2012

Jag kan väl påstå att 2012 blev året då jag gick från att "fara ut på lenkki" till att "träna långdistanslöpning". Nummerlappen på magen gjorde mig plötsligt till en löpare.

Det var egentligen först i våras som jag började träna "på allvar". Visst har jag ju sprungit fast hur länge, men det blev mer målmedvetet i och med att jag bestämde mig för att springa maraton.

Det var väl något av ett infall. Jag sprang mitt andra halvmaratonlopp i maj och det gick superbra. Jag hade länge drömt om att springa maraton och när jag nu var så hög på segrarkänslan så gick det ganska snabbt. Klick! Och så var jag plötsligt anmäld till HCM. Det var då jag började träna. Jag fick ett träningsprogram som jag följde och det gav mig en helt ny bild av vad löpning egentligen kan vara. Det är så mycket mer än att bara sticka ut på länk i samma tempo, samma tid, samma runda.

För att samanfatta löparåret så har jag under 2012

blivit medlem i Running Finland och fått en hel massa nya bekantskaper,

startat min träningsblogg,

börjat inse att löpning inte är en billig gren,

stiftat bekantskap med intervallträning och märkt att jag gör framsteg,

sprungit mitt första maratonlopp,

slagit två personbästa på halvmaraton,

sprungit min första officiella tia (!),

deltagit i Unisports Juoksukoulu,

inte varit tvungen att hoppa av vägen för en sissipaska fullt så många gånger som 2011,

insett vikten av vila och näring och att dessa två i samband med träningen ger resultat,

fått vänja mig vid att träna på eftermiddagarna på grund av arbetet,

satt upp mål som för mig känns bra och realistiska för 2013.

Dessutom kan man väl säga att löpningen blev min räddning. Sedan 2010 har jag kämpat med ett osunt och förvrängt förhållande till mat och motion, vilket ledde till att jag var allt annat än i form (även om min uppfattning var en annan). Nu är det löpning som gäller och jag vet att jag måste sköta mig för att klara mig. Det har funkat och jag är i skick. Åtminstone fysiskt.

Jag har en medfödd tävlingsinstinkt och när jag går in för något så gör jag det ordentligt. Just nu försöker jag väl hitta min egen nivå och sätta upp mål enligt vad som är realistiskt. Jag kan inte bli nästa Puotiniemi eftersom jag jobbar heltid och inte hinner träna lika mycket. Dessutom är inte löpningen allt. Det återstår väl bara att se hur långt jag kan gå. Och vara nöjd med det.

Jag har såklart funderat på nästa år och nästa stora mål. I vår är det Riga Marathon 19.5 som gäller. Två veckor före det värmer jag upp med HCR. Anmälde mig till båda idag.

Sedan vet jag inte riktigt. Paavo Nurmi Maraton i slutet av juni skulle vara skoj. Och Pargas-Nagu-Korpo i juli låter lockande.

Hösten är väldigt öppen ännu. HCM skulle vara favorit i repris, men Esbo strandmaraton är också ett alternativ. Utomlands är ju också en möjlighet. Den som lever får springa.

2013 får gärna bli ett år med många nya erfarenheter. Jag vill definitivt bli bättre, starkare och snabbare och jag hoppas att jag får utvecklas under det kommande året. Också som person. 

Året 2012 tänkte jag avsluta med en nyårslänk till Borgå. Får se om jag överlever.

Gott nytt år 2013!


Redigerat i efterhand: Jag överlevde inte min nyårslänk. Efter 20 km och med 20 kvar fick jag avbryta och ringa efter Jan. Sabla knä! Och vilken misslyckad känsla! Kunde året ha fått ett snöpligare slut?

Första Garmintabben

Mitt under Running Finlands långpass blev skärmen tom och grå. För tre dagar sedan var den ju fulladdad, men på grund av min bristande erfarenhet när det kommer till GPS-klockor så höll ju inte akkun. Jaha. Jag hann springa en 10 km innan klockan dog. Enligt de mer vakna klockorna blev det en lång, skön, lugn runda på dryga 16 km. Och än en gång ett nytt ansikte. Skönt, trots äckelgrått väder.

Suck. Inte för att jag sprang mindre bara för att klockan dog, men som någon har sagt så är en icke-bokförd träning inte en träning. Nu får både den och jag ladda upp inför morgondagens lilla nyårsaftonsrunda.

Avkoppling

Efter tre dagar med släktingar och julmat var det skönt att fly fältet och checka in på Nådendal Spa. Där har vi nu tillbringat två nätter, och för att vara usel på att koppla av så tycker jag att jag klarade det riktigt bra. Både lenkkarna och fröken Garmin fick bli hemma och jag tror det gjorde susen. I stället satsade jag på återhämtning i form av bastubad, bubbelpooler och en massa mat och sömn. I går morse besökte jag hotellets gym och idag är jag öm i baken.
Otroligt skönt var det att få komma bort. Jag kopplar av mycket bättre borta än hemma. Inte för att jag riktigt förstår mig på att ligga i en kokande pool tills man får russinfingrar. Men vad är väl bättre än att bröja dagen med frukostbuffet och ansiktsbehandling och avrunda förmiddagen med manikyr? Stiftade också beantskap med den turkiska bastun. Ångigt var det och vad "turkisk" betydde förstod jag när det kom nakna män ingående genom den andra dörren.
I morgon blir det skinklänk med Running Finland, häng med! 

Annandag

Jag och Miss Garmin tog en skidtur i Svedängen idag och njöt av kyla, nyuppkörda skidspår och solsken. 19,5 km blev det. Det är nog märkligt att man kan njuta så här mycket av att skida.

"I prima vinterunderhåll" borde det ju stå.

Rimfrost i skägget och solsken i blick...

God fortsättning! (Jag fortsätter åtminstone med skinkdieten ännu idag.)

Miss Garmin

Andra må tala om Mr Garmin, men min nya träningskompis är definitivt en fröken. Främst på grund av utseendet, hon skiftar i ljuslila och grått med en ljusröd rand. Hon är lätt, vacker och feminin. Miss Garmin. Dessutom föreställer jag mig min inre tränare och alter ego som en ung kvinna. En snärtig, vältrimmad, snygg fröken med håret i stram knut och piska i handen, som bestämt men skonsamt säger "spring Freja, spring". Mr Garmin låter mer som en hunk, och en sådan tror jag inte skulle få mig att träna hårdare. Miss Garmin däremot kommer att ha stenhård koll på mig.

Jag var ju som ett barn på julafton när jag öppnade den efterlängtade klappen och idag provade jag min leksak. Ut i snön för att söka satelliter och så iväg på en skön runda. Julafton blev vilodag och jag kan gott påstå att jag tankade energi från det dignande julbordet. Så krafter hade jag nog.
Det blev 17,05 km på 1:30:55, medeltempot var 5:19 och medelpulsen 161. Jag lovar att jag inte kommer att bli en siffernörd (inte officiellt åtminstone) men jag måste ju få vara lite entusiastisk just idag.
Jag laddade ner Garmin training Center och lyckades få min träning överförd dit. Hur det riktigt funkar är jag osäker på ännu så jag måste väl bekanta mig med varan. Nu behöver jag lite tips och vägledning av er andra Garmin-användare. Vilket program använder ni, vad är viktigt att tänka på, tips och trix?

Min egen tomte gav nog mig en av julens bästa klappar. Det visar väl att han är lite engagerad i min träning ändå. Nu får han stå ut med att jag och Miss Garmin kommer att ägna mycket gemensam tid. Men det går över. I morgon skall jag kolla hur bra kilometerskyltarna i Svedängsspåren stämmer.

God Jul!

För vackert

Det var nästan för vackert i skidspåret idag. Och alldeles tomt också. Jag hade väntat mig att halva Helsingfors skulle vara ute i Svedängsskogarna, men det var inte många kottar ute i morse. Senare hittade jag helsingforsarna i Citymarket.
Jag passade på att göra säsongens första vurpa. Tappade balansen helt när jag skulle glida in i spåret och hamnade bredvid i den mjuka härliga djupa snön. Lite förvånad låg jag i drivan med staven under mig och snö in under jackan. Fnittrade för mig själv, steg upp och fortsatte njuta. Det blev omkring 20 km igen, jag höll på lika länge som för en vecka sedan.
Skidåkning är nog med uttömmande än löpning. Det tar alla krafter ur mig och jag är hungrig resten av dagen. Skönt! Passar på att skida nu när det finns både snö och tid.

Aj

I söndags skrev jag att armarna tog mest stryk av årets första skidtur. Jag tar tillbaka det, ändrar mig och säger att det är höftböjarna som lider mest just nu. Armarna var egentligen inte alls sjuka, bara trötta. Ännu tre dagar efter lyfter jag benet till kopplingspedalen när jag kör. Så här är det varje gång jag utövar en gren som jag har haft paus med. Gårdagens återhämtande lugna lufslänk hjälpte inte.

Jag funderade lite på styrketräning och/eller löpning under uppvärmningen inför tisdagens styrkepass. På en del bloggar har det pratats om huruvida man skall träna styrka före eller efter löpningen. Jag funderar om man alls skall kombinera dessa. Speciellt efter en ordentlig gymträning har jag inte energi för att springa, och springer jag före får jag inte ut allt av styrketräningen. Vad tycker du?