Jag börjar inse att det inte är möjligt att just nu satsa på löpningen så mycket som jag skulle vilja. Det går helt enkelt inte. Andra säger att "du är nog i form snart" och att "efter graviditeten presterar man ju bättre än förr" och det skulle kanske stämma om jag skulle träna. Men nu lyckas det inte och det får jag försöka acceptera.
Det handlar om att prioritera. Om jag valde löpningen så som jag drömmer om att kunna välja den, skulle jag välja bort tid med familjen. Jag skulle sticka ut på ett pass flera kvällar i veckan och det lilla vi har tillsammans skulle bli ännu mindre. Nu nöjer jag mig med ett par tre gånger i veckan och redan det känns mycket.
Tre länkar i veckan räcker inte för att komma tillbaka till det jag var, så då kan jag bara strunta i att drömma om det. Den tiden kommer men den är inte nu. Nu får jag försöka njuta av de gånger jag får en timme för mig själv och satsa på kvalitet och snabba pass i stället för att samla kilometrar.
Det jobbiga är att länkarna känns stressiga. Jag kan inte vara borta för länge för tanken på en grinig och hungrig en ger mig dåligt samvete. När jag kommer in skulle jag gärna satsa på att stretcha och rulla på rullen men det hinner jag inte för mitt dåliga samvete får mig att ta en snabbdusch och sedan förse min son med näring. Någon styrketräning blir av samma skäl inte heller av.
Det jag saknar utöver att kunna träna och veta att det ger resultat är kroppen jag hade. Ja, jag har tappat mina "extrakilon" för länge sedan men i samma veva tappade jag muskelmassa, styrka och snabbhet. Kvar är en plufsig mage och ett omaka par stora tuttar som för det mesta fungerar som matkran eller snuttetrasa. Kroppsbilden och självförtroendet sätts på prov kan jag tala om.
För att vara ärlig så avundas jag dem som kan träna när som helst och hur mycket som helst utan att behöva tänka på någon annan. Samtidigt är jag glad över min situation och försöker strunta i vad andra presterar. Det här är fortfarande mer vunnet än vilket lopp som helst.
Igår blev det ett sent (åtta på kvällen är sent för mig) pass med 4x4 minuter. Jag kan väl bara konstatera att jag har en lång väg framför mig.
hej! Första inlägget jag läser på din blogg :) Känner igen mig i att tiden inte finns. Vill bara tipsa om att springa med barnvagn. Det gör jag, varje morgon innan frukost :)
SvaraRaderaDå kan man springa bort lite av dö tiden som blir på morgonen när lillan vaknat.
Kram från mig!
Hej, kul att du hittade mig :) Ja, jag springer lite med vagn också men den är tung och jobbig så det blir inte mycket mer än att komma ut och röra på mig en stund. Kvalitetspass gör jag bäst på egen hand :)
Radera