lördag 22 februari 2014

Precis vad jag behövde!

Efter en lyxig brunch och en halv dag i möbelaffärer var jag inte särskilt pigg på att ge mig ut på länk. Vädret grådaskigt, lätt huvudvärk och ren slöhet gjorde inte saken lättare. Bestämde mig för intervaller eftersom det är ett fort överstökat pass. Jag valde de nostalgiska pyramidintervallerna:
4-3-2-1-30s-30s-1-2-3-4. En minut jogg mellan varven, 30 sekunder jogg mellan de kortaste.
Jag satsade på teknik framom fart och strävade efter att löpa intervallen så att det kändes lätt, rullande och inte pressat. Jag strävade också efter att göra skillnaden mellan intervallen och joggvilan tydlig, det vill säga jogga tillräckligt långsamt.
Det blev bra! 49 minuter senare var det avklarat och jag var piggare och gladare än innan och den där dåsiga känslan var som bortblåst.
Det bästa var att det gick smärtfritt! I morgon avslöjar jag vilken magi som ligger bakom det.

Tänk att ett pass kan vara så uppiggande, så hoppingivande och så självförtroendestärkande!

För hur många stämmer inte detta…?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar