Jag gjorde det igen. Tappade bort mig någonstans i Kvarnbäcken. Även denna gång berodde det på skyltarna (eller avsaknaden av dessa). Jag tänkte att det skulle vara tryggt att springa längs med Ring 1:an men cykelvägen går ju lite kors och tvärs. Pilen mot Östra Centrum guidade mig rakt in i ett höghusområde och sedan var både skyltar och cykelväg försvunna. Mitt lokalsinne förde mig åtminstone i rätt vädersträck men det var först efter att ha frågat om vägen två gånger som jag hittade den väg jag hade tänkt mig. Det blev säkert en kilometer extra cirklande vilket i sig inte är så farligt men precis en kilometer längre än jag egentligen skulle ha orkat med idag.
Det blev långt, åtminstone tidsmässigt. Två timmar är ett långpass, tycker jag. Om 16,2 km är det kan man ju diskutera. Jag hade mina gåpauser med jämna mellanrum och orkade bra ungefär 14 kilometer. Sedan blev det besvärligt med både kisibrått, stygn i sidan, ont i höftböjaren och korsryggen. Förbannade vägskyltar. Tur att jag inte hade bråttom.
Det går långsamt nu. Jag springer i ungefär 6:45- tempo (trodde inte att det var möjligt att springa så sakta utan att tekniken lider) och gåpauserna drog ner dagens medeltempo till hisnande 7:20. Just nu är jag inte mycket till springsällskap, såvida man inte söker någon som springer sakta, gärna går i uppförsbackarna och måste springa där det finns möjlighet att i nödfall hoppa in i skogen.
Nu efteråt är jag glad att det blev så här långt. Med tanke på att det bara var veckans andra springtur så kommer jag ju faktiskt över 20 kilometer denna vecka. Rekordlite men desto mera styrketräning har det blivit. Det är helt okej med färre veckokilometrar nu och då.
Dags att skrapa kilometrar på Galna Dagar i stället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar