 |
| På aftonpromenad. |
lördag 9 april 2016
Marathonträning
Idag traskade vår knappt 14 månader gamla son från Stockmann till Järnvägstorget. Inte många hundra meter men det var den absolut längsta sträckan någonsin i hans korta liv. Kanske kunde han vara med på Minimarathon i augusti. En kilometer ska han nog orka om vi börjar träna. Bara det inte finns bilar på vägen. Då avleds hans uppmärksamhet direkt.
lördag 2 april 2016
Formtest
Om tre veckor är det dags för halvmaraton. Idag var det meningen att testa hur den tänkta tävlingsfarten känns.
Malms flygfält ligger väl till hands och två varv runt blir drygt 11 km. Om jag ska klara halvmaraton på 1:40 h borde jag ha ett tempo på 4:44 min/km. Det är ett ganska hårt mål och jag är glad om jag landar på något mellan 1:40-1:45.
Jag joggade iväg till flygfältet och startade klockan där. Jag valde att springa år "fel" håll för att få backarna på slutet i stället för direkt i början och jag tror det var ett smart drag. Jag började givetvis för fort och det kändes jobbigt direkt. Jag är inte alls bra på att hitta rätt tempo och sedan hålla det. Nåja. Jag drabbades ganska direkt av en mental svacka och tänkte att det får räcka med ett varv. Jag våndades av beslutsångest medan jag sprang, det är inte likt mig att ändra på ett tänkt pass bara för att det känns jobbigt. När den första backen kom emot var jag väldigt säker på att det blir ett varv.
Sedan började jag kompromissa. Drygt fem kilometer kändes för lite. Det är ju meningen att jag ska orka 21 kilometer så nu måste jag ju klara lite längre än så här på träning. I början av varvet kommer en lång raka, så jag tänkte att jag åtminstone springer den och får ihop 8 km. När jag närmade mig 8 bestämde jag mig för att fortsätta ändå. 10 är ju jämnt och bra. Och vid 10 så var det ju bara lite uppför och en sväng tills också det andra varvet var genomfört. Jess! Ibland måste jag lura mig själv och jag är glad att jag genomförde det som planerat.
11,42 km på 53 minuter. I genomsnitt 4:39 min/km.
Den snabbaste kilometern gick på 4:33. Den långsammaste på 4:49. Det andra varvet gick snäppet långsammare än det första men det skiljde inte många sekunder, vilket var bra.
Jag var lerig upp till ryggen (sandvägarna i skogen var inte helt torra än) och så där skönt trött när jag joggade hemåt. Nu känner jag av något i nedre ryggen/ovanför skinkan men hoppas att det inte är något värre.
Det är ungefär så här fort jag borde springa. Om jag ska klara det lite utopistiska målet alltså. Vi får väl se hur det går. Idag hade jag inte orkat en tia till i samma fart.
Malms flygfält ligger väl till hands och två varv runt blir drygt 11 km. Om jag ska klara halvmaraton på 1:40 h borde jag ha ett tempo på 4:44 min/km. Det är ett ganska hårt mål och jag är glad om jag landar på något mellan 1:40-1:45.
Jag joggade iväg till flygfältet och startade klockan där. Jag valde att springa år "fel" håll för att få backarna på slutet i stället för direkt i början och jag tror det var ett smart drag. Jag började givetvis för fort och det kändes jobbigt direkt. Jag är inte alls bra på att hitta rätt tempo och sedan hålla det. Nåja. Jag drabbades ganska direkt av en mental svacka och tänkte att det får räcka med ett varv. Jag våndades av beslutsångest medan jag sprang, det är inte likt mig att ändra på ett tänkt pass bara för att det känns jobbigt. När den första backen kom emot var jag väldigt säker på att det blir ett varv.
Sedan började jag kompromissa. Drygt fem kilometer kändes för lite. Det är ju meningen att jag ska orka 21 kilometer så nu måste jag ju klara lite längre än så här på träning. I början av varvet kommer en lång raka, så jag tänkte att jag åtminstone springer den och får ihop 8 km. När jag närmade mig 8 bestämde jag mig för att fortsätta ändå. 10 är ju jämnt och bra. Och vid 10 så var det ju bara lite uppför och en sväng tills också det andra varvet var genomfört. Jess! Ibland måste jag lura mig själv och jag är glad att jag genomförde det som planerat.
11,42 km på 53 minuter. I genomsnitt 4:39 min/km.
Den snabbaste kilometern gick på 4:33. Den långsammaste på 4:49. Det andra varvet gick snäppet långsammare än det första men det skiljde inte många sekunder, vilket var bra.
Jag var lerig upp till ryggen (sandvägarna i skogen var inte helt torra än) och så där skönt trött när jag joggade hemåt. Nu känner jag av något i nedre ryggen/ovanför skinkan men hoppas att det inte är något värre.
Det är ungefär så här fort jag borde springa. Om jag ska klara det lite utopistiska målet alltså. Vi får väl se hur det går. Idag hade jag inte orkat en tia till i samma fart.
tisdag 29 mars 2016
Påsken
Påskäggs- och memmadieten balanserades med lite löpning under påsken. Jag tjuvstartade med ett långpass på onsdagen (22 km) följt av fartlek på fredag och tusingar på lördag. Det enda som kändes bra var långpasset, efter det har jag varit ganska seg. Tusingarna gick inte särskilt fort och jag antar att påskdieten inte är särskilt optimal. Tur att den är över nu.
Idag rullade vardagen igång igen med sedvanlig babyrytmik och länk hem efteråt. Underbart vårväder med sol och värme! Lager för lager närmar vi oss shortsväder. Jag tror jag slog PB i genomsnittsfart med vagn idag; 5:30 min/km.
Knappt fyra veckor kvar till säsongstart. Måste kanske planera min träning lite grann.
Idag rullade vardagen igång igen med sedvanlig babyrytmik och länk hem efteråt. Underbart vårväder med sol och värme! Lager för lager närmar vi oss shortsväder. Jag tror jag slog PB i genomsnittsfart med vagn idag; 5:30 min/km.
 |
| Tror min springkompis sover bakom brillorna... |
lördag 19 mars 2016
Aktia Cup i motvind
Idag gick den sista Aktia Cup- deltävlingen av stapeln. Jag var lagomladdad men hoppades förstås på en bättre tid än senast. Gärna under 43 minuter. Det visade sig vara för ambitiöst.
Det började bra. Skönt och varmt, ingen vind (trodde jag). De första kilometrarna spann på i 4:10- tempo utan större problem. När det backiga momentet kom emot började jag tappa fart och när jag vände vid fem kilometer klockade jag 21:18. Sedan gick det uppför igen. Vanligtvis brukar jag få upp farten igen efter nerförsbacken men nu gick det inte. Jag fastnade i en fart på 4:35 så det var alldeles för långsamt. Dessutom gick det upp för mig att det visst blåste. Det hade bara varit medvind i början. Fem kilometer motvind gjorde ju sitt. Lallade i mål på 43:27 och var faktiskt lite besviken. Ingen höjdare till lopp. 25 sekunder långsammare än i december.
Nåja, alltid kan man inte vinna. Fast nog hade jag nästan hellre sprungit ett lugnt långpass och njutit av vädret än plågat mig själv i dryga 43 minuter. Borde träna mer äckelintervaller för att klara av att springa med riktigt utpumpade ben.
En månad till halvmaraton. Då ska jag gärna springa bättre än senast.
Det började bra. Skönt och varmt, ingen vind (trodde jag). De första kilometrarna spann på i 4:10- tempo utan större problem. När det backiga momentet kom emot började jag tappa fart och när jag vände vid fem kilometer klockade jag 21:18. Sedan gick det uppför igen. Vanligtvis brukar jag få upp farten igen efter nerförsbacken men nu gick det inte. Jag fastnade i en fart på 4:35 så det var alldeles för långsamt. Dessutom gick det upp för mig att det visst blåste. Det hade bara varit medvind i början. Fem kilometer motvind gjorde ju sitt. Lallade i mål på 43:27 och var faktiskt lite besviken. Ingen höjdare till lopp. 25 sekunder långsammare än i december.
Nåja, alltid kan man inte vinna. Fast nog hade jag nästan hellre sprungit ett lugnt långpass och njutit av vädret än plågat mig själv i dryga 43 minuter. Borde träna mer äckelintervaller för att klara av att springa med riktigt utpumpade ben.
En månad till halvmaraton. Då ska jag gärna springa bättre än senast.
torsdag 25 februari 2016
Inte så uselt
Jag springer mest med vagn. Ibland får jag chansen att springa ensam och då har jag alltid svårt att bestämma mig för vad jag ska utnyttja min frihet till. Långpass eller intervaller? Eller gym? Vagnlänkarna är de där jämntjocka rundorna, så fler sådana behövs inte. Hittills har jag prioriterat långpass, mera sällan intervaller. Idag var det åter en sådan dag att jag fick springa själv och mitt velande resulterade i ett sammelsurium i form av ett längre distanspass (eller kortare långpass, beror på hur man ser på saken) med inslag av backintervaller, fartuthållighet och snabba ruscher.
De första sju kilometrarna rymde uppvärmning och åtta backar med olika lutning och längd. Däremellan olika längd på återhämtande löpning.
Sedan följde tre kilometer löpning och allmänt yrande för att hitta rätt.
Därefter blev det fartuthållighet i form av 2x2 km (500m jogg emellan). "Rennon kovaa", avslappnat men fort, gick i ungefär 4:30- tempo. Jag var ganska överraskad att jag orkade så bra för vid det laget hade jag ju en tia bakom mig.
Lite spring på det och sedan 5x30 sekunders ruscher. Det var segt men det kändes bra att ännu få upp farten lite i stället för att segjogga hem.
Landade på 18,6 km. Det kändes inte så farligt.
Nu lite siffror. Dels för att jag är en siffernörd och dels för att intala mig själv om att jag inte är i så usel form som jag hade tänkt.
18,6 km gick på 1:38 h. Det betyder en snittfart på 5:16 min/km. Det är typ det snabbaste längre pass jag har sprungit på länge. Detta trots varierande fart och stundvis långsam jogg eller gåvila. Kanske borde man fartleka sig igenom lopp i stället?
Jag har blivit usel på att jogga. Det beror antagligen på vagnspringet. Om det inte är slask eller bucklig is så kan jag springa i hyfsat tempo med vagnen. Det betyder att jag när jag har noll kilo motstånd drar iväg utan att märka att jag har ett ganska högt tempo. Några lågpulslänkar har inte existerat i min träningsvärld på länge.
Hur som helst. Det är inte så uselt. Inte är jag i jättebra form men jag är ganska nöjd. Med tanke på maraton får jag nog för få kilometrar ihopskrapade under veckan, men med tanke på att jag bara springer en 40-50 km i veckan så ser det helt bra ut. För att vara jag just nu. Fördelen med att inte kunna träna varje dag är att benen är fräscha och att jag åtminstone inte blir övertränad.
Jag ska springa halvmaraton i april. Det ger mig sju veckor på mig att försöka få vettiga pass på min egentid. Visst var det här ett ganska bra träningspass men det var ju varken långpass, backträning eller intervaller. Tror jag satsar på fartuthållighet inför halvan. Sen får vi se.
De första sju kilometrarna rymde uppvärmning och åtta backar med olika lutning och längd. Däremellan olika längd på återhämtande löpning.
Sedan följde tre kilometer löpning och allmänt yrande för att hitta rätt.
Därefter blev det fartuthållighet i form av 2x2 km (500m jogg emellan). "Rennon kovaa", avslappnat men fort, gick i ungefär 4:30- tempo. Jag var ganska överraskad att jag orkade så bra för vid det laget hade jag ju en tia bakom mig.
Lite spring på det och sedan 5x30 sekunders ruscher. Det var segt men det kändes bra att ännu få upp farten lite i stället för att segjogga hem.
Landade på 18,6 km. Det kändes inte så farligt.
Nu lite siffror. Dels för att jag är en siffernörd och dels för att intala mig själv om att jag inte är i så usel form som jag hade tänkt.
18,6 km gick på 1:38 h. Det betyder en snittfart på 5:16 min/km. Det är typ det snabbaste längre pass jag har sprungit på länge. Detta trots varierande fart och stundvis långsam jogg eller gåvila. Kanske borde man fartleka sig igenom lopp i stället?
Jag har blivit usel på att jogga. Det beror antagligen på vagnspringet. Om det inte är slask eller bucklig is så kan jag springa i hyfsat tempo med vagnen. Det betyder att jag när jag har noll kilo motstånd drar iväg utan att märka att jag har ett ganska högt tempo. Några lågpulslänkar har inte existerat i min träningsvärld på länge.
Hur som helst. Det är inte så uselt. Inte är jag i jättebra form men jag är ganska nöjd. Med tanke på maraton får jag nog för få kilometrar ihopskrapade under veckan, men med tanke på att jag bara springer en 40-50 km i veckan så ser det helt bra ut. För att vara jag just nu. Fördelen med att inte kunna träna varje dag är att benen är fräscha och att jag åtminstone inte blir övertränad.
Jag ska springa halvmaraton i april. Det ger mig sju veckor på mig att försöka få vettiga pass på min egentid. Visst var det här ett ganska bra träningspass men det var ju varken långpass, backträning eller intervaller. Tror jag satsar på fartuthållighet inför halvan. Sen får vi se.
måndag 1 februari 2016
En oinspirerande uppdatering
Hoppsan. Det blev visst lite uppehåll på bloggfronten. Jag skyller på för lite tid och inte särskilt mycket intressant att skriva om. Vinterträning är vinterträning och inte särskilt sprittande. Eftersom jag inte har något fastslaget mål är träningen dessutom ostrukturerad och inte särskilt kvalitativ. Under den senaste månaden har utevistelsen med sonen dessutom begränsats av arktisk kyla, snöstorm eller töväder med omöjligt vagnföre, så målet har egentligen varit att komma ut på länk ens ett par gånger i veckan.
Sedan senast har jag sprungit inomhusintervaller ytterligare två gånger med varierande framgång. Jag hann njuta av skidvädret hela två gånger och har besökt gymmet ungefär en gång i veckan och äntligen klarat sex armhävningar (då rekordet är sju innan jag blev gravid).
Idag slutade också min januariutmaning; utan sötsaker en månad. Jag föll för frestelsen en gång då jag blev bjuden på glass. Jag var svag och den sociala pressen var stor. Nu är det dags att hitta på nya regler för min godiskonsumtion för att inte falla in i samma gamla ovana igen. Jag inledde starkt med två chokladbitar till frukost.
Jag behöver ett mål. Och bloggen behöver ett ansiktslyft. Återkommer när jag har det på det klara med dessa två projekt.
Sedan senast har jag sprungit inomhusintervaller ytterligare två gånger med varierande framgång. Jag hann njuta av skidvädret hela två gånger och har besökt gymmet ungefär en gång i veckan och äntligen klarat sex armhävningar (då rekordet är sju innan jag blev gravid).
Idag slutade också min januariutmaning; utan sötsaker en månad. Jag föll för frestelsen en gång då jag blev bjuden på glass. Jag var svag och den sociala pressen var stor. Nu är det dags att hitta på nya regler för min godiskonsumtion för att inte falla in i samma gamla ovana igen. Jag inledde starkt med två chokladbitar till frukost.
Jag behöver ett mål. Och bloggen behöver ett ansiktslyft. Återkommer när jag har det på det klara med dessa två projekt.
fredag 8 januari 2016
Intervaller inomhus
Om -25 grader är för kallt för mig så är det definitivt för kallt för en under ettåring att vistas ute. Således har det varit några långa innesittardagar nu när det äntligen blev vinter. Idag ordnades det dock med barnvakt och jag åkte iväg till Kvarnbäcken för att springa på bana.
Jag kom dit vid tiotiden så det var ingen trängsel. Joggade några varv medan jag funderade ut vad jag skulle springa. Jag drog mig till minnes ett riktigt äckligt intervallpass som jag sprang jämnt en gång när jag tränade till mitt första maratonlopp. Det blev en gång just för att det är så äckligt. Det blir kul, tänkte jag.
2x800m+2x600m+2x400m+2x200m+2x100m
Så här såg passet ut för min del:
800 m
2 min vila
800 m
200 m gåvila
600 m
90 s vila
600 m
200 m gåvila
400 m
1 min vila
400 m
200 m gåvila
200 m
45s vila
200 m
200 m gåvila
100 m
30s vila
100 m
Ett varv i hallen är 200 m, därav längden på gåvilan.
Det var precis så äckligt som jag mindes det. Det positiva var att det andra gick fortare än det första. Särskilt fort gick det ändå inte.
Bra upplägg tycker jag, om jag skulle få in några sådana till under vintern så kanske det finns en chans att bli snabbare.
Markus Pöyhönen hänger visst i Sportkvarnen han också. Jag hade kunnat ta en selfie med honom om jag hade vågat.
Tillägg ett par dagar senare:
Det slog mig att ett varv på bana 4 är längre än ett varv på bana 1. Fyra varv på bana 4 är avgörande mycket längre än fyra varv på bana 1. Jag sprang således lite längre än jag hade tänkt. Tur det, för mina tider var rätt usla.
Tanken var god men hjärnan var inte helt med.
Tillägg ett par dagar senare:
Det slog mig att ett varv på bana 4 är längre än ett varv på bana 1. Fyra varv på bana 4 är avgörande mycket längre än fyra varv på bana 1. Jag sprang således lite längre än jag hade tänkt. Tur det, för mina tider var rätt usla.
Tanken var god men hjärnan var inte helt med.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)