Mycket har förändrats sedan jag såg plusset på stickan och speciellt träningen påverkas obönhörligt av att jag bär omkring på en dryga 8 centimeter stor knatte. Jag har minskat på både mängd, längd och tempo när det gäller löpningen. För tillfället springer jag 3-4 gånger i veckan och dryga sju kilometer är den nya normen. Mystempot har fallit från 5:nånting till 6:30-7 så det går långsamt. Egentligen stör det inte så mycket just nu, jag oroar mig mer över om jag någonsin kommer att springa fort igen.
Jag fick också lov att ge upp mina hårda SATS-pass och om det lyckas så byter jag till lördagens lugna, sköna pass. Intervaller går helt enkelt inte länge. Jag testade för säkerhets skull det pass jag skulle dra men att komma upp till 4:30 var totalt omöjligt. Jag klarade av att hålla 5-tempo ca 600 meter men att upprepa det tre gånger funkade ju inte. Kroppen vill helt enkelt inte samarbeta.
I förrgår sprang jag det längsta passet på tre månader. Det var 14 km och då gick jag emellanåt. Ofta får jag gå i uppförsbackarna för att pulsen inte ska skena iväg och jag är glad att jag har kommit över den fas då jag var helt slutkörd efter en halvtimmes länk och bara föll ihop på soffan.
Det har inte blivit någon styrketräning under sommaren men nu får jag väl börja med det igen. Jag har märkt att magmusklerna är omöjliga att träna just nu eftersom det orsakar ett konstig tryck i magen och visst har jag fått minska på vikterna också.
Det är väl så med träning under graviditeten. Att den skall vara upprätthållande och inte direkt utvecklande. Jag behöver knappast några hårda intervallträningar nu, det lär ska vara uthålligheten jag drar nytta av när det blir dags.
Jag tar dagen som den kommer och tränar därefter. Vissa dagar är jag tröttare än andra och ibland, som idag till exempel, har jag huvudvärk och mår allmänt dåligt. Jag får väl ändå vara tacksam för att jag mår så bra som jag gör. En frågade mig om jag har varit i dropp. Det gav mig lite perspektiv på grader av illamående.
"Lyssna på kroppen" är inte alls det direktiv jag vill ha. Visst stämmer det säkert och visst gör jag det när jag är ute och springer, men jag vill ju ha konkreta anvisningar. Hur mycket kan jag träna? Hur fort kan jag springa och hur långt? Jag önskar att det fanns riktlinjer.
Skönt att kunna ta det som det kommer, men lite rutin skulle jag gärna ha. I morgon börjar vardagen med jobb igen. Hoppas jag kommer ihåg lösenordet till alla apparater.
Stort grattis till plusset! Härligt med familjeökning :) Jag har också alla tre gånger saknat riktlinjer. Ingen har kunnat svara ordentligt på mina frågor gällande träning.. Den första gången var jag mest försiktig, och den sista gången minst. I princip kan man ju träna normalt om det känns bra. Själv har jag också minska på farten och längderna ganska fort. Vid ca vecka 20 har jag sprungit sista gången över 20km. Men det också väldigt långsamt. Vid vecka 30-34 har jag bytt löpning mot vattenlöning och gång p.g.a samandragningar. Istället för att träna ytliga magmuskler är det nog klokare att träna djupa och bäckenbotten. Bäckenbotten lönar sig för övrigt att träna flitigt, då kommer du fortare iväg efter förlossningen :)
SvaraRaderaTack Jenny! Jag får väl springa enligt känsla och snällt byta till stavgång o simning när det känns så. Styrketräningen får jag försöka skärpa mig med, speciellt bäckenbottenträningen som av någon anledning låter urtrist o omotiverande ;) Jag vänder mig till dig sen när det är dags att komma tillbaka :)
Radera