Igår började också Running Finlands nybörjarkurs och jag hölls ju knappt i mina byxor av iver. Bra start med löpningen på kursen, det gick åtminstone inte för fort.
Det kändes lite märkligt att springa. Inte dåligt, men märkligt. Som om jag hade glömt hur man gör. Vi höll ett makligt tempo kring 8 min/km och även om jag babblade på med deltagarna försökte jag tänka på min egen löpning. Det kändes inte farligt tungt (säkert tack vare tempot) men de där mjölkbehållarna är inte särskilt bekväma. Måste satsa på bra sport-BHn för att minska på skvalpet.
Kursen, ja. Det visade sig att nybörjarna var ganska erfarna så vi får göra om programmet lite och ta det som en "kom igång på nytt och låt dig inspireras"- kurs. Än finns det plats att haka på!
Jag var såklart hög på endorfiner efter en halv timmes jogg. När jag kom hem fann jag dessa två.
Idag gav jag mig ut i solskenet med vagnen och körde 5+2-taktiken. Det är galet tungt att springa med vagnen som inte är någon springvagn och klockan hade väl skrikit om jag hade haft pulsbandet på. Mot slutet kroknade benen och jag promenerade den sista biten som främst består av upp- eller nerförsbackar.
 |
| Fick gräva fram och ladda Miss Garmin efter en lång tid. |
Jag får försöka leva som jag lär på kursen; skynda långsamt. Inte för fort, inte för länge, inte för ofta. Mitt lilla problem är att jag har en halvmara framför mig i juni och från noll till 21 kilometer på sju veckor blir något av en utmaning.
Nu vänder jag mig till alla er med erfarenhet av att komma tillbaka efter graviditet och förlossning! Hur gjorde ni och hur gick det? För att stilla min otålighet- hur länge tog det att komma tillbaka och bli ganska bra igen?
Nu har jag noll erfarenhet av träning efter graviditet men är det inte så att många elitidrottare brukar klå alla sina gamla rekord när de börjar träna igen efter en graviditet? Kommer tillbaka med en ännu starkare kropp med andra ord :)
SvaraRaderaLycka till med träningen, ska heja på här från Vasa! :)