Klar för provkörning. |
Nu var upplevelsen något helt annat. Det är en BOB Revolution modell äldre, men välrullande och snygg trots att den har varit använd. Jag var lite orolig över hur Filip skulle trivas nu då han sitter med ansiktet i färdriktningen men jag bekymrade mig i onödan. Jag hörde inte ett pip från killen och han somnade någonstans mellan kilometrarna fyra och fem.
Det blev ett varv runt Malms flygfält och det betydde att större delen av rundan löptes på sand. Det funkade bra och några backar fick jag prov på också. Tungt uppför så klart, men inget jämfört med den vanliga vagnen.
Problemet med att springa i en cirkel är att man i något skede har solen i ögonen. Det skedde på en längre raka och Filip gillade det inte alls (solen är ju ganska lågt så här års och vagnens huva eller vad den nu kallas gick inte tillräckligt lågt ner) så jag fick testa på det som de där herremännen gjorde i Vanda maraton: springa baklänges. Den kan inte ha sett så klokt ut. Tur att det bara var fråga om ett par hundra meter.
Det blev en tia på en knapp timme, inklusive baklängesspring och några stopp för att se att pojken inte har trillat ut.
Obligatorisk selfie. Filip var inte helt vaken. |
Jag är nöjd med mitt köp. Nu kan jag bra springa mitt på dagen och behöver inte vänta tills Jan är hemma, nu när det börjar bli mörkt allt tidigare. Visst vill jag springa utan vagn också, gärna ett långpass och ett eller två intervallpass i veckan, men på det här sättet går det bra att sköta de vanliga länkarna.
Det går lagomfort men det är ju ingen vits att sträva efter normalt tempo då man har några extrakilon att skuffa på. Den dagen kommer väl då det hörs "fortare!" där framifrån. Då får jag springa rumpan av mig. Ligger i hårdträning tills dess.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar