Jag har föreställt mig att min teknik är rätt så bra när jag springer. Dels har jag varit tvungen att tänka på sådant i och med skador, dels har jag tränat mycket sådant i samband med SATS-springet.
Igår hade Running Finland fint besök av Björn Stenvik som i egenskap av löptränare korrigerade våra små fel i tekniken. Det var ett bra pass men en hel del nya övningar utöver dem jag är van vid.
Inte var min löpteknik helt felfri, inte. Luta dig framåt, fick jag höra typ 30 gånger. Jag har fokuserat på att hålla höften uppåt och framåt, så tydligen blir hållningen en aning bakåtlutande. Mina armar kunde visst också jobba mera och armbågarna kunde peka mindre utåt.
Jag har också sett till att springa på framdelen av foten. Risken finns att det blir för mycket tåspring och det kan leda till skador kring tårna.
Nu får jag fokusera på en framåtlutande hållning (det betyder inte sittande men böjd rygg), aktiva armar och ett steg som landar på hela främre trampdynan och inte för långt fram.
Det är inte lätt det här med teknik.
Visar inlägg med etikett teknik. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett teknik. Visa alla inlägg
tisdag 26 augusti 2014
tisdag 24 juni 2014
Springstil och löpteknik
Jag kan inte låta bli att iakkta andra löpare jag möter under löprundan. Döm inte hunden efter håren, heter det, men jag är nog alltför snar att döma löpare efter springstilen. En del klampar fram med tunga steg, andra har axlarna upphissade till öronen, somliga svänger benet i en märklig cirkel och vissa vickar på rumpan som om de dansade zumba. Så finns det de som har en otroligt fin hållning och tät stegfrekvens och då kan jag bara avundsjukt beundra dem och rätta till min egen löpning.
Jag vet inte hur jag ser ut när jag springer. Kanske ser jag urtöntig ut. Alla har sin stil och en del kan man känna igen på långt håll bara på grund av stilen. Oftast gör det inget om man har en lite tassig stil, men när det är direkt fel är det klokt att se över sin löpteknik.
Jag påstår inte att jag har en utmärkt löpteknik. Däremot har jag fäst uppmärksamhet vid detta i och med ett par löparknän och i samband med SATS- träningen. Jag vill lyfta fram några saker jag ser hos många löpare och som jag gärna skulle påpeka för dem om jag bara var modig nog.
1) Hållningen. Många faller ner i en sittande ställning. Fram och upp med höften! Det här är en sak som kräver styrka och jag märker själv att jag lätt tappar hållningen när jag blir trött. Det här kan man påverka genom att sköta muskelkonditionen. Träna höft, rumpa, mage och rygg!
Du ska inte se dina skor när du springer! Bara genom att lyfta blicken kan man förbättra hållningen avsevärt. Tänk inte apa, tänk giraff!
2) KLAMP, KLAMP, KLAMP. Ibland hör jag hur en löpare närmar sig bakifrån. Det skall inte höras att du springer! Tänk inte elefant, tänk mus!
Det tvistas om det är bättre att sätta i hälen före eller att springa mer på framdelen av foten. Jag gör det senare, men det är väl smaksak. Klampet kommer främst från sådana som sätter i hela foten samtidigt.
3) Långa steg. Erfarana långdistanslöpare har en stegfrekvens på 180 steg per minut. Prova själv. Räkna dina steg under 30 sekunder och se om du kommer närmare 90 steg. Svårt, ja! Jag testade idag och lyckades klämma in 85 steg på 30 sekunder (i 6:30-tempo). Det är något jag har övat in. I början krävde det koncentration och det kändes knäppt och underligt, men nu går det av sig självt. En del kanske tror att det går fortare ju längre stegen är, men så är det nödvändigtvis inte.
Tänk inte gasell, tänk chihuahua! Tänk också på att du ska stiga rakt under dig, inte framför dig. På det här sättet sparar du energi, tro det eller ej.
4) Studsande. Kanske kan man tro att löpningen ser lättare ut när man studsar fram, men det är det inte. Dessutom gör studset inte gott åt vaderna. Glid fram. Låga steg i samband med snabb stegfrekvens är ekonomisk löpning och sparar både energi och leder. Tänk inte trestegshoppare, tänk skridskoåkare.
5) Gungande. Det är vanligt speciellt bland kvinnor att höften svänger av och an. Även om man råkar ha en snygg bak är det ändå meningen att man ska hålla den så stilla som möjligt. Riktning framåt, inte sicksack. Tänk inte salsadansös, tänk manlig gymnast!
6) Spända axlar. En del drar upp axlarna när de springer och verkar inte kunna slappna av. Löpningen ska vara avslappnad och tekniken lider av att man spänner överkroppen. Ofta börjar det från händerna. Knyt inte nävarna, utan håll händerna avslappnade. Tänk inte att du håller i en skidstav, tänk att du håller i ett rått, rinnigt ägg.
Det finns säkert massor av andra saker man kan tänka på, så fyll gärna på listan om du kommer på något som jag har missat. Det är också svårt att förklara sådana här saker utan att man kan visa rent konkret. Om du har möjlighet så lönar det sig att fråga en löpcoach eller en kompis med längre erfarenhet och bra teknik.
Phoebe's löpstil kan man ha roligt åt :) Den är dock inte särskilk energisparande. Jag testade (på en skogsväg utan annat folk inom synhåll) och orkade typ 50 meter.
Med små justeringar kan du förebygga skador, bli uthålligare och se mindre töntig ut :)
Jag vet inte hur jag ser ut när jag springer. Kanske ser jag urtöntig ut. Alla har sin stil och en del kan man känna igen på långt håll bara på grund av stilen. Oftast gör det inget om man har en lite tassig stil, men när det är direkt fel är det klokt att se över sin löpteknik.
Jag påstår inte att jag har en utmärkt löpteknik. Däremot har jag fäst uppmärksamhet vid detta i och med ett par löparknän och i samband med SATS- träningen. Jag vill lyfta fram några saker jag ser hos många löpare och som jag gärna skulle påpeka för dem om jag bara var modig nog.
1) Hållningen. Många faller ner i en sittande ställning. Fram och upp med höften! Det här är en sak som kräver styrka och jag märker själv att jag lätt tappar hållningen när jag blir trött. Det här kan man påverka genom att sköta muskelkonditionen. Träna höft, rumpa, mage och rygg!
Du ska inte se dina skor när du springer! Bara genom att lyfta blicken kan man förbättra hållningen avsevärt. Tänk inte apa, tänk giraff!
2) KLAMP, KLAMP, KLAMP. Ibland hör jag hur en löpare närmar sig bakifrån. Det skall inte höras att du springer! Tänk inte elefant, tänk mus!
Det tvistas om det är bättre att sätta i hälen före eller att springa mer på framdelen av foten. Jag gör det senare, men det är väl smaksak. Klampet kommer främst från sådana som sätter i hela foten samtidigt.
3) Långa steg. Erfarana långdistanslöpare har en stegfrekvens på 180 steg per minut. Prova själv. Räkna dina steg under 30 sekunder och se om du kommer närmare 90 steg. Svårt, ja! Jag testade idag och lyckades klämma in 85 steg på 30 sekunder (i 6:30-tempo). Det är något jag har övat in. I början krävde det koncentration och det kändes knäppt och underligt, men nu går det av sig självt. En del kanske tror att det går fortare ju längre stegen är, men så är det nödvändigtvis inte.
Tänk inte gasell, tänk chihuahua! Tänk också på att du ska stiga rakt under dig, inte framför dig. På det här sättet sparar du energi, tro det eller ej.
4) Studsande. Kanske kan man tro att löpningen ser lättare ut när man studsar fram, men det är det inte. Dessutom gör studset inte gott åt vaderna. Glid fram. Låga steg i samband med snabb stegfrekvens är ekonomisk löpning och sparar både energi och leder. Tänk inte trestegshoppare, tänk skridskoåkare.
5) Gungande. Det är vanligt speciellt bland kvinnor att höften svänger av och an. Även om man råkar ha en snygg bak är det ändå meningen att man ska hålla den så stilla som möjligt. Riktning framåt, inte sicksack. Tänk inte salsadansös, tänk manlig gymnast!
6) Spända axlar. En del drar upp axlarna när de springer och verkar inte kunna slappna av. Löpningen ska vara avslappnad och tekniken lider av att man spänner överkroppen. Ofta börjar det från händerna. Knyt inte nävarna, utan håll händerna avslappnade. Tänk inte att du håller i en skidstav, tänk att du håller i ett rått, rinnigt ägg.
Det finns säkert massor av andra saker man kan tänka på, så fyll gärna på listan om du kommer på något som jag har missat. Det är också svårt att förklara sådana här saker utan att man kan visa rent konkret. Om du har möjlighet så lönar det sig att fråga en löpcoach eller en kompis med längre erfarenhet och bra teknik.
Phoebe's löpstil kan man ha roligt åt :) Den är dock inte särskilk energisparande. Jag testade (på en skogsväg utan annat folk inom synhåll) och orkade typ 50 meter.
Med små justeringar kan du förebygga skador, bli uthålligare och se mindre töntig ut :)
torsdag 12 september 2013
Inspirerad
Riktar ett varmt tack till Running Finland som fixade hit Marathon Mia och till Mia som kom och föreläste om löpning och träningsmotivation. Bland annat. Sällan träffar man på sådana som hon.
Utöver att jag blev mäkta imponerad av kvinnan så fick jag en hel del aha-upplevelser och tankar som förhoppningsvis kan göra mig till en snällare löpare. Speciellt det hon sade om att man inte kan vara inställd på att slå rekord varje lopp gav mig löparsjälsfrid. Det är kanske det som är mitt problem. Jag ställer väldigt höga krav på mig och blir besviken när jag är sämre än jag trott. Den här sommaren har jag visserligen fått öva mig på att ta lite skit, men nog kändes det ju skönt att höra att det faktiskt är tillåtet att inte alltid vara i toppform. Det är med en öppen inställning jag springer halvan om en månad, utan press, bara för att ha kul.
Efter den inspirerande och underhållande föreläsningen fick vi några kilometer löpträning. Också det gav mig mycket. Andningen tycker jag att jag har koll på och behärskar, det som var nytt var löpsteget och löptekniken. Jag vet att jag borde trampa rakt under mig men att man ska springa med så pass korta steg hade jag inte förstått. Det kändes ovant, men det är väl bara att öva.
Idag gav jag mig ut på 90 minuter PK med fokus på löpteknik och låg puls. Det där med pulsen funkade inte alls. Den sköt i höjden trots den låga farten. Hoppas det beror på dålig kondis och inte på att jag håller på att bli sjuk. Kondisen kan jag bygga upp under vintern. Det sistnämnda skulle jag inte ha tid med.
Jag passade på att räkna löpsteg/minut och kom upp till 195. Åtminstone när jag verkligen fokuserade. Jag tänkte på att hålla rumpan stilla och inte vifta med händerna och trampa rakt under mig för att springa energisnålt. Ja, med tanke på pulsen märktes nog inget energispar... I uppförsbackarna försökte jag hålla mig upprätt och i nerförsbackarna intog jag backhopparposition och lät det bara rulla.
Mias tips om hur man kan lära sig mer om sin egen löpteknik var att kolla på andra löpare. Idag fick jag ett praktexempel på hur man inte skall göra. En kille sprang förbi mig med sittande, framåtlutande ställning med klampande elefantsteg. Stegen ekade i tunneln under Lahtisleden och när han väl var ute kunde jag bara höra mina egna tassande steg. Inte för att jag vet, men jag tror att min köpteknik var snäppet skonsammare än hans.
Förutom själva föreläsningen och träningen var det jätteskoj att se bekanta och obekanta löpare igen. Blev påmind om hur roligt det är med sällskap och jag fick nog lite skuldkänslor då jag vet att jag har slarvat med att kalla till träning. Så jag gör det nu.
Detta veckoslut är jag lite upptagen, men nästa lördag (21.9) skulle jag gärna springa långpass med någon! Heppa om du är intresserad och finns i Helsingfors någonstans. Jag är rätt så flyttbar.
Utöver att jag blev mäkta imponerad av kvinnan så fick jag en hel del aha-upplevelser och tankar som förhoppningsvis kan göra mig till en snällare löpare. Speciellt det hon sade om att man inte kan vara inställd på att slå rekord varje lopp gav mig löparsjälsfrid. Det är kanske det som är mitt problem. Jag ställer väldigt höga krav på mig och blir besviken när jag är sämre än jag trott. Den här sommaren har jag visserligen fått öva mig på att ta lite skit, men nog kändes det ju skönt att höra att det faktiskt är tillåtet att inte alltid vara i toppform. Det är med en öppen inställning jag springer halvan om en månad, utan press, bara för att ha kul.
Efter den inspirerande och underhållande föreläsningen fick vi några kilometer löpträning. Också det gav mig mycket. Andningen tycker jag att jag har koll på och behärskar, det som var nytt var löpsteget och löptekniken. Jag vet att jag borde trampa rakt under mig men att man ska springa med så pass korta steg hade jag inte förstått. Det kändes ovant, men det är väl bara att öva.
Idag gav jag mig ut på 90 minuter PK med fokus på löpteknik och låg puls. Det där med pulsen funkade inte alls. Den sköt i höjden trots den låga farten. Hoppas det beror på dålig kondis och inte på att jag håller på att bli sjuk. Kondisen kan jag bygga upp under vintern. Det sistnämnda skulle jag inte ha tid med.
Jag passade på att räkna löpsteg/minut och kom upp till 195. Åtminstone när jag verkligen fokuserade. Jag tänkte på att hålla rumpan stilla och inte vifta med händerna och trampa rakt under mig för att springa energisnålt. Ja, med tanke på pulsen märktes nog inget energispar... I uppförsbackarna försökte jag hålla mig upprätt och i nerförsbackarna intog jag backhopparposition och lät det bara rulla.
Mias tips om hur man kan lära sig mer om sin egen löpteknik var att kolla på andra löpare. Idag fick jag ett praktexempel på hur man inte skall göra. En kille sprang förbi mig med sittande, framåtlutande ställning med klampande elefantsteg. Stegen ekade i tunneln under Lahtisleden och när han väl var ute kunde jag bara höra mina egna tassande steg. Inte för att jag vet, men jag tror att min köpteknik var snäppet skonsammare än hans.
Förutom själva föreläsningen och träningen var det jätteskoj att se bekanta och obekanta löpare igen. Blev påmind om hur roligt det är med sällskap och jag fick nog lite skuldkänslor då jag vet att jag har slarvat med att kalla till träning. Så jag gör det nu.
Detta veckoslut är jag lite upptagen, men nästa lördag (21.9) skulle jag gärna springa långpass med någon! Heppa om du är intresserad och finns i Helsingfors någonstans. Jag är rätt så flyttbar.
söndag 16 juni 2013
Felsteg!
Idag drog jag på mig lenkkarna och gav mig ut på en testrunda efter en paus på över en vecka. Jag fokuserade på hållning och steg och jag klarade fantastiska åtta kilometer (gick i backar, knäet började kännas vid 6 km). Under länken slog det mig att jag faktiskt inte vet hur jag ser ut när jag springer, så jag fick den revolutionerande snilleblixten att filma lite grann. Så med hjälp av Jan fick jag ett par videoklipp att analysera, och hjälp, så tokigt det ser ut!
Här nedan ser ni ett par av videoklippen. Efter min egen analys kom jag fram till följande slutsatser:
1) Jag springer på "tårna" (päkiä på finska, typ framdelen av foten). Är det rätt eller fel? Borde jag springa mer "rullande", med hälen i först?
2) Jag försöker kompensera min överpronation och lägger tyngden på yttre sidan av foten. Det leder till att jag "svipar" med vristen, och det ser töntigt ut. Annars också ser mina vrister fladdriga ut...
3) Jag har svank rygg och spända höftböjare. När jag står rak stramar höftböjarna. När jag blir trött eller inte tänker på hållningen faller jag ihop till en mera sittande ställning. Inte bra.
Nu vänder jag mig till er andra och ber om tips och råd. Ni kanske märker något som jag inte märkt, var inte rädd att skratta högt och sedan ge konstruktiv feedback :)
Appropå ingenting... Hur många par löpskor är för många? Jan tycker att mina två par (plus vinterskorna) är alldeles tillräckligt. Om du har fler än två par (eller tre) så ropa hepp! Bara för att bevisa att ett par ursnygga gula Adidaslenkkare inte är helt onödigt.
Här nedan ser ni ett par av videoklippen. Efter min egen analys kom jag fram till följande slutsatser:
1) Jag springer på "tårna" (päkiä på finska, typ framdelen av foten). Är det rätt eller fel? Borde jag springa mer "rullande", med hälen i först?
2) Jag försöker kompensera min överpronation och lägger tyngden på yttre sidan av foten. Det leder till att jag "svipar" med vristen, och det ser töntigt ut. Annars också ser mina vrister fladdriga ut...
3) Jag har svank rygg och spända höftböjare. När jag står rak stramar höftböjarna. När jag blir trött eller inte tänker på hållningen faller jag ihop till en mera sittande ställning. Inte bra.
 |
| Svank rygg... |
 |
| ...som också syns här eller t.ex. när jag gör armpressar. |
Appropå ingenting... Hur många par löpskor är för många? Jan tycker att mina två par (plus vinterskorna) är alldeles tillräckligt. Om du har fler än två par (eller tre) så ropa hepp! Bara för att bevisa att ett par ursnygga gula Adidaslenkkare inte är helt onödigt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)