Jag springer mest med vagn. Ibland får jag chansen att springa ensam och då har jag alltid svårt att bestämma mig för vad jag ska utnyttja min frihet till. Långpass eller intervaller? Eller gym? Vagnlänkarna är de där jämntjocka rundorna, så fler sådana behövs inte. Hittills har jag prioriterat långpass, mera sällan intervaller. Idag var det åter en sådan dag att jag fick springa själv och mitt velande resulterade i ett sammelsurium i form av ett längre distanspass (eller kortare långpass, beror på hur man ser på saken) med inslag av backintervaller, fartuthållighet och snabba ruscher.
De första sju kilometrarna rymde uppvärmning och åtta backar med olika lutning och längd. Däremellan olika längd på återhämtande löpning.
Sedan följde tre kilometer löpning och allmänt yrande för att hitta rätt.
Därefter blev det fartuthållighet i form av 2x2 km (500m jogg emellan). "Rennon kovaa", avslappnat men fort, gick i ungefär 4:30- tempo. Jag var ganska överraskad att jag orkade så bra för vid det laget hade jag ju en tia bakom mig.
Lite spring på det och sedan 5x30 sekunders ruscher. Det var segt men det kändes bra att ännu få upp farten lite i stället för att segjogga hem.
Landade på 18,6 km. Det kändes inte så farligt.
Nu lite siffror. Dels för att jag är en siffernörd och dels för att intala mig själv om att jag inte är i så usel form som jag hade tänkt.
18,6 km gick på 1:38 h. Det betyder en snittfart på 5:16 min/km. Det är typ det snabbaste längre pass jag har sprungit på länge. Detta trots varierande fart och stundvis långsam jogg eller gåvila. Kanske borde man fartleka sig igenom lopp i stället?
Jag har blivit usel på att jogga. Det beror antagligen på vagnspringet. Om det inte är slask eller bucklig is så kan jag springa i hyfsat tempo med vagnen. Det betyder att jag när jag har noll kilo motstånd drar iväg utan att märka att jag har ett ganska högt tempo. Några lågpulslänkar har inte existerat i min träningsvärld på länge.
Hur som helst. Det är inte så uselt. Inte är jag i jättebra form men jag är ganska nöjd. Med tanke på maraton får jag nog för få kilometrar ihopskrapade under veckan, men med tanke på att jag bara springer en 40-50 km i veckan så ser det helt bra ut. För att vara jag just nu. Fördelen med att inte kunna träna varje dag är att benen är fräscha och att jag åtminstone inte blir övertränad.
Jag ska springa halvmaraton i april. Det ger mig sju veckor på mig att försöka få vettiga pass på min egentid. Visst var det här ett ganska bra träningspass men det var ju varken långpass, backträning eller intervaller. Tror jag satsar på fartuthållighet inför halvan. Sen får vi se.
torsdag 25 februari 2016
måndag 1 februari 2016
En oinspirerande uppdatering
Hoppsan. Det blev visst lite uppehåll på bloggfronten. Jag skyller på för lite tid och inte särskilt mycket intressant att skriva om. Vinterträning är vinterträning och inte särskilt sprittande. Eftersom jag inte har något fastslaget mål är träningen dessutom ostrukturerad och inte särskilt kvalitativ. Under den senaste månaden har utevistelsen med sonen dessutom begränsats av arktisk kyla, snöstorm eller töväder med omöjligt vagnföre, så målet har egentligen varit att komma ut på länk ens ett par gånger i veckan.
Sedan senast har jag sprungit inomhusintervaller ytterligare två gånger med varierande framgång. Jag hann njuta av skidvädret hela två gånger och har besökt gymmet ungefär en gång i veckan och äntligen klarat sex armhävningar (då rekordet är sju innan jag blev gravid).
Idag slutade också min januariutmaning; utan sötsaker en månad. Jag föll för frestelsen en gång då jag blev bjuden på glass. Jag var svag och den sociala pressen var stor. Nu är det dags att hitta på nya regler för min godiskonsumtion för att inte falla in i samma gamla ovana igen. Jag inledde starkt med två chokladbitar till frukost.
Jag behöver ett mål. Och bloggen behöver ett ansiktslyft. Återkommer när jag har det på det klara med dessa två projekt.
Sedan senast har jag sprungit inomhusintervaller ytterligare två gånger med varierande framgång. Jag hann njuta av skidvädret hela två gånger och har besökt gymmet ungefär en gång i veckan och äntligen klarat sex armhävningar (då rekordet är sju innan jag blev gravid).
Idag slutade också min januariutmaning; utan sötsaker en månad. Jag föll för frestelsen en gång då jag blev bjuden på glass. Jag var svag och den sociala pressen var stor. Nu är det dags att hitta på nya regler för min godiskonsumtion för att inte falla in i samma gamla ovana igen. Jag inledde starkt med två chokladbitar till frukost.
Jag behöver ett mål. Och bloggen behöver ett ansiktslyft. Återkommer när jag har det på det klara med dessa två projekt.
fredag 8 januari 2016
Intervaller inomhus
Om -25 grader är för kallt för mig så är det definitivt för kallt för en under ettåring att vistas ute. Således har det varit några långa innesittardagar nu när det äntligen blev vinter. Idag ordnades det dock med barnvakt och jag åkte iväg till Kvarnbäcken för att springa på bana.
Jag kom dit vid tiotiden så det var ingen trängsel. Joggade några varv medan jag funderade ut vad jag skulle springa. Jag drog mig till minnes ett riktigt äckligt intervallpass som jag sprang jämnt en gång när jag tränade till mitt första maratonlopp. Det blev en gång just för att det är så äckligt. Det blir kul, tänkte jag.
2x800m+2x600m+2x400m+2x200m+2x100m
Så här såg passet ut för min del:
800 m
2 min vila
800 m
200 m gåvila
600 m
90 s vila
600 m
200 m gåvila
400 m
1 min vila
400 m
200 m gåvila
200 m
45s vila
200 m
200 m gåvila
100 m
30s vila
100 m
Ett varv i hallen är 200 m, därav längden på gåvilan.
Det var precis så äckligt som jag mindes det. Det positiva var att det andra gick fortare än det första. Särskilt fort gick det ändå inte.
Bra upplägg tycker jag, om jag skulle få in några sådana till under vintern så kanske det finns en chans att bli snabbare.
Markus Pöyhönen hänger visst i Sportkvarnen han också. Jag hade kunnat ta en selfie med honom om jag hade vågat.
Tillägg ett par dagar senare:
Det slog mig att ett varv på bana 4 är längre än ett varv på bana 1. Fyra varv på bana 4 är avgörande mycket längre än fyra varv på bana 1. Jag sprang således lite längre än jag hade tänkt. Tur det, för mina tider var rätt usla.
Tanken var god men hjärnan var inte helt med.
Tillägg ett par dagar senare:
Det slog mig att ett varv på bana 4 är längre än ett varv på bana 1. Fyra varv på bana 4 är avgörande mycket längre än fyra varv på bana 1. Jag sprang således lite längre än jag hade tänkt. Tur det, för mina tider var rätt usla.
Tanken var god men hjärnan var inte helt med.
måndag 4 januari 2016
Sarva Xero 3
I november diskuterades behovet av dubbskor och jag menade att jag klarar mig bra med vanliga dojor. Här kring oss finns trots allt oftast plogade och sandade cykelvägar om det mot förmodan skulle bli vinter. Ett par dagar senare kom jag ut ur en butik med dubbskor efter att ha blivit övertygad av försäljaren att det är nödvändigt att ha ett par.
Idag fick jag äntligen chansen att testa skorna. Sarva Xero 3 är modellen och de sitter bra på foten. Jag har testat ett par Icebugs men köpte dem inte för att de kändes tunga, stela och klumpiga. De här känns som en vanlig sko, är mjuk och lätt och aningen pronationsstödd. Egentligen hade jag knappast behövt dem idag, med plogade och sandade vägar, men bra dag att testspringa i alla fall.
Inget konstigt, tyckte jag. Som om jag hade sprungit med dem flera gånger. Inget skav, inget kläm, bekväma och lätta i snön. Slamrande mot asfalt förstås.
Det var rätt kallt idag. Typ 45 grader kallare än för bara några dagar sedan i Dubai. Värme, svett och korta ärmar byttes mot kyla, mössa och röda, knottriga skinkor. Om det var svårt att veta vad jag ska ha på mig själv så var det omöjligt att veta vad jag skulle packa in Filip i.
Hoppas på lite riktig halka. För att se om jag verkligen gjorde ett nödvändigt köp.
Idag fick jag äntligen chansen att testa skorna. Sarva Xero 3 är modellen och de sitter bra på foten. Jag har testat ett par Icebugs men köpte dem inte för att de kändes tunga, stela och klumpiga. De här känns som en vanlig sko, är mjuk och lätt och aningen pronationsstödd. Egentligen hade jag knappast behövt dem idag, med plogade och sandade vägar, men bra dag att testspringa i alla fall.
Inget konstigt, tyckte jag. Som om jag hade sprungit med dem flera gånger. Inget skav, inget kläm, bekväma och lätta i snön. Slamrande mot asfalt förstås.
 |
| Det enda felet med skorna är att de matchar illa med min jacka. |
Det var rätt kallt idag. Typ 45 grader kallare än för bara några dagar sedan i Dubai. Värme, svett och korta ärmar byttes mot kyla, mössa och röda, knottriga skinkor. Om det var svårt att veta vad jag ska ha på mig själv så var det omöjligt att veta vad jag skulle packa in Filip i.
 |
| Också vagnen klarade sig bra i snön. |
Hoppas på lite riktig halka. För att se om jag verkligen gjorde ett nödvändigt köp.
söndag 3 januari 2016
Träningstips från Dubai
Gott nytt år!
För min del inleddes året i Dubai där vi vistades en vecka. Jag kan väl bara konstatera att det var väldigt skönt att komma bort ett tag.
Dubai är värt ett besök, speciellt om man gärna kombinerar stadssemester med sol och värme. När det kommer till löpning är det inget vidare resmål. Det är tydligen inte tänkt att man ska springa omkring i den staden. Trafiken är galen, de små vägarna har fem filer och någon trottoar kan man inte lita på att finns på alla ställen. Finns det en så är den smal och kan ta slut helt plötsligt. Dessutom är avstånden jättelånga så om man inte bor nära stranden eller en park så är det bäst att ta en taxi till stället där man tänker springa.
Det var ju inte ett träningsläger jag åkte på och träningen kom i andra hand, men lite spring blev det i alla fall.
Det första passet blev pyramidtusingar. Hittade på det medan jag sprang men det är knappast något nytt under solen. Det blev fem varv runt en liten pöl bakom shoppingcentret nära hotellet och ett varv var en dryg kilometer. Därför var tusingar mycket lämpligt. Jag sprang varven i pyramidform: maratonfart-halvmaratonfart-tävlingsfart på 10 km- halvmaratonfart-maratonfart. Typ. Hettan gjorde att jag inte riktigt kom upp till önskade hastigheter men som idé var det ett fungerande pass.
Den andra länken blev en slö runda efter lite för många timmar sedan lunchen. Passade bra för att utforska omgivningen. Vi hade en park rätt så nära hotellet (very far, take a taxi, sa damen i receptionen men det visade sig vara knappa två kilometer dit så jag avverkade sträckan till fots ändå) och den hade en bana avsedd för löpning eller promenad. Parken var full av folk som lekte, promenerade, joggade, cyklade, hade picknick så jag fick sicksacka ganska mycket. En skön runda på trekvart medan solen gick ner bakom skyskraporna.
Jag sprang till samma park en gång till för att försöka mig på intervaller. Det visade sig att där var ännu mera människor denna gång så jag fick anpassa träningen enligt det. Det blev 3x 2x400m, ett pass som skulle bli fulländat om man skulle göra det fyra eller fem gånger i stället för tre.
Sprang hårt 400 m, joggade 100 m, hårt 400 m, jogg 100m (=1000m). Därefter några minuters setvila och sedan samma sak igen.
Vi kom hem idag efter en lång natt på flyget. Tror årets träning får börja i morgon i stället. Vi möttes av snö och kyla och jag hoppas på att få avverka långpassen på skidor så småningom!
För min del inleddes året i Dubai där vi vistades en vecka. Jag kan väl bara konstatera att det var väldigt skönt att komma bort ett tag.
Dubai är värt ett besök, speciellt om man gärna kombinerar stadssemester med sol och värme. När det kommer till löpning är det inget vidare resmål. Det är tydligen inte tänkt att man ska springa omkring i den staden. Trafiken är galen, de små vägarna har fem filer och någon trottoar kan man inte lita på att finns på alla ställen. Finns det en så är den smal och kan ta slut helt plötsligt. Dessutom är avstånden jättelånga så om man inte bor nära stranden eller en park så är det bäst att ta en taxi till stället där man tänker springa.
Det var ju inte ett träningsläger jag åkte på och träningen kom i andra hand, men lite spring blev det i alla fall.
Det första passet blev pyramidtusingar. Hittade på det medan jag sprang men det är knappast något nytt under solen. Det blev fem varv runt en liten pöl bakom shoppingcentret nära hotellet och ett varv var en dryg kilometer. Därför var tusingar mycket lämpligt. Jag sprang varven i pyramidform: maratonfart-halvmaratonfart-tävlingsfart på 10 km- halvmaratonfart-maratonfart. Typ. Hettan gjorde att jag inte riktigt kom upp till önskade hastigheter men som idé var det ett fungerande pass.
Den andra länken blev en slö runda efter lite för många timmar sedan lunchen. Passade bra för att utforska omgivningen. Vi hade en park rätt så nära hotellet (very far, take a taxi, sa damen i receptionen men det visade sig vara knappa två kilometer dit så jag avverkade sträckan till fots ändå) och den hade en bana avsedd för löpning eller promenad. Parken var full av folk som lekte, promenerade, joggade, cyklade, hade picknick så jag fick sicksacka ganska mycket. En skön runda på trekvart medan solen gick ner bakom skyskraporna.
Jag sprang till samma park en gång till för att försöka mig på intervaller. Det visade sig att där var ännu mera människor denna gång så jag fick anpassa träningen enligt det. Det blev 3x 2x400m, ett pass som skulle bli fulländat om man skulle göra det fyra eller fem gånger i stället för tre.
Sprang hårt 400 m, joggade 100 m, hårt 400 m, jogg 100m (=1000m). Därefter några minuters setvila och sedan samma sak igen.
 |
| Har tyvärr inga bildbevis på att jag har sprungit under den senaste veckan. |
Vi kom hem idag efter en lång natt på flyget. Tror årets träning får börja i morgon i stället. Vi möttes av snö och kyla och jag hoppas på att få avverka långpassen på skidor så småningom!
fredag 25 december 2015
Skinklänk
Eländigt. Det ordet beskriver bäst juldagsmorgonens väder. Jag var inställd på långpass så det var bara att bege sig ut ändå. Igår hade jag grämt mig lite grann över att jag struntade i julaftonsträning men det visade sig att benen var ganska pigga och kroppen vältankad efter julmat, pepparkakor och choklad.
Två timmar eller 20 kilometer var planen. Jag stannade klockan på 21,5 km på 1:51:48. Typ en halvmara i hyfsad fart. Jag är lite överraskad och väldigt nöjd.
Skönt att få in ett långpass. I morgon bär det av till Dubai och under en vecka framöver kommer betoningen snarare att vara på strandliv, shopping och ökensafari än långa springturer. Det får bli några korta men effektiva intervallpass i stället.
Plankutmaningen sket sig den 22a. Då plankade jag bara 10 minuter och kom på att jag hade tolv minuter kvar när jag halv elva på kvällen låg inbäddad i sängen. Så det fick vara. Sedan hade jag helt enkelt inte tid. Hur som helst så har jag tränat magmusklerna mer än på länge så kanske det motiverar mig att fortsätta på något sätt.
2015 har varit ett ganska knäppt år. In i februari vaggade jag runt kvarteret med min vid det laget obekvämt stora kroppshydda. Sedan följde åtta veckor återhämtning och därefter fick jag sakta börja bygga upp kondisen igen. Löpningen har fått ge vika för familjeliv men det har inte varit någon katastrof. Jag har sprungit en halvmara och två tior och kurvan verkar peka uppåt. Löpvagnen var årets bästa köp och den har nog bidragit till att jag flyger fram när jag springer utan den som motstånd.
Målen för 2016 kan jag fundera på nästa vecka när jag ligger vid poolen och njuter av solen. Snabbare vill jag gärna bli. Vilka sträckor det gäller får vi se.
God jul och gott nytt år!
Två timmar eller 20 kilometer var planen. Jag stannade klockan på 21,5 km på 1:51:48. Typ en halvmara i hyfsad fart. Jag är lite överraskad och väldigt nöjd.
Skönt att få in ett långpass. I morgon bär det av till Dubai och under en vecka framöver kommer betoningen snarare att vara på strandliv, shopping och ökensafari än långa springturer. Det får bli några korta men effektiva intervallpass i stället.
 |
| En som kanske springer Minimarathon i höst ;) |
2015 har varit ett ganska knäppt år. In i februari vaggade jag runt kvarteret med min vid det laget obekvämt stora kroppshydda. Sedan följde åtta veckor återhämtning och därefter fick jag sakta börja bygga upp kondisen igen. Löpningen har fått ge vika för familjeliv men det har inte varit någon katastrof. Jag har sprungit en halvmara och två tior och kurvan verkar peka uppåt. Löpvagnen var årets bästa köp och den har nog bidragit till att jag flyger fram när jag springer utan den som motstånd.
Målen för 2016 kan jag fundera på nästa vecka när jag ligger vid poolen och njuter av solen. Snabbare vill jag gärna bli. Vilka sträckor det gäller får vi se.
God jul och gott nytt år!
fredag 18 december 2015
Lucka 18
18 kilometer löpning och 18 minuter planka. Typ 18 chokladbitar och lite glass på det. 18 timmar sömn skulle sitta fint men det kan jag bara (dag)drömma om.
Den där idiotiska plankutmaningen dödar mig. Jag har delat upp minuterna längs med dagen men ändå börjar det kännas. Mest i axeln, faktiskt.
18 kilometer var det längsta långpasset på jättelänge så det var skönt att det blev av. Måste ta mig i kragen när det kommer till långpass. Inte för att bristen på dem beror enbart på mig. Hur som helst blev det en frisk eftermiddagsrunda i normalt finskt vinterväder. Kul.
Den där idiotiska plankutmaningen dödar mig. Jag har delat upp minuterna längs med dagen men ändå börjar det kännas. Mest i axeln, faktiskt.
18 kilometer var det längsta långpasset på jättelänge så det var skönt att det blev av. Måste ta mig i kragen när det kommer till långpass. Inte för att bristen på dem beror enbart på mig. Hur som helst blev det en frisk eftermiddagsrunda i normalt finskt vinterväder. Kul.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)