Långlänk under långkok

Efter frukosten slängde jag lök, kött, bacon och vin i grytan och ställde den in i ugnen på svag värme. Det fina med grytor är att de kräver lite aktiv tid vid spisen och sköter sig själv i några timmar. Under tiden kan man exempelvis passa på att ge sig iväg på veckans längsta.

Det var ett underbart indiansommarväder och det är nog lyx att kunna springa i shorts ännu i september.  Hoppas på en fin och varm höst.
Det kändes av i benen efter gårdagens styrketräning. Jag bestämde mig för 13+2-taktiken eftersom gåpauserna varje kvart sänker pulsen och gör det hela mindre ansträngande. Det var en bra springdag idag, inga känningar i magen, så kanske hade jag orkat hela vägen springandes. Men varför anstränga sig i onödan?
Mitt största problem under löprundorna är den garanterade kissbrådskan (ursäkta min ärlighet). Efter ett par kilometer börjar det trycka och det känns inte så kul i längden. När jag väl bestämmer för att hoppa in i skogen går brådskan över. Idag klarade jag en timme och sedan var jag tvungen att vattna Svedängsskogen. Det lättar för stunden, men alltför långa rundor skulle jag nog inte klara av.
Annars gick det bra och jag klockade 17 km på knappa två timmar. Det är ett långpass med mitt mått mätt och det längsta jag har sprungit sedan i våras. Nöjd och glad.

Jag tror det är vinkeln som får min mage att se gigantisk ut.

Väl hemma möttes jag av en härlig doft och var tvungen att grunda med mellanmål för att klara mig till vår sena lunch. Toppade grytan med frästa kantareller och vi fick njuta av en mustig söndagsmåltid.

Denna vecka har jag fått ihop 56 kilometer. En femtedel är visserligen stavgång men ändå. Jag är smått förvånad och undrar stilla om jag borde börja trappa ner?