Springer

Bara för att jag inte uppdaterar bloggen särskilt flitigt så betyder det inte att jag inte skulle springa. Tvärtom. 98,88 km säger Garmin Connect. Om jag hade vetat det hade jag väl krystat fram en dryg kilometer till.

Veckans lugnaste sprang jag på tisdag i sällskap av Idamari och Susanna. Vi trodde det skulle vara Running Finlands träning men det blev bara vi. Det gjorde inget. Det blev mysfart runt Tölöviken och ett bra återhämtande pass för min del.

Veckans snabbaste sprang jag på onsdag i samband med pyramidintervallerna. Det gick bra, jag rullade fram och kom under intervallerna upp till ett tempo under 4 min/km. Hur exakt miss Garmin är vet jag inte. Men fort gick det, tycker jag.

Veckans kakkapaus fick jag ta på torsdagen. Hoppa över det här stycket om du är pryd av dig. Jag passade på att springa dagens PK-lenkki på morgonen och av någon anledning har min mage en tendens att vakna när jag vaknar. Den vaknade dock lite för sent denna morgon, så mitt under länken fick jag ta årets första sissipaska. Nöden har ingen lag. Hoppas de som var ute den morgonen var för trötta för att se vad som hände i skogsdungen.

Veckans vilodag inföll på fredagen. Då passade jag på att baka lite inför nästa veckas kalas, vilket givetvis ledde till smetätning. Jag kan bara inte låta bli att slicka skålen. Och lite extra därtill.

Veckans hårdaste sprang jag på lördagen. Samtidigt kändes det som veckans lättaste. "12 km i maratonfart" blev 12 km i något mellan 4:33-4:40. Det kändes bra! Jag hittade en jämn och bra fart och rullade fram utan problem. Skönt!

Idag avslutade jag med veckans längsta. 30 km prick. Det tog 2:42 h i ett medeltempo på 5:25. Medelpulsen låg på fina 143 slag/minut. Jag hade kunnat springa i sällskap idag, Running Finland sprang också långt. Det blev inte av att fara iväg, så jag fick klara mig själv. Det hade nog gått lättare i sällskap.
Det gick inte riktigt lika lätt som förra söndagen, eller åtminstone var jag inte på ett lika sprudlande humör som då. Jag var lite som vädret idag. Lite kallt och ruggigt, små ljusglimtar när solen gjorde några försök att titta fram. Men mest gråtrist. Nåja, tur att jag tog en riktigt lång runda utan genvägar hem. Nog sitter det ju mellan öronen, det här med att orka springa länge. Den del av mig som orkade bäst idag var benen, vilket är märkligt men bra efter en sådan här vecka.

Veckans längsta.

Asfaltväg?

Nu väntar jag på de där sandsoparbilarna och på lite regn. Det är fruktansvärt dammigt och idag sprang jag faktiskt snarare på grusvägar än på asfalt, även om det borde ha varit tvärtom.
Den här veckan var rekordlång i kilometrar. Eftersom styrketräningen ersattes med mysjogg så blev det ju lite extra. Nästa vecka blir också tuff, men inte med lika många kilometrar. I stället blir det mera fart. Ett par tuffa veckor kvar, sedan börjar jag varva ner och ladda upp inför vårens höjdpunkter.

Ha en fin vecka!