Om en vecka...

...tänkte jag ställa mig på startlinjen för att springa det nya halvmaratonloppet Helsinki Half Marathon. 
Det betyder att jag trappar ner på träningen och hoppas på att benen hinner piggna till. Just nu är de av någon orsak sega och trötta.
Min plan för idag var ett progressivt pass på 15 km. Som tur insåg jag att det var ett alldeles för hårt pass så jag skar ner det till 9 km. Jag ökade var tredje kilometer (6-5:30-5- tempo) och de sista tre gick i något hårdare tempo än jag vågar tro att jag klarar av att hålla i 21 kilometer.
Det var segt. Jag sprang ju varken fort eller långt men kroppen ville bara inte löpa idag. Det bådar inte så gott inför nästa lördag så jag får se vad det blir. Tur att jag inte har några PB:n som mål för i år.

Idag håller jag tummar och tår för er som springer i Stockholm idag! Run happy!