Strandtian- racerapport

Sprang en tia idag. Och nådde mitt guldmål, sub 45.

Veckan före: Måndag lätt länk, onsdag 8*1 minut, fredag 30 minuter lätt och lördag några 30-20-10-intervaller. Egentligen inget märkligt, bara kortare och lättare än normalt. Det var ju fråga om "bara" 10 kilometer.

Natten före: Jag drömde om loppet och det var allt annat än ett lyckat drömlopp. Jag hann knappt till start, köade till toaletterna fem minuter före starten och bestämde mig för att gå i skogen i stället. Det första som kom emot var en grym uppförsbacke som till sist blev så brant att man fick klättra och riskerade att falla bakåt. De två första kilometrarna tog 20 minuter och i något skede märkte jag att jag hade glömt nummerlappen hemma. Jag tror jag vaknade innan jag hann komma i mål. Filip sov ändå bra så trots drömmen hade jag många sovda timmar bakom mig.

Dagen: Vanlig frukost och tidig grötlunch. Nervositetsdiarré och många toabesök. Tanka Filip och sedan iväg. Jag var på plats en halvtimme före start och hann med lite uppvärmning och wc. Det kom några regnskurar men det drog över lagom till start. Också fredagens storm hade bedarrat och egentligen blev det ganska hett att springa.

Uppvärmning

Loppet: Jag placerade mig själv långt fram vilket gjorde att jag fick springa häcken av mig den första biten för att inte bli nertrampad. De första kilometrarna gick på typ 4:05-4:15 och jag visste ju att det inte skulle hålla. Småningom hittade jag mitt eget tempo, som visserligen var något fortare än jag hade räknat med, och rullade på ganska lätt.
Mitt guldmål var att klara det under 45 minuter (eftersom mitt PB är svårslaget så var det typ diamantmålet). Bronsmålet var under 50 och silver skulle jag ge mig själv om jag landade någonstans mellan 45-47 minuter. Jan frågade mig om jag hade någon taktik. För att klara sub 45 måste jag springa fortare än 4:30 min/km. Jan tyckte att jag skulle springa i det tempot första halvan och sedan öka om det känns så. Det funkar tyvärr inte. Jag har bara on/off-läge och att öka halvvägs när jag redan är trött och har vant mig vid ett tempo är jobbigt. Så min taktik var väl att springa fort tills jag inte orkar längre och sedan se hur långt det räcker.
Det gick bra tills 5 km, sedan började det bli jobbigt. Jag hade håll under bröstkorgen nästan hela vägen, benen blev trötta först när jag närmade mig målet. Vid 5,5 km ungefär kom en 400 meter lång uppförsbacke som dödade mig lite grann och drog ner på tempot rejält. Annars kom det mindre backar med jämna mellanrum, så en särskilt snabb bana var det inte. Vid 7 km var jag glad att jag var redigt på den bättre halvan men tre kilometer kvar är faktiskt ganska mycket. Här ungefär konstaterade jag än en gång hur jobbigt ett tiokilometerslopp är. Vid det här laget sneglade jag på klockan som visade något på 31 minuter och jag visste att jag inte får tappa alltför mycket fart för att hinna.
Vid 8 km gick det långsamt, vid 9 fick jag kämpa för att hålla farten uppe. När vi äntligen kom in på idrottsplanen mådde jag illa men nog hade det varit dumt att sakta ner med 200 meter kvar.
Kom i mål på 44:40 och som dam nummer 10.

Jag i rosa i kurvan. Pytteliten.

Efteråt: Trötta ben men inte egentligen så sjuk i kroppen som efter halvmaran i juni. Inga kramper eller stela vader. Mest lite yr och illamående. Inte ens flera timmar efter känns det mer än lite grann i låren. Kanske tog jag inte ut mig helt.

Arrangörerna, goodiebagen och rutten: Rutten var såklart jättevacker, längs med stranden runt omkring i Esbo. Både asfalt och sand. Ganska lerigt och halt på sina ställen och ganska tvära kurvor och även ganska backigt. Det hela gick smidigt till även om det var drygt 1200 som startade. Eftersom helan och halvan löptes igår var det kanske inte så mycket folk som hejade och stämningen var säkert bättre igår. T-skjortan var ganska ful och Kulta Katriina- påsarna hade jag klarat mig utan. Sportdryck och energistång var ungefär det man fick plus banan och saltgurka i mål. Mina supportrar klarade sig bra även om Filip hann bli lite gnällig och småhungrig.

En som än en gång fick stå ut med mammas strapatser.

Jag är riktigt nöjd med min prestation även om jag ännu är några minuter från PB. Med tanke på min måttliga träningsmängd så ger jag mig själv godkänt. Dessutom skulle det här ju vara ett testlopp inför en halva senare i höst men vi får se hur det blir med den saken.  Hur som helst var det kul att tävla igen!