig att jag verkligen var i form idag. Det gick så lätt! Benen var återhämtade och kändes inte alls så där tunga och dagen efter som de alltför ofta gör, och någon mjölksyra var inte på kommande ens i uppförsbackarna (trots att min medelpuls låg på hujsiga 180 slag/min). Kanske är jag i form. Kanske är det bra att jag har haft en liten "massakausi" och tränat styrka och muskeluthållighet under vintern. Kanske är min satsning på något återhämtande energiintag direkt efter träningen något som ger resultat. Och kanske hjälper det att jag ser kolhydraterna som kompisar och inte som ett hot, som många verkar göra. Kanske. Eller också hade jag bara en bra dag idag.

En deltävling återstår, 16.3 springs den. Får se om det har hunnit bli vår tills dess. Tur att det är slut efter det. Att delta i cupen har varit en bra erfarenhet, perfekt fartträning och en utmaning för mig på många sätt. Men nog börjar jag vara ganska mätt på att springa fram och tillbaka på den där landsvägsstumpen.

Underhåller mig med Garmin Connect. Analysera löprundor kan vara beroendeframkallande.