söndag 15 november 2015

Mildare maratonspecial och tvådagarsvila

På fredagen sprang jag ett långpass på 18 km i samband med transportlöpning hem från Jans jobb. Det var rått och kallt och jag frös när jag startade så jag hade ett hyfsat tempo redan från början. Eftersom det rullade på ganska lätt tänkte jag att jag provar på en ordentlig fartökning de sista kilometrarna.
Det finns nåt som kallas maratonspecial. Det är ett pass för väldigt duktiga löpare. Typ 25 km där de sista fem går i tänkt tävlingstempo.
Jag bestämde mig för att göra en mildare variant av det rätt så krävande upplägget, så det blev 14 km i trevligt tempo och fyra km i något som tidigare var mitt maratontempo. Det gick enligt planen och jag var nöjd efteråt. 18 km på 1:36 är inte så illa för att vara jag just nu.

Lördagen var en inplanerad vilodag som i stället för träning utgjordes av frukost på stan, loppisshopping, babysim och kalas. Sedan föll Filip från skötbordet på lördagskvällen och vi tillbringade natten och halva söndagen på barnsjukhuset. Efter några timmar sömn på en madrass på golvet, oro och en gråtig kille var söndagsträningen bara att glömma. Med det blev det (igen) en ganska lätt träningsvecka så jag får försöka göra mitt bästa nästa vecka. Vad det resulterar i får jag se.

2 kommentarer:

  1. Oj nej, stackars er! Har själv fått sova några timmar på golvet av barnkliniken och vet precis hur hemskt det är. Men fint pass du fick in före olyckan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, nå vi kom undan med blotta förskräckelsen :) ett nytt barnsjukhus är ju nog på sin plats med tanke på utrymmena. Personalen var desto bättre!

      Radera