De som sprang HCR idag hade fint väder. För min del blev det 90 minuter och nu börjar längre pass kännas mindre jobbiga. Att det bekväma tempot är närmare 6 än 7 min/km är också positivt. Idag kändes det dock segare än förra veckan. Det kan ha berott på en natt med skrik och vakna timmar och att jag stack ut först senare på dagen. Jag är fortfarande långsam, som om benen inte har tillräckligt med styrka och energi så att springa intervaller i 5-tempo känns lite dåligt.
Det går åt rätt håll ändå. Sakta men säkert.
Tre veckor kvar till halvmaraton. Jag vet fortfarande inte vilket tempo som gäller och vilken tid som är realistisk. Hoppas hinna få in en testtia för att kolla formen.
Ni får ursäkta tråkiga inlägg. Dels har jag inte så mycket att komma med, dels försöker jag krafsa ner något så länge lillkillen (3 mån idag!) är på humör. Inte ens en bild hann jag ta. Med löfte om vackrare inlägg.
lördag 16 maj 2015
torsdag 7 maj 2015
Vad hade jag tänkt mig?
Jag börjar inse att det inte är möjligt att just nu satsa på löpningen så mycket som jag skulle vilja. Det går helt enkelt inte. Andra säger att "du är nog i form snart" och att "efter graviditeten presterar man ju bättre än förr" och det skulle kanske stämma om jag skulle träna. Men nu lyckas det inte och det får jag försöka acceptera.
Det handlar om att prioritera. Om jag valde löpningen så som jag drömmer om att kunna välja den, skulle jag välja bort tid med familjen. Jag skulle sticka ut på ett pass flera kvällar i veckan och det lilla vi har tillsammans skulle bli ännu mindre. Nu nöjer jag mig med ett par tre gånger i veckan och redan det känns mycket.
Tre länkar i veckan räcker inte för att komma tillbaka till det jag var, så då kan jag bara strunta i att drömma om det. Den tiden kommer men den är inte nu. Nu får jag försöka njuta av de gånger jag får en timme för mig själv och satsa på kvalitet och snabba pass i stället för att samla kilometrar.
Det jobbiga är att länkarna känns stressiga. Jag kan inte vara borta för länge för tanken på en grinig och hungrig en ger mig dåligt samvete. När jag kommer in skulle jag gärna satsa på att stretcha och rulla på rullen men det hinner jag inte för mitt dåliga samvete får mig att ta en snabbdusch och sedan förse min son med näring. Någon styrketräning blir av samma skäl inte heller av.
Det jag saknar utöver att kunna träna och veta att det ger resultat är kroppen jag hade. Ja, jag har tappat mina "extrakilon" för länge sedan men i samma veva tappade jag muskelmassa, styrka och snabbhet. Kvar är en plufsig mage och ett omaka par stora tuttar som för det mesta fungerar som matkran eller snuttetrasa. Kroppsbilden och självförtroendet sätts på prov kan jag tala om.
För att vara ärlig så avundas jag dem som kan träna när som helst och hur mycket som helst utan att behöva tänka på någon annan. Samtidigt är jag glad över min situation och försöker strunta i vad andra presterar. Det här är fortfarande mer vunnet än vilket lopp som helst.
Igår blev det ett sent (åtta på kvällen är sent för mig) pass med 4x4 minuter. Jag kan väl bara konstatera att jag har en lång väg framför mig.
Det handlar om att prioritera. Om jag valde löpningen så som jag drömmer om att kunna välja den, skulle jag välja bort tid med familjen. Jag skulle sticka ut på ett pass flera kvällar i veckan och det lilla vi har tillsammans skulle bli ännu mindre. Nu nöjer jag mig med ett par tre gånger i veckan och redan det känns mycket.
Tre länkar i veckan räcker inte för att komma tillbaka till det jag var, så då kan jag bara strunta i att drömma om det. Den tiden kommer men den är inte nu. Nu får jag försöka njuta av de gånger jag får en timme för mig själv och satsa på kvalitet och snabba pass i stället för att samla kilometrar.
Det jobbiga är att länkarna känns stressiga. Jag kan inte vara borta för länge för tanken på en grinig och hungrig en ger mig dåligt samvete. När jag kommer in skulle jag gärna satsa på att stretcha och rulla på rullen men det hinner jag inte för mitt dåliga samvete får mig att ta en snabbdusch och sedan förse min son med näring. Någon styrketräning blir av samma skäl inte heller av.
Det jag saknar utöver att kunna träna och veta att det ger resultat är kroppen jag hade. Ja, jag har tappat mina "extrakilon" för länge sedan men i samma veva tappade jag muskelmassa, styrka och snabbhet. Kvar är en plufsig mage och ett omaka par stora tuttar som för det mesta fungerar som matkran eller snuttetrasa. Kroppsbilden och självförtroendet sätts på prov kan jag tala om.
För att vara ärlig så avundas jag dem som kan träna när som helst och hur mycket som helst utan att behöva tänka på någon annan. Samtidigt är jag glad över min situation och försöker strunta i vad andra presterar. Det här är fortfarande mer vunnet än vilket lopp som helst.
Igår blev det ett sent (åtta på kvällen är sent för mig) pass med 4x4 minuter. Jag kan väl bara konstatera att jag har en lång väg framför mig.
söndag 26 april 2015
Träningsveckan
Den här veckan var den första "riktiga" träningsveckan på lääänge. Riktig i det avseendet att jag har sprungit, svettats och varit hungrigare än normalt. Att jämföra nuläget med vad det har varit är onödigt så jag försöker intala mig själv att jag börjar från noll och att jag inte ska jämföra med vad det har varit. Men som referens: jag sprang en minut i 5:30 och var typ död då mitt maratontempo var 5:00 för två år sedan.
Typ så här har veckan sett ut:
Måndag: Vagnjogg 1 h. Tungt som attan med en icke-springvänlig vagn. Det gick i ca 7-tempo och jag körde 6+2- taktiken. Det enda positiva var att han i vagnen fortsatte sova ytterligare en timme så att jag hann duscha, stretcha och äta.
Tisdag: Nybörjarkurs med Running Finland. Fick ihop en lugn femma i gott sällskap.
Onsdag: Fartlek. Fy, så hemskt! Intervallerna och joggvilan varierade mellan 30 sekunder och tre minuter och jag sprang dem lite huller om buller. 25 minuter klarade jag. Upp- och nerjogg på det.
Torsdag: Vagnjogg 1 h. Det var typ storm och jag fick hålla i vagnen med båda händerna för att den inte skulle välta. Tungt och i inget avseende särskilt kul.
Fredag: Vila.
Lördag: Långpass. Åtminstone det längsta hittills, hela 10 kilometer. Höll ett tempo på 6:30 men borde väl gräva fram pulsbandet för att ha bättre koll på fartens lämplighet.
Söndag: Vila.
Så kommer det att se ut de närmaste veckorna. Jag får försöka öka långsamt och om jag får in ett långpass på ens 15 km före halvmaran så är det bra. Resten går på tävlingsinstinkt och pannben. Definitivt inte på någon kondition.
Jag märkte att (nästan) helamning i kombination med motion ökar energibehovet enormt. Måste börja tänka på vad jag stoppar i mig (det vill säga tänka på att jag stoppar i mig tillräckligt mycket).
Det har varit ganska tungt att springa men det börjar väl löpa småningom. Ovana och dålig kondis ska väl gå att råda bot på. Lite ömt är det kring ärret men det lär ska gå över. Värre är de där onda aningarna i löparknät, så jag får vara extra noga med att stretcha, rulla och ha koll på tekniken. Och helt enkelt ta det lugnt.
Typ så här har veckan sett ut:
Måndag: Vagnjogg 1 h. Tungt som attan med en icke-springvänlig vagn. Det gick i ca 7-tempo och jag körde 6+2- taktiken. Det enda positiva var att han i vagnen fortsatte sova ytterligare en timme så att jag hann duscha, stretcha och äta.
Tisdag: Nybörjarkurs med Running Finland. Fick ihop en lugn femma i gott sällskap.
Onsdag: Fartlek. Fy, så hemskt! Intervallerna och joggvilan varierade mellan 30 sekunder och tre minuter och jag sprang dem lite huller om buller. 25 minuter klarade jag. Upp- och nerjogg på det.
Torsdag: Vagnjogg 1 h. Det var typ storm och jag fick hålla i vagnen med båda händerna för att den inte skulle välta. Tungt och i inget avseende särskilt kul.
Fredag: Vila.
Lördag: Långpass. Åtminstone det längsta hittills, hela 10 kilometer. Höll ett tempo på 6:30 men borde väl gräva fram pulsbandet för att ha bättre koll på fartens lämplighet.
Söndag: Vila.
Så kommer det att se ut de närmaste veckorna. Jag får försöka öka långsamt och om jag får in ett långpass på ens 15 km före halvmaran så är det bra. Resten går på tävlingsinstinkt och pannben. Definitivt inte på någon kondition.
Jag märkte att (nästan) helamning i kombination med motion ökar energibehovet enormt. Måste börja tänka på vad jag stoppar i mig (det vill säga tänka på att jag stoppar i mig tillräckligt mycket).
Det har varit ganska tungt att springa men det börjar väl löpa småningom. Ovana och dålig kondis ska väl gå att råda bot på. Lite ömt är det kring ärret men det lär ska gå över. Värre är de där onda aningarna i löparknät, så jag får vara extra noga med att stretcha, rulla och ha koll på tekniken. Och helt enkelt ta det lugnt.
onsdag 15 april 2015
Back on track!
Igår var det dags för efterkontrollen och till min stora glädje gav läkaren grönt ljus för träning! "Ungefär som vanligt, men börja smått och försiktigt", var hennes åsikt. Tjohooo!
Igår började också Running Finlands nybörjarkurs och jag hölls ju knappt i mina byxor av iver. Bra start med löpningen på kursen, det gick åtminstone inte för fort.
Det kändes lite märkligt att springa. Inte dåligt, men märkligt. Som om jag hade glömt hur man gör. Vi höll ett makligt tempo kring 8 min/km och även om jag babblade på med deltagarna försökte jag tänka på min egen löpning. Det kändes inte farligt tungt (säkert tack vare tempot) men de där mjölkbehållarna är inte särskilt bekväma. Måste satsa på bra sport-BHn för att minska på skvalpet.
Kursen, ja. Det visade sig att nybörjarna var ganska erfarna så vi får göra om programmet lite och ta det som en "kom igång på nytt och låt dig inspireras"- kurs. Än finns det plats att haka på!
Jag var såklart hög på endorfiner efter en halv timmes jogg. När jag kom hem fann jag dessa två.
Idag gav jag mig ut i solskenet med vagnen och körde 5+2-taktiken. Det är galet tungt att springa med vagnen som inte är någon springvagn och klockan hade väl skrikit om jag hade haft pulsbandet på. Mot slutet kroknade benen och jag promenerade den sista biten som främst består av upp- eller nerförsbackar.
Jag får försöka leva som jag lär på kursen; skynda långsamt. Inte för fort, inte för länge, inte för ofta. Mitt lilla problem är att jag har en halvmara framför mig i juni och från noll till 21 kilometer på sju veckor blir något av en utmaning.
Nu vänder jag mig till alla er med erfarenhet av att komma tillbaka efter graviditet och förlossning! Hur gjorde ni och hur gick det? För att stilla min otålighet- hur länge tog det att komma tillbaka och bli ganska bra igen?
Igår började också Running Finlands nybörjarkurs och jag hölls ju knappt i mina byxor av iver. Bra start med löpningen på kursen, det gick åtminstone inte för fort.
Det kändes lite märkligt att springa. Inte dåligt, men märkligt. Som om jag hade glömt hur man gör. Vi höll ett makligt tempo kring 8 min/km och även om jag babblade på med deltagarna försökte jag tänka på min egen löpning. Det kändes inte farligt tungt (säkert tack vare tempot) men de där mjölkbehållarna är inte särskilt bekväma. Måste satsa på bra sport-BHn för att minska på skvalpet.
Kursen, ja. Det visade sig att nybörjarna var ganska erfarna så vi får göra om programmet lite och ta det som en "kom igång på nytt och låt dig inspireras"- kurs. Än finns det plats att haka på!
Jag var såklart hög på endorfiner efter en halv timmes jogg. När jag kom hem fann jag dessa två.
Idag gav jag mig ut i solskenet med vagnen och körde 5+2-taktiken. Det är galet tungt att springa med vagnen som inte är någon springvagn och klockan hade väl skrikit om jag hade haft pulsbandet på. Mot slutet kroknade benen och jag promenerade den sista biten som främst består av upp- eller nerförsbackar.
 |
| Fick gräva fram och ladda Miss Garmin efter en lång tid. |
Jag får försöka leva som jag lär på kursen; skynda långsamt. Inte för fort, inte för länge, inte för ofta. Mitt lilla problem är att jag har en halvmara framför mig i juni och från noll till 21 kilometer på sju veckor blir något av en utmaning.
Nu vänder jag mig till alla er med erfarenhet av att komma tillbaka efter graviditet och förlossning! Hur gjorde ni och hur gick det? För att stilla min otålighet- hur länge tog det att komma tillbaka och bli ganska bra igen?
lördag 4 april 2015
Hittar mina muskler
Jag har fortfarande en och en halv vecka kvar till läkarundersökningen och jag får fortfarande motstå frestelsen att träna (läs: springa). Hittills har jag promenerat med eller utan vagn och jag måste säga att vagnpromenader är väldigt bra motion för en som inte har tränat på lääänge. På skoj gjorde jag lite kyykkyn (squats på "svenska") med mig själv som motstånd och du milde så ont i benen jag fick dagen efter! Av typ 20 stycken. När jag under en promenad gjorde en rad utfallssteg så började framlåren krampa och skaka som bara den. Så går det när man har paus på ett par månader. Det handlar väl mest om att aktivera musklerna igen. Om jag gör lite varje dag borde jag vänja mig. Lite deprimerande är det ändå att märka i hur usel form man kan komma.
Igår fick jag äntligen känna av lite svett och hög puls. Vi tog oss till ett ställe i närheten med trappor uppför backen och några gånger upp och ner var tillräckligt för att ge mig ont i vaderna idag. Och då sprang jag inte utan gick. Vagnen fick vänta nedanför och vi avslutade när killen i den menade att han var hungrig. Igen.
Vardagen med en knappt sju veckor gammal bebis är ganska oberäknelig. Jag har sällan någon som helst aning om han är mätt (att han somnar vid bröstet är ingen ovanlighet och det betyder inte nödvändigtvis att han blev mätt) eller om han tänker sova en kvart eller tre timmar. Det gör det lite svårt att komma ut och somliga dagar sitter jag i det ena eller i det andra soffhörnet och ammar. Smått rastlös blir jag ju. Lyckligtvis får jag avlastning emellanåt och kommer ut på en promenad i alla fall.
Hoppas hoppas hoppas att jag får börja springa igen i medlet av april. Jag är helt enkelt en bättre mamma och människa om jag får komma ut och röra på mig.
Igår fick jag äntligen känna av lite svett och hög puls. Vi tog oss till ett ställe i närheten med trappor uppför backen och några gånger upp och ner var tillräckligt för att ge mig ont i vaderna idag. Och då sprang jag inte utan gick. Vagnen fick vänta nedanför och vi avslutade när killen i den menade att han var hungrig. Igen.
Vardagen med en knappt sju veckor gammal bebis är ganska oberäknelig. Jag har sällan någon som helst aning om han är mätt (att han somnar vid bröstet är ingen ovanlighet och det betyder inte nödvändigtvis att han blev mätt) eller om han tänker sova en kvart eller tre timmar. Det gör det lite svårt att komma ut och somliga dagar sitter jag i det ena eller i det andra soffhörnet och ammar. Smått rastlös blir jag ju. Lyckligtvis får jag avlastning emellanåt och kommer ut på en promenad i alla fall.
Hoppas hoppas hoppas att jag får börja springa igen i medlet av april. Jag är helt enkelt en bättre mamma och människa om jag får komma ut och röra på mig.
 |
| För den här godingens skull är träningen ändå mindre viktig. |
torsdag 26 mars 2015
Nybörjarkurs!
Vill du komma igång med löpning? I så fall har du en ypperlig chans nu i vår då Running Finland ordnar en nybörjarkurs! Målet är att du ska klara av att springa 30 minuter och vi går lagom långsamt framåt.
Kursbeskrivningen låter såhär:
Kursbeskrivningen låter såhär:
Running Finland rf ordnar nybörjarkurs i löpning
Vill du komma igång med löpning? Då är det här kursen för dig. Kursen omfattar sex träningstillfällen tisdagar kl.18:30 - 20.00 med en första träff 14.4.2015. Startplats för samtliga träningspass är parkeringsplatsen utanför Café Carusel på Havsstranden 10, Helsingfors. Billig parkering finns för de bilburna och för de som föredrar kollektivtrafik så gäller spårvagn nummer 3 och 2 (riktning Brunnsparken) samt buss nummer 24.
Målsättningen för kursdeltagarna är att klara av 30min löpning/jogging. Under träningstillfällena går och joggar vi men pratar också en hel del om löpning, utrustning, styrka och rörlighet. Ingen tidigare erfarenhet krävs men kursdeltagarna bör vara villiga att träna också på egen hand.
Kursavgiften är 10e för föreningens medlemmar och 40e för ickemedlemmar (medlemskap ingår). De tolv första får plats på kursen.
Anmälningar tas emot på info@runningfinland.fi.
Fråga gärna om det är någonting du undrar över.
För träningen på kursen står:
Freja Järveläinen (27)- erfarenhet av flera maraton- och halvmaratonlopp. Har även dragit löpträningar i SATS Elixias regi.
Carin Göthelid (52) - mångsidig löpare med terränglöpning som specialintresse.
Sofia Fager (36) - Running Finland-grundare och tränare samt initiativtagare för föreningens allra första nybörjarkurs.
Alex Fager (39) - föreningens ordförande med ett specialintresse för milen och kortare sträckor.
Freja Järveläinen (27)- erfarenhet av flera maraton- och halvmaratonlopp. Har även dragit löpträningar i SATS Elixias regi.
Carin Göthelid (52) - mångsidig löpare med terränglöpning som specialintresse.
Sofia Fager (36) - Running Finland-grundare och tränare samt initiativtagare för föreningens allra första nybörjarkurs.
Alex Fager (39) - föreningens ordförande med ett specialintresse för milen och kortare sträckor.
För min del är jag i samma skede som nybörjarna i och med min lilla paus från löpningen. Hoppas jag vid kursens start har lov att börja småspringa.
Om inte just du är intresserad av kursen så har du kanske en kompis som är det, så tipsa!
måndag 9 mars 2015
Tre veckor
Samtidigt som det känns som en evighet så har det ju faktiskt bara gått tre veckor sedan vi blev tre. Tänk att en trekilos klump kan ta all ens uppmärksamhet och energi och vända upp och ner på vardagen så fullständigt!
Jag är fast. När jag föreställde mig hur det skulle vara med en bebis i huset så tänkte jag att jag skulle få långtråkigt. Det är snarare så att dagarna bara går utan att jag knappt har hunnit göra något alls. Bra att jag hinner stiga upp ur soffan för att äta och gå och kissa.
Jag är någorlunda återställd nu. Det är ännu en vecka kvar av förbudet att lyfta tunga saker, böja mig och använda mina magmuskler. Såret har nog läkt bra men det känns illa emellanåt. Jag har kunnat gå på korta, långsamma promenader och det är främst i syfte att få frisk luft. Någon träning har jag inte ens tänkt på. Jag har varken tid, energi eller krafter att göra det och dessutom lär jag nog få vänta tills efterkontollen innan jag ens kan tänka på annan träning än knipövningar.
Idag kom jag mig ändå ut i det vackra, varma vårvädret och fick en timmes lugn och skön vagnpromenad. Känner min nästan som ny.
Fokus för tillfället är att vara mamma. Löpare kanske jag kan börja beskriva mig som någon gång i sommar. Det betyder att bloggen inte kommer att uppdateras särskilt aktivt, åtminstone inte så att jag skulle blogga om min egen träning. Kanske inlägg om löpning i allmänhet. Jag tror mig fortfarande vara expertamatör så kanske kan jag komma med något vettigt trots min paus från allt som heter träning. Annat som händer i mitt liv kan läsas om här.
Jag är fast. När jag föreställde mig hur det skulle vara med en bebis i huset så tänkte jag att jag skulle få långtråkigt. Det är snarare så att dagarna bara går utan att jag knappt har hunnit göra något alls. Bra att jag hinner stiga upp ur soffan för att äta och gå och kissa.
Jag är någorlunda återställd nu. Det är ännu en vecka kvar av förbudet att lyfta tunga saker, böja mig och använda mina magmuskler. Såret har nog läkt bra men det känns illa emellanåt. Jag har kunnat gå på korta, långsamma promenader och det är främst i syfte att få frisk luft. Någon träning har jag inte ens tänkt på. Jag har varken tid, energi eller krafter att göra det och dessutom lär jag nog få vänta tills efterkontollen innan jag ens kan tänka på annan träning än knipövningar.
Idag kom jag mig ändå ut i det vackra, varma vårvädret och fick en timmes lugn och skön vagnpromenad. Känner min nästan som ny.
Fokus för tillfället är att vara mamma. Löpare kanske jag kan börja beskriva mig som någon gång i sommar. Det betyder att bloggen inte kommer att uppdateras särskilt aktivt, åtminstone inte så att jag skulle blogga om min egen träning. Kanske inlägg om löpning i allmänhet. Jag tror mig fortfarande vara expertamatör så kanske kan jag komma med något vettigt trots min paus från allt som heter träning. Annat som händer i mitt liv kan läsas om här.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)