måndag 29 juli 2013

Plan A

Efter gårdagens lite vilsna inlägg tog jag mig i kragen och bestämde mig. Jag tog fram mitt Riga-program och ändrade datumen så att målet är maraton i Vanda 13.10. Det är elva veckor dit.
Jag börjar således mitt i en ganska tuff träningsfas för att sedan ganska snart lätta lite på träningsintensitet och mängd. Före det testar jag springkondisen och löparknäet i Esbo där jag springer halvmaraton 21.9.

Plan A är således följande:
Halvmaraton i Esbo följt av maraton i Vanda tre veckor senare.
Plan B: Halvmaraton i Esbo och inget maraton (ifall knäet strejkar).
Plan C: ingen tävling alls (om knäet krånglar redan efter första träningsveckan).

Jag behöver struktur, så nu känns det skönt att ha träningen svart på vitt. Jag hade tänkt mig intervaller idag men slapp undan  lätt i och med det inledande passet- återhämtande länk (återhämtande från vad...?).
Jag testar den här veckan. Håller det inte så håller det inte och då är det antagligen inte meningen att jag skall springa. Då får jag bara ge mig.
Men jag hoppas det går. Nu behöver jag bara lite starkare helande krafter än Voltaren Elmugel och kinesiotejp.


Det skall regna i morgon. Tur för mig att det står gym på programmet.

söndag 28 juli 2013

Planlöst

Hemma igen. Fem veckor gick fort och det är tydligen meningen att jag ska vara på jobb i morgon. Vart tog sommaren vägen?
För att inte bli missförstådd måste jag väl påpeka att min sommar har varit lång, händelserik och skön.

Den senaste dryga veckan har jag tillbringat först på stugan och sedan på läger. Lägret innebar flera soliga timmar på stranden med tonåringar, lagom mycket sömn och allt vad lägerliv innebär. Träningen blev väl därefter.
De senaste veckorna har jag kämpat med ätande, ömma knän (!), existentiella frågor och ångest över vardagen jag måste återvända till efter semestern. Nu får jag väl försöka ta mig in i rutinerna igen.

Träningsmässigt är jag planlös. Vad skall jag göra? Bara träna och se hur det går? Eller välja en tävling att börja träna inför och hoppas att knäna inte klagar? Det skulle gälla att bestämma mig typ nu.

Hoppas jag fattar att stiga upp i morgon när väckarklockan ringer.

Om jag fick bestämma skulle det vara sommar och ledigt jämt och det skulle gå att leva på bara hallon, blåbär och glass.

lördag 20 juli 2013

Iväg igen

Efter ett par dagar i stan är det dags att sticka iväg till stuga nr 2. Där tänkte vi bada bastu fram till tisdag då KU:s familjeläger i Pieksämäki drar igång. Jag har visst gått med på att dra kursen Strandlinjen. Det blir således strandlekar med tonåringar några dagar. Jag åker dit med blandade känslor och en nypa salt.  Något spring får jag se om jag hinner med. Lägerlivet brukar vara lagom fullspäckat med program och av någon anledning är man rätt så trött. Jag tar det som det kommer.

Lite spring har jag hunnit med de senaste dagarna. Intervaller, morgonlunk och kortare långpass. Det går varierande. Knäet är okej, kondisen är deprimerande usel.
Jag ger det en vecka till. Sedan är det dags att smida planer. Nästa veckas söndag skall jag avslöja vad jag har i tankarna. Ha det bra tills dess!

tisdag 16 juli 2013

Landelöpning

Dags för mellanrapport!

Efter dryga två veckor på lande är vi tillbaka i stan igen för några dagar. Vi har levt på nypotatis och sill, solat, läst och latat oss. Dagarna fick bara gå och så skall det också vara.
Lite träning har jag nog också fått in. Jag lyckades nästan hålla mig till min varannandagsregel. Jag lyckades också bara nästan hålla mig till riktiga grundkondislänkar. Bara nästan.
Knäet har varit nästan bra. Jag tror mig alltid ana något ont i höger knä, men jag har inte varit tvungen att avbryta eller avstå från ett pass. Kondisen är vad den är. Jag springer långsamt (kring 6:30-7-tempo) och pulsen vill stiga till närmare 150 om jag ökar ens lite. Springer jag intervaller hackar hjärtat 180 slag i minuten. Men jag springer.
Annars är sommarstället det bästa stället, men när det kommer till löpning är det världens tråkigaste. Jag kan springa av och an längs landsvägen och välja antingen det ena hållet eller det andra. Kul. Nåja, i år lyckades jag faktiskt trixa lite och jag tror jag lyckades undvika samma runda så när som på en gång. Under den några dagar långa båtutfärden fick jag också springa på helt nya ställen.

Airisto-Rödhäll 12 km med lillebror. 
Den sällskapligaste rundan blev från Airisto hem. Lillebror nr 1 körde dit oss med båt och jag och lillebror nr 2 sprang medan Jan vinglade bredvid på cykeln.
Den tidigaste rundan blev en morgonlänk tillsammans med Jan. Kul med sällskap.
Den knäppaste länken sprang jag över Nagu. Jag fick för mig att avsluta båtutfärden där och sprang hemåt medan resten av besättningen tuffade sjövägen. Miss Garmin hade laddat ur (inte särskilt konstigt) och telefonen hade en röd akkupripla kvar. Jag hade således ingen uppfattning om tid eller om var jag var och det var en märklig känsla. Ett par kilometer före färjan började det spöregna och jag stod och huttrade och fick Jan att komma efter mig från färjfästet efter en lite kylig färd över fjärden.
Den argaste och kortaste blev aggressionsintervaller. Jag sprang så fort jag kunde i alla backar, både upp och ner. Detta för att bli av med vreden orsakad av förlorade badmintonset.
Den länk som gjorde mest ont  var nog igår. Blåsor på lilltån och under foten. AJ!
Den längsta blev också den hetaste och bästa. 20 kilometer! Att börja vid halv tio var inte tillräckligt tidigt för att få en sval länk. Sprang en omväg mot Pargas city och vid 20 km prick blev jag upplockad på vägen. Annars hade det blivit lite för långt. Nöjd var jag och en strimma hopp glittrade i vattnet när jag plumsade i.
15 bakom och 5 framför.


Jag hann med lite smålänkar och en pyramid också. Och muskelkondis så gott som alla dagar, så nu har jag en mage av stål.

Samtidigt som jag är glad att jag har kunnat springa så mycket som jag har, är jag orolig över knäet och osäker på min löpning. Dessutom känns det skit att känna mig skit när jag efter länken bara kan konstatera usel kondis.
Juli får ännu gå på prov. Sedan är det dags att smida planer.
Nu skall jag ut i hallonbuskarna. Ha en fortsatt skön sommar!

måndag 1 juli 2013

Hederlig PK

Dag ett i min plan är avklarad efter en äkta PK-lenkki. Eller åtminstone ett försök. Det var det långsammaste och svåraste någonsin och ändå lyckades jag inte riktigt. Målet var att hålla pulsen kring 135 och jag fick verkligen kämpa för att lyckas. Det gick så otroligt långsamt, pulsen ville stiga till 150 och det kändes nog ganska deprimerande att hålla emot då jag egentligen skulle kunna och orka springa fortare. Det som gjorde mig lite nöjdare var att knäet inte klagade idag.
Tålamod är vad som gäller att ha nu. Löpning är en gren som måste få tid. Jag får bara hålla ut och se vad juli månad visar för resultat.
Det blev 12 kilometer på 1:20h i det hujsiga medeltempot 6:40 min/km. Medelpulsen blev dock 137 slag/minut, lite för hög eftersom den ofta steg till 150 och jag var tvungen att gå i backarna för att få ner den som gjorde mig lite nöjdare var att knäet inte klagade idag.

Maltti on valttia får bli mottot för denna månad.

Strax bär det av till sommarstugan i Pargas. Där sliter jag landsvägsasfalt varannan dag och står med rumpan upp i blåbärsskogen med jämna mellanrum. Om jag inte får en grym blogglust så innebär det antagligen en liten paus på ett par veckor. Återkommer med mellanrapport senast när vi är i stan igen.

Ha det bäst!