fredag 26 december 2014

Orättvis klagan

Med sex veckor kvar till beräknad födelse börjar det onekligen vara besvärligt att röra sig. Igår klarade jag 10 minuters traskande innan det kändes som om någon karvade med en kniv i ljumskarna.  Jag fick återvända hem för att vila lite och gav mig sedan ut på ett nytt försök med en aning större framgång. Efteråt fick jag dock stå ut med en molande, irriterande värk.
Idag blev det lite skidåkning för första gången den här säsongen. En femma i maklig takt fick räcka som testrunda och det var verkligen otroligt skönt. Inte vågade jag ju ta i särskilt hårt men att komma ut var väl poängen med det hela. Det kändes ändå inte tillräckligt. Jag har svårt att komma ur den där prestationsinriktade tävlingsinstinkten och strunta i vad andra gör. Jag får bara stänga öronen när andra berättar om sin träning och låta bli att följa andras träningsbloggar ett tag framöver.

Den bitterhet och irritation jag kände är egentligen onödig och orättvis. Det är frustrerande att inte kunna röra mig som jag hade tänkt och veta att "alla andra" smälter julskinkan med långpass och skidturer. Samtidigt har jag inget att klaga på. Så mycket som jag har längtat efter en växande mage och så mycket som jag har avundats andra borde jag bara vara glad och tacksam över min situation. Det tar inte bort den ångest jag kan uppleva av att inte kunna träna och veta att andra gör det.

Nåja. Julen har varit skön och jag har för länge sedan förätit mig på pepparkakor men strunt i det. Eftersom jag inte har särskilt mycket att komma med i träningsväg längre så blir det mindre skrivet här. En klassist summering av året kommer väl men annars kommer det att vara rätt så dött här. Här hittar ni en annan sida av mig.

Ha en fortsatt skön jul!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar