Jag läste en intressant artikel i Helsingin Sanomat. Den hittar du här. Kanske Google Translate kan hjälpa de enspråkigt svenska.
Artikeln handlar om en tjej som började träna fitness och som i och med den grenen drabbades av ätstörningar. Visst är det ju fint att träning och hälsa är in just nu men tyvärr kan det gå till överdrift för många. Speciellt fitness kräver att man svälter sig själv för att upphäva musklerna och det resulterar i undernärdhet, hormonrubbningar och en hel massa sociala svårigheter. Fitness och annan hård träning är en tillåten form av ätstörning som utåt kan ses som sund men som är allt annat än det.
För mycket träning eller snarare en obalans mellan kost och motion är inte hälsosamt i det långa loppet. Synd att trender och boomer så lätt övergår till något extremt.
Det är väldigt enkelt att fastna i fällan. Och väldigt svårt att komma ur den.
Jag blir alltid lite beklämd av "inspirations" citat som strong is the new skinny och liknande och folk som tycker att dom är så jäkla sunda med sina åsikter om att man inte skall vara smal, utan man skall vara muskulös istället, och i själva verket är dom både smala OCH muskulösa och ökar pressen ytterligare på alla stackare som nu inte duger med att bara svälta sig själv, nu måste man spendera 20 timmar i veckan på gymmet också. Kan inte "nice is the new skinny" eller "smart is the new skinny" slå igenom? Och visst är det lite sjukt att Fitness heter just så, för sanningen är ju helt en annan...
SvaraRaderaJepp, precis. Också andra grenar kan väl gå till överdrift eller träning i allmänhet. Det är ett ganska tydligt tecken på osundhet direkt då träningen är ett måste och ett missat pass eller "för mycket" mat väcker skuldkänslor. Muskulösa och atletiska personer ser ju inte så sjuka ut och BMI säger ingenting. Kanske fettprocent borde vara sättet att mäta ifall man är frisk eller sjuk.
RaderaSmart is the new skinny tycker jag du kunde lansera :D