I fredags drog jag rullskridskorna på mig och vinglade iväg på ärenden. Bra att kunna kombinera nytta med motion, tycker jag. Det kändes farligt, jag bromsade allt jag kunde i nerförsbackarna och slet häcken av mig när det gick uppför. Den enda delen av mig som inte gjorde väsen av sig var löparknäet. Hurra!
Jag gjorde tabben att ta på mig ett par för korta strumpor, vilket ledde till blåsor på smalbenen. Det sved och jag grät en skvätt i duschen.
Igår testjoggade jag. Joggade ett par minuter före det började kännas av i knäet. Gick en stund, provade igen. Det höll ett par minuter, gick, stretchade, provade igen... så ungefär höll jag på. Mot slutet kom det där knivhugget och jag fick ge mig. Traskade sista biten. Besviken över att det inte gick bättre än så. I smyg hade jag hoppats på att kunna springa.
Idag belv det alternativträning för hela slanten. Vaknade mot min vilja och tog rullskridskorna de dryga 10 kilometrarna till Simstadion. Där avnjöt vi frukost i underbart sommarväder. Solade, njöt. Jag passade på att vattenlöpa också och efter en timme i bassängen var jag ganska mör. Det var en slö, solbränd och lite motvillig jag som fick lov att rulla hem från stadion också. Totalt blev det ett långpass på 20 kilometer, så det är inte så dåligt.
 |
| Kaffa Roasterys Monsoon Malabar, smörgås och frukter i morgonsolen och morgontröttheten var bortglömd. |
Det lustiga med rullskridskoåkningen är kurvan som Garmin Connect ger. Det går oftast fort, på platt mark är tempot kring 4 min/km. I nerförsbackarna bromsar jag och i uppförsbackarna klättrar jag. Medeltempot blir då samma som jag kunde ha sprungit sträckan i, det enda som varierar är pulsen. Den kan stiga skyhögt och falla till närmare 100 slag/minut.
Tekniken får jag nog finslipa. Jag får ont i korsryggen (precis som när jag skidar) och det ser antagligen ganska vingligt ut. Jag är ganska framåtlutad och tar korta sparkar, kanske det är därför det går så långsamt fram.
Skavsåren blev ju inte bättre av dagens åk. Kanske ett par mellandagar från den här grenen ger såren en chans att läka.
Tillsvidare är jag väl dömd till alternativ träning. Det får jag bara finna mig i. Tur att solen skiner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar