Den här veckan har det varit mera måste springa än vill springa. Benen har känts tunga och jag jag har till och med blivit trött i armarna av att springa. Hur det nu är möjligt. Onsdagens intervaller var extrakämpiga och igår gjorde jag något jag aldrig (om jag minns rätt) har gjort: jag sprang kortare än jag skulle. På programmet stod det PK-lenkki 120 min (grymt efter en arbetsdag) och efter 117 minuter stannade jag klockan och traskade in. Tre minuter "för kort" tid sprungen. Oftast är jag ganska punktlig eller springer lite för långt och i vanliga fall hade jag väl sprungit av och an en stund för att få de sista minuterna samlade. Men inte igår. Det fick räcka. Det var en lite märklig känsla, men i det långa loppet tror jag inte att de här tre minuterna spelar någon roll. Jag är nog ändå på plus.
Idag måste jag ännu orka med maxfart. Nytt pass på programmet, 6-10 ggr 30 sekunder för fullt, mellan varven 1-2 min vila. Får se hur det går, jag är alltid lite skeptisk inför sådana pass.
I morgon infaller den efterlängtade vilodagen. Då skall jag baka och förhoppningsvis hinna samla inspiration och springglädje från det nyaste färskaste Juoksija-numret.
TGIF!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar