Träningsveckan och drömmar om mål

Äntligen kunde jag byta ut vinterlöpbyxorna mot vanliga tights (som Jan till min förargelse kallade långkalsonger) och njuta av vårsolens värme! Den här veckan har jag skrapat ihop nästan 50 kilometer på fyra pass (två långpass hade visserligen gåvila var åttonde minut men jag räknar det som löppass i alla fall) så det ser ju nästan ut som om jag höll på med löpning! Jag var glad och hoppfull efter dagens dryga 17 kilometer och jag svarade ja när Jan undrade om jag var nöjd.
"Du nöjer dig med mycket mindre nuförtiden", påpekade han. Kanske det, ja. Men vad kan jag annat göra än nöja mig med det lilla jag kan springa? För ett år sedan hade jag inte varit nöjd med 50 kilometer på en vecka, men en månad efter en tremånaders paus och stark tendens till löparknä så får man bara gilla läget.

Jag vågar drömma lite igen. Jag behöver ett mål för att träningen skall vara vettig, så under dagens runda hann jag fundera på vad som skulle vara ett lämpligt mål. Jag beslöt mig till sist för att springa det nya loppet Helsinki Half Marathon den 7.6.
HCR har blivit något av en tradition, men i år står jag över. Inte för att jag bojkottar loppet efter fjolårets miss på 400 meter, utan närmast för att det kommer emot så tidigt. Jag har ännu inte sprungit längre än typ 12 kilometer utan gåpauser och jag misstänker att en halvmara om två månader är utopi.
Några tidsmål har jag inte. Så länge jag kommer i mål är jag glad.

Målet gör att jag tänker försöka få ihop ett träningsprogram. Jag tror att jag ändå väntar tills april med det, för då kommer också löptimmarna med SATS att börja och då vet jag bättre hur jag kan lägga upp min egen träning. I mars försöker jag ändå träna mer ändamålsenligt för att se om det alls går att sakta öka träningsmängden. Jag satsar på att under träningsveckan få in
- 1-2 längre pass (15-20 km) med springa-gå-taktiken (för att få grundkondisen i skick)
- ett intervallpass
- ett fartuthållighetspass (antingen långa intervaller eller 30-40 minuter tröskelfart).
- en gymträning

Min utmaning är att lyckas ha en dag löpvila mellan passen. Det är ju omöjligt, så då måste jag bara se till att två på varandra följande träningar inte är för långa och ansträngande för knäet.
Några återhämtningslänkar blir det inte. Knäet gillar i så fall helvila mycket bättre än en återhämtande länk.

Ha en fin vecka!