Runner's high?

Dagens långpass var nog det bästa på länge!

Jag vill minnas att det var Johanna som för länge sedan gav mig idén till upplägget och idag testade jag det för första gången.
Tanken är att starta med fem kilometer i tänkt maratonfart och vart efter minska antal kilometer men samtidigt öka hastigheten med 10 sekunder per kilometer. Mellan "varven" 1 km lugn jogg.
Jag har ingen aning om vad min maratonfart för tillfället är så jag började försiktigt. Hade tänkt mig 5:30 min/km, men benen sprang fortare än så.
Så här såg mitt pass ut:

1 km uppvärming
5 km i 5:20 min/km
1 km jogg
4 km i 5:10 min/km
1 km jogg
3 km i 5:00 min/km
1 km jogg
2 km i 4:50 min/km
1 km jogg
1 km i 4:40 min/km
2 km jogg

Det gick nästan enligt planen och det kändes alldeles fantastiskt bra! Benen var pigga och fiilisen var på topp. Jag skulle ljuga om jag påstod att det gick enkelt; 2 km i 4:50 var en kamp mot mjölksyran och den sista tusingen sprang jag i praktiken så fort jag förmådde. Men jag orkade. Och jag var inte helt slut efteråt. Jag landade utanför hemdörren prick 22 kilometer och 1:59 h senare. Klappade mig själv på axeln.

Jag är faktiskt riktigt nöjd med passet och rekommenderar det varmt. Börja i ett tempo som passar just dig, i ett som känns bekvämt men så att de sista kilometrarna blir mera obekväma. Ett perfekt långpass att träna förmågan att
- lägga i en extra växel
- komma ur den där bekväma farten och pressa sig lite under ett långpass
- variera tempot.

Jag hade lite problem med att hitta rätt tempo efter joggkilometern. Jag ökade lite för fort och lite för mycket, så det tog mig några hundra meter innan jag hittade rytmen och miss Garmin hängde med i svängarna. Sedan var det bara att rulla på. Sträckan Tomtbacka-Svedängen-Britas-Månsas var rätt så backig vilket gjorde tempot lite hoppsigt men i medeltal lyckades jag hålla mig till planen.

Jag tror jag nådde något som kallas Runner's high. Jag är fortfarande hög på endorfiner, en känsla av lycka som jag tror jag inte upplevt förr. Inte så här starkt i alla fall.

Definitioner av ”runner’s high”

• a state of euphoria experienced during prolonged running or other forms of aerobic, sustained exercise, attributed to an increase of endorphins in the blood. (Dictionary.com)

• a feeling of euphoria that is experienced by some individuals engaged in strenuous running and that is held to be associated with the release of endorphins by the brain. (Merriam-Webster)

• a colloquial term that refers to a neurochemicl reaction in which a rush of endorphins is released during a long workout. The high concentration of endorphins leads to a feeling that is at once relaxed and energized. (About.com)

Känner du igen dig?

September? Färgsprakande sommaroutfit var vad som gällde idag.
Fick värmeslag av att se folk springa i långa ben och jacka!

Varför komma ner på jorden när jag för en gångs skull får sväva på rosa moln?