söndag 30 augusti 2015

Nytt under fötterna

Får man inte ihop flera träningspass i veckan så får man väl se till att samla fler kilometrar på en gång. Veckans saldo på 53 km är mer än normalt och detta tack vare två långpass (20+18,5 km). Det märks att benen inte är vana vid långa prestationer.
Det hårdaste den här veckan var dock trapporna upp till Malmgårdstoppen. Även om det inte blev så många kilometrar så är trapporna en bendödare och de gav mig ömma framlår ännu idag.

Det var dags för skouppdatering och det blev mina trogna Kayanon årsmodell nyare. De är klumpiga och som nya känns de som klossar under fötterna, men de passar bra som långpass- och träningssko. Det är först när man tar på sig det nya paret när man märker hur slitna de gamla var.



Går era skor också sönder inifrån??
Jag är lite tveksam till färgen men det var nu vad som fanns då jag beställde över nätet. Främst för att komma lite billigare undan. Ganska patriotiska skor men de matchar illa med alla kläder jag äger.

Jag var lite avis på dem som sprang Midnightrun igår. Tröstar mig med att jag har Strandtian framför mig i september.

tisdag 25 augusti 2015

Äntligen...

...fick jag till ett ordentligt långpass. 20 kilometer på knappa två timmar. Det är längst sedan halvmaran i juni och det känns i benen. Långpass har inte blivit av och det märks att kroppen och framför allt benen är ovana. Måste försöka få in några till sådana här för att inte behöva lida under nästa lopp. Det är lättare sagt än gjort.

Superfood

Somliga kör med chiapudding med frön från Mexiko, Acaibär från regnskogarna, Maca-smoothies med fläktar från Anderna eller gröna drycker för den känsliga magens skull.

Jag går på 100% rågbröd som är 100% finskt. På det ost och skinka och ägg från finska mejerier respektiver slakterier och hönsgårdar. Min mage mår riktigt bra. På det en kopp mörkrost, vilken är den mest långväga gästen på bordet. Havregrynsgröt med blåbär är ett extra inslag i min superfood.

söndag 16 augusti 2015

Tillbaka

Det blev lite dött här ett tag. Nu är vi storstadsbor igen efter en lång sommar på landet och vardagen har börjat rulla igen. För min del betyder det att jag fortsätter att vara hemma med Filip som nu har blivit sex hela månader. Under de veckor vi semestrade lärde han sig att ta sig framåt och vända sig obehindrat från rygg till mage. Han är så gott som omöjlig att klä på då han maskar sig på skötbordet och han har börjat äta små portioner riktig mat. Vardagen är således ändå lite annorlunda än den var före sommarlovet.



Löpningen då? Nåja. Jag sket i pulsbandet och lågpulsträningen efter några tappra försök. Så nu har jag tränat när det har funnits tid och sprungit på känsla. Transportlöpning är fenomenalt då det sparar tid och så är det mycket roligare än att springa de vanliga rundorna. Nu är det ju inte transportlöpning till jobb utan oftast springer jag hem från olika ställen vi besöker medan herrarna tar bilen.

Jag är inte anmäld till något lopp ännu. Jag ska kolla utbudet och så bestämmer jag mig i sista stund, utan desto mer krav på träning eller prestation. Jag ställer gärna upp i något lopp bara av princip.

Igår besökte jag gymmet för första gången sedan januari. Jag kan väl bara konstatera att jag var betydligt starkare som höggravid och så här dagen efter känner jag av varenda muskel i kroppen. Det får bli ändring på det nu. Styrketräning en gång i veckan måste bli av. Får se om jag alls kan springa idag.

Om någon kan tipsa om bra vagnar att springa med så gör det!

Over and out.