tisdag 30 oktober 2012

Mörkare än så här...

...lär det inte bli. Eventuellt om det regnar. Idag var det klart och månsken, så kanske mörkret var ljusare än annars. Hur som helst är mörkret inte så farligt och när man väl är ute märks det knappt. Jag var lite rädd att jag skulle hat-hata att det blir mörkt före fem på eftermiddagen men den rädslan övervann jag direkt. Jag har fortfarande helt fel utrustning för mörkerspring, för tillfället är det ett par reflextarraband och det som bilisterna ser i mörkret är två gula streck som guppar fram. Fördelen med alltför livlig mörkerfantasi är att jag ogärna sölar. Länken blir rask och vid minsta prassel eller skumma rörelser i buskarna strittar jag iväg. Perfekt tempoväxling. Huj!

Min plan har hållit rätt så bra. Igår var det styrketräning och där har jag en lång väg att gå. Jag var lagomöm i kroppen och hade mycket spring i benen idag, så det blev faktiskt en ganska bra runda. Trots mörkret. Nu börjar gårdagen dock göra sig påmind och min rumpa och mina baklår kommer antagligen att vara ömma i morgon. Bra. Då är det vilodag och middag hos mamma. Det skall nog göra susen.

söndag 28 oktober 2012

Träningsvisioner

Nu är det dags att bli målmedveten och organiserad. Jag har en autistisk sida som hanterar saker bäst när de är planerade och strukturerade och det gäller också träningen. Har jag ingen plan, spårar det ur. Det funkar helt enkelt bäst om jag har ett träningsprogram svart på vitt. Visserligen får jag vara så pass flexibel att jag klarar av att ändra om vid behov, men en grund behöver jag. Så nu har jag funderat.

Tyvärr har vekan bara sju dagar och det skulle vara bra att ha två vilodagar i veckan. Mitt problem är fotbollen och eftersom dagarna inte räcker till (annars skulle det bli mindre spring än jag vill) så står jag över en fotbollsträning. Det är den bästa lösningen hittills.

Jag vill få in följande träningar:
- en styrketräning (och då följer jag så klart mitt fina träningsprogram)
- ett intervallpass (pyramider/längre intervall... tacksam för idéer)
- ett långpass ("PK-lenkki")
- en hård, jämn ("halvmarafart", 10 km)
- en fotbollsträning
- en vila
- en kortare lugn/korta intervaller, loikkan (ööö, vad heter det på svenska, skutt?)...

Hur jag skall få en vettig rytm är en annan femma. Torsdagen är fotbollsdag så där kan jag inte flexa. Tänkte mig följande:
Måndag: styrketräning
Tisdag: återhämtande, lugnt och jämnt
Onsdag: vila
Torsdag: futis
Fredag: intervaller
Lördag: hårt 10 km
Söndag: långpass (Running Finland)

Jag skulle gärna delta i Running Finlands måndagsintervaller också, men vilka pass skall jag då byta plats på? Kanske intervallerna kunde vara på måndag, styrka på tisdag och återhämtande, lugnt på fredag?
Eller: Det blir tungt mot slutet av veckan, kanske borde jag ha vila på fredag i stället och ta intervallerna på onsdag? 
Nu borde jag ha min personliga tränare som säger åt mig hur jag skall göra. Men jag provar. Och ändrar när jag märker att det är ohållbart. I morgon svingar jag kahvakuulan och plågar häcken av mig.

Inspirerad av Förvånad tänkte jag delta i Aktia Cup. Fem lopp på 10 km, ungefär en gång i månaden med start den 17.11. Här hittar du mer information. Perfekt sätt att motivera mig själv till att träna intervaller och få upp farten! Plus att jag samtidigt tränar mina tävlingsnerver. De är svaga. Flera lopp innebär dessutom fler chanser att få misslyckas. Om jag bara har ett eller två huvudmål per år blir pressen stor och ett misslyckande känns ännu mer förbjudet. 

Ha en finfin (tränings)vecka!

fredag 26 oktober 2012

Vinter och varför blogga?

Om jag ändå vore ett mumintroll. Jag gillar inte alls kylan som kom. Hur ska jag nu klä mig? Mina tights är för tunna och vinterbyxor för tjocka. Jag har en bra träningsfleece men den håller inte vind. Det blev väldigt anti-löpningsbyxor aka collegebyxor och lager på lager under fleecen som fick mig att se ut som ett mumintroll. Det stack i kinderna och fingrarna var iskalla trots mina dry fit löpningshandskar (allt finns det också). Kanske vänjer jag mig. Eller antagligen gör jag det. Normalt hindrar inte -20 grader mig. Men då är det januari och det hör till. Just nu känns +6 grader bättre än -2.

Satte mig vid datorn för att blogga om min väldigt ointressanta länk och det slog mig att jag inte egentligen vet varför jag bloggar. Den första ivern börjar mattas av och jag undrar ju nog vem som egentligen är intresserad av att läsa om min träning. Jag är inte särskilt bra, knappast inspirerande och jag har noll koll på löpningsterminologi. Jag har inte ens någon erfarenhet att skryta med och är en riktig noob jämfört med dem vars bloggar jag följer. Jag vet inte. Kanske skriver jag bara för min egen skull. För att föra lite dagbok och kanske motivera mig själv till ett träningspass som det är värt att skriva om. Jag antar att jag fortsätter skriva. Det behöver ju inte handla om att briljera med strålande träningspass heller. Kanske räcker det med funderingar och tankar kring denna inte alls så billiga gren (ska man vara snygg på länken så ska man).

Och för att ännu dokumentera dagens väldigt intetsägande och trista träningspass: sprang (läs: hasade) en timme i kylan, sur över mitt klädval och egentligen för trött för att träna. Alltid kan man inte vinna.

onsdag 24 oktober 2012

Spontana backar

Jag lyckades få i mig en ordentlig lunch idag och med ett litet mellanmål i magen hade jag tillräckligt med energi ännu efter en lång arbetsdag. Det blev långt och hårt idag. Enligt den mindre tillförlitliga reittiopas sprang jag ca 17 km och enligt min mer tillförlitliga klocka blev tiden 1:20. Något mer vet jag inte, pulsbandet lämnade jag hemma. Jag gick på känsla och det kändes bra. Bortsett från träningsvärken, tänk att söndagens styrketräning fortfarande gör sig påmind!
För att göra det lite skojigare sprang jag hårt i uppförsbackarna. Så det blev lite intervall och pulshöjare med oregelbundna mellanrum. Det var en väldigt platt rutt och backarna var få och långa. Sedan blev det backpaus på ca 5 km och på slutrakan var det en massa små, korta uppförsspurter. Det funkade ganska bra, tempot hölls genom hela rundan. I morgon får jag återhämta mig med lite futsalspel. Bäst att låta bollen rulla så behöver jag inte springa.

Den här veckans träning är råddig och mest beroende på hur det råkar bli. Idag blidde det så här. Det håller inte i längden, så jag skall sätta mig ner och göra upp en plan. När jag har tid.

söndag 21 oktober 2012

Söndagsfusk

Nej, jag fuskade inte med träningen så att jag lämnade bort ett pass. Tvärtom. Jag gjorde det för mig lite förbjudna och tränade två gånger. Ett pass om dagen (eller MAX ett pass om dagen) har för mig varit en liten men väldigt viktig regel i och med att träningen plötsligt gick till överdrift och ledde till en massa dumma, onödiga saker. Jag har kommit över det och har för tillfället ett relativt sunt förhållande till träning. Men jag vet hur lite det krävs för att jag skall glida in i de gamla, dåliga vanorna. 
Nåja, gjort är gjort och egentligen ångrar jag mig inte.

Det första och väldigt planerade passet var morgonrundan med Running Finland. Det gråa, kalla vädret visade sig vara perfekt och miljöombytet var än en gång ett stort plus. Dessutom bidrog rundan till två nya bekantskaper, hurra! Enligt någons GPS sprang vi knappa 15 km och tempot var lite högre än under tidigare långpass. Min puls låg på 140, perfekt PK- länk!
Jag passade också på att testa mina nya skor, och de får godkänt. Jag förblev torr om fötterna och slapp skavsår och blåsor och annat som kan komma av nya skor. Vattentäta var de, men fortfarande lite för varma. Fötterna ångade när jag tog bort skorna och de våta strumporna var nog våta av svett och inte vatten utifrån. Kylan är på kommande och då blir de nog perfekta!

Det andra, mer spontana och lite fuskiga, passet blev på gymmet senare på eftermiddagen. Jag motiverade den extra träningen med att 1) eftermiddagen är lång och jag är ensam, jag hatar att vara ensam så på det här sättet får jag tiden att gå, 2) jag vill testa mitt gymprogram som jag fick för flera veckor sedan men som jag ännu inte har hunnit prova!
Styrketräningsprogrammet är gjort för att stöda löpningen, och det kändes nog bra. Det består av funktionella övningar, inte särskilt mycket vikter och pulshöjande rörelser. För att träna muskeluthålligheten. Det märkliga var att jag var klar på en timme! Ännu märkligare var att jag var nöjd med det! Det betyder väl att det var ett bra och effektivt program som tar krafterna ur en på en tacksamt kort tid. Ännu snabbare skulle det gå om jag inte drog ut så mycket på pauserna mellan serierna. Det är säkert en vanesak, nu måste jag kolla på pappret hela tiden för att veta vad jag skulle göra.
Det mesta orkade jag, utom armpressar med vikter. Huj, så dåliga arm- och axelmuskler jag har! Och rumpdödarrörelsen gör väl att jag kommer att ha svårt att gå i morgon.
Min tanke är att börja träna styrka mer regelbundet nu under hösten och vintern. En gång i veckan skulle vara super! Jag vill bli starkare och uthålligare. Inte större och muskulösare, men mina muskler kunde gärna få vara till någon nytta. 

Nu är det dags att fundera ut ett vettigt träningsprogram för "träningssäsongen". Höst och vinter blir väl mera styrka och alternativ träning än under en "tävlingssäsong". En utmaning är fotbollen. Vill jag springa flera gånger i veckan är jag tvungen att välja bort en fotbollsträning. Annars hinner jag inte vila. Och det är inte bra. Ska ta mig en funderare.

Till sist ett par citat av Haruki Murakami. Jag kan varmt rekommendera hans bok What I talk about when I talk about running (Vad jag talar om när jag talar om löpning).


"People sometimes sneer at those who run every day, claiming they'll go to any length to live longer. But don't think that's the reason most people run. Most runners run not because they want to live longer, but because they want to live life to the fullest. If you're going to while away the years, it's far better to live them with clear goals and fully alive then in a fog, and I believe running helps you to do that. Exerting yourself to the fullest within your individual limits: that's the essence of running, and a metaphor for life — and for me, for writing as whole. I believe many runners would agree” 



“For me, running is both exercise and a metaphor. Running day after day, piling up the races, bit by bit I raise the bar, and by clearing each level I elevate myself. At least that’s why I’ve put in the effort day after day: to raise my own level. I’m no great runner, by any means. I’m at an ordinary – or perhaps more like mediocre – level. But that’s not the point. The point is whether or not I improved over yesterday. In long-distance running the only opponent you have to beat is yourself, the way you used to be.” 

lördag 20 oktober 2012

Nu får det regna och vara kallt!

Idag marscherade jag in i Intersport ganska fast besluten att inte gå därifrån tomhänt. Jag har länge tänkt skaffa mig ett par skor för hösten och vintern och nu var det tid att skrida till verket.
Jag blev besviken på färgerna men glad över de granna, röda "tarjous"- texterna. Eftersom Karhu inte har skor som jag var ute efter (just nu) så var jag förberedd på ett märkesbyte. Att det skulle bli Nike hade jag dock aldrig trott. Jag behöver inte skor med extra stöd och dämpning och därför tycker jag det är onödigt att ta onödigt tunga och stela skor. Jag provade ett par Asics vattentäta goretex men de var verkligen hårda och inte ens i närheten av det jag är van vid. Jag skall ha lätta rullande. Asics GEL-DS eller Nimbus hade varit bra, men lika läckande som mina nuvarande. Om det inte är blött och inte farligt kallt kan jag bra springa med mina Karhun. Jag var ju ute efter vinter-och-slask-skor. På skoj stack jag foten i ett par Nike-skor, och wow så bra de satt! Trots att de såg klumpiga ut var de lätta och sköna och rullande. Perfekta för mig! De verkar ha bra grip också, så en del halka skall jag nog klara av. Nu får det regna bäst det vill. Jag är torr om tårna.





Nike Performance WMNS AIR PEGASUS+ 29 GTX - 

I väntan på våren och nya lätta rullande snabba snygga och färggranna.

fredag 19 oktober 2012

Plask, disk och lästips

Fy sjutton vad en tekniskt träningströja kan lukta illa!

Det blev en rask och plaskig runda. Innan det ens hade börjat regna läckte mina skor och jag misstänker starkt att det beror på slitage. Tårna blev våta direkt och mot slutet av länken när det dessutom hade börjat regna klafsade det om skorna. Skönt var det ändå och nu kändes benen också bra.

Medan gröten puttrade passade jag på att diska mina skor. Ja, du läste rätt. Diska. Med Fairy och diskborste. Nu om någonsin är de blöta men kanske snäppet renare. Har någon några bra tips på hur man sköter om sina skor? Det är jag usel på.
Undrar om det kommer att skumma på söndag? 

Jag kokade korngröt åt mig efter länken. Har en påse korngryn (sånadär flingor, inte de där runda kornen som tar evigheter att koka) och det blir jättegott om man kokar gröten på mjölk. Korn har en lite märklig sur och bitter smak och på vatten blir gröten ganska äcklig. Med mjölk blir det däremot jättemumsigt och dessutom energirikare! En klick (en redig en) äppelmos blir grädden på tårtan. Njöt av måltiden med det nyaste numret av Juoksija-lehti vid sidan om.

Juoksija är en superbra tidning och jag kan med gott samvete rekommendera den både för löpgurun och glada motionärer. Det nya numret hade än en gång aktuella och bra artiklar såsom
- att dela upp träningen i perioder (något jag definitivt ska tänka på när jag börjar fundera ut en vettig höst/vinter/tidig vår)
- klädsel på vintern
- nyttiga godsaker
- bra och dålig hållning när man springer
- glykogenets betydelse och kolhydrattankning
- ekonomisk löpstil!
- "Yassot"! Något som MÅSTE testas! Fart och intervallträning á la Bart Yasso (10 x 800 m i en takt som förutspår din maratontid)
- och mycket mycket mer

I morgon blir det alternativ träning i form av futsalturnering. Skorna får torka till söndagen.

torsdag 18 oktober 2012

Juoksukoulu: sista delen

Jag gav mig iväg till den sista träffen i Juoksukoulu som jag har deltagit i. Det var inte särskilt sprittande väder och eftersom det utlovades maksimikestävyys- träning (beskrev dem närmare för en vecka sedan)  och mina ben inte riktigt kände för att riva alltför hårt så var inte min motivation på topp. Men jag släpade mig dit ändå, det var trots allt den sista gången. Vi var sex tappra deltagare som höjde pulsen nära max i grått regnväder och motvind. Det gick okej för min del, men fort fick jag mjölksyra i benen och jag var nog inte nära min maxpuls den här gången. Inte helt återhämtad ännu, märker jag. Jag konstaterade också att sådana här träningar inte är något jag gör på egenhand. Jag behöver sällskap, någon som piskar mig och som tvingar mig att ge allt. Annars går det inte, och då är det ingen idé med passet. Kanske får jag sällskap av någon annan galning någon dag.
Även om kursen bara bestod av sex träffar och jag inte direkt blev bästis med någon av deltagarna, var det ändå en riktigt bra stämning på kursen idag. Vi var löpare på väldigt varierande nivå och var och en hade egna mål för löpningen. Kul att se det gemensamma intresset och kul att man kan uppmuntra varandra i det! Duktiga tycker jag att vi alla var. 

Nu då? Den här veckan tar jag det lugnt, men sedan? Än en gång är jag utan ett mål i sikte (maj och juni är låångt borta). Nu gäller det att bygga upp en vettig träningsperiod. Vi fick ett bra exempelprogram på kursen, så det ger lite riktlinjer. Så länge det är snöfritt satsar jag på att springa, men under vintern skall jag nog få in styrka också. Det skulle vara toppen att få in gymträning minst en gång i veckan. Fotbollen flyttar in och jag spelar futsal en eller två gånger i veckan, vilket gör att jag måste planera min träningsvecka med tanke på det. Nåja, jag chillar till söndag, sedan kan jag börja tänka framåt igen. 

tisdag 16 oktober 2012

Återhämtande

Jag gjorde ett medvetet val och stod över Running Finlands utlovade intervaller. Det blev en timmes lugn, återhämtande länk varvat med promenad i stället. Och stretching och kallgel efteråt. Jag är alltid lika förvånad och arg över att jag inte återhämtar mig direkt. Det är väl ytterligare en sak jag har att lära mig. Idag har magen varit bättre. Och efter länken kom jag faktiskt ihåg att dricka. När jag tänker efter är det väldigt sällan jag går via kranen till duschen och därför är det väl inte så konstigt att jag får i mig för lite vätska.

Idag smakade löpningen trä. Kanske bäst att låta suget efter att få springa komma av sig själv. Kanske har jag lust att springa igen på fredag. I morgon vilar jag och på torsdag springer jag efter bollen, så fredag blir väl nästa möjliga löppass. Tänk att det inte ens stör mig!

Mörkret kom smygande under länken. Lurigt. Överst på inköpslistan står därför reflexväst eller -band. Strax under står löpskor. Nån som kan tipsa mig om bra lenkkare för höst, slask och vinter? Jag är lite Karhufrälst för tillfället, men jag är öppen för andra förslag. 

måndag 15 oktober 2012

Illamåede efter lopp

Är det någon annan som har upplevt illamående under eller efter ett hårt och långt lopp? Eller efter en hård träning? Jag har upplevt det efter samtliga tävlingar jag har deltagit i och senast igår (och ännu idag!) hade jag en sådan där underlig känsla av illamående. Vad kan det bero på?

Jag googlade lite och fick så klart träffar både på finska, svenska och engelska. Det verkar alltså inte vara ett alldeles ovanligt fenomen, tvärtom. Jag hittade inte några bra medicinska orsaker, men en del spekulationer var ganska logiska förklaringar till varför jag mår som jag mår.

Den här gången var magen okej under själva loppet. Tidigare har magen varit uppochner under tävlingen och då har jag väl tänkt att det har med nervositeten att göra. Nu var det inget sådant, inte förrän ca 30 minuter efter loppet. Då började jag må illa och jag fick rätt så lös mage (ursäkta detaljerna). Illamåendet fortsatte hela kvällen, lite från och till, och jag hade inte riktigt aptit även om jag nog tvingade mig själv till att äta. Jag sov dåligt och vaknade flera gånger av att jag mådde pyton och måste på wc. Jag vill minnas att det var ännu värre efter maratonloppet (då tömdes nog tarmarna fullständigt efteråt), men tänk att också en halvmaraton kan göra så här mycket. Ännu idag har jag haft en lite märklig känsla i magen, bubbel varvat med knip, och så är jag annars också ganska hängig. Den dåliga sömnen kan ju inverka på måndagströttheten.

En orsak jag googlade mig fram till var att tarmarna inte gillar rörelsen som löpningen ger upphov till. Upp och ner- rörelsen kan sätta fart på tarmarna och få dem att reagera konstigt. Det kan ju förklara magont under loppet.
En orsak till illamående efteråt var vätskebrist, och det är nog ganska logiskt. Jag är usel på att dricka och under gårdagens lopp drack jag inte alls. Jag hade heller inte tänkt på att dricka extra mycket dagarna före loppet, så en obalanserad vätskebalans är fullt möjlig. Under maratonloppet var det garanterat ett misstag, eftersom det var en varm dag och min vätsketankning inte var bättre än förr. Så där har jag en sak att förbättra. Då kanske jag skulle slippa vätskebrist och illamåendet som kan tänkas följa.
En annan orsak var total brist på energi. Kolhydratförrådet är tomt och kroppen är utpumpad. Inte konstigt att man reagerar då. På en del ställen jag googlade mig igenom sades det att man gärna skall äta/dricka något direkt efter prestationen för att lindra symptomen. Det gjorde jag inte, så kanske det bidrog till känslan. Direkt efter en hård ansträngning har åtminstone jag svårt att klämma i mig något alls, hungern brukar komma senare. 

Mest handlar det väl om brist på energi och vätska. Mjölksyra, överansträngning, tarmproblem och olika slag av intoleranser spelar också en roll. Det gäller väl att hitta sin diet och prova sig fram. Den här gången undvek jag mjölk under tävlingsdagen (utom en skvätt i kaffet och ost på brödet) och fiberrika produkter. Kanske hjälpte det.

Har du någon erfarenhet av magproblem och illamående? Hur mår du efter ett hårt lopp eller en hård träning? Och hur kan man förebygga sådana problem?

Härhär och här är lite researchresultat. 

söndag 14 oktober 2012

Det gick undan!

Jess! Det blev personbästa idag! Halvmaraton i Vanda gick på 1:35:38! Jag är nöjd och glad!

Det var ett riktigt bra lopp. Väl arrangerat och allt gick smidigt. Det var inte särskilt många deltagare (drygt 1600 totalt, både hel och halv maraton), så det var inte trångt på samma sätt som i HCR. Så jag hade gott om plats och jag behövde inte slösa energi på att tränga mig förbi långsammare löpare. 
Jag trodde att jag startade för hårt och efter en dryg kilometer hörde jag att farten låg på under 4 minuter per kilometer (tjuvlyssnade på Garminägare). Så fort gick det och jag var rädd att jag inte skulle orka. Jag tror att farten jämnade ut sig efter de första kilometrarna och jag lyckades hålla ett bra tempo. Ganska snabbt började jag känna av mina icke-utvilade ben, vilket också väckte en viss oro. Inte så bra om benen börjar kännas tunga redan efter sju kilometer...
Rutten var fin och det var inte alls illa att springa samma runda två gånger. Det var märkligt att tycka att det gick fort undan samtidigt som det kändes som ett evighetslopp. 
Det var en fördel med att det inte var en stor tävling, jag hade mycket plats. Ett stort minus var att det saknades hejarklacker längs vägen. På vissa ställen var det helt folktomt och det är hejarop jag behöver! Även om ingen skulle heja på just mig så är det jätteviktigt med publik! Visst hade de musik på vissa ställen och vid mållinjen var det så klart folk, men någon bra stämning var det inte. Tyvärr. Vid mål fick man en påse med bröd och ost och yoghurt och någon återhämtningsdryck och en äcklig lakrits-dumble. Och medalj så klart. Det superväder och en jättesnabb rutt. Mest asfalt och rätt så platt. Perfekt!

Jag då?
För första gången hade jag inte magen upp och ner under loppet, och det är jag glad för! Nu var tankningen bra inför loppet. Jag har lärt mig! Benen var som sagt inte så utvilade. De kändes tunga hela loppet och för första gången upplevde jag mjölksyra i rumpan! Det var intressant. Kanske hade jag inte kunnat springa bättre, men det hade kunnat kännas bättre. Det kan jag satsa på nästa gång. Jag har ingen aning om min hastighet, men jag tror den var rätt så jämn. Vid halva loppet hade det gått 47 minuter. Min medelpuls låg på 178! Så inte att undra på att jag var utpumpad. De sista kilometrarna sprang jag mer med huvudet än kroppen. Hade det inte varit tävling skulle jag ha slutat. Den där adrenalinkicken jag väntade på kom nog aldrig. Inte vad jag märkte i alla fall. Lite extra hade jag för en slutspurt. Väl i mål var jag slut. Men glad och nöjd.

Nu börjar det kännas i musklerna. Vaderna är fem före att börja krampa och höftböjaren som var öm redan igår gör sig nog också känd. Värst av allt är illamåendet. Är det bara jag som börjar må skit efter en sådan här ansträngning? Elelr har någon annan upplevt det? Jag mår illa, det bubblar i magen och... ja, jag behöver ju inte gå in på detaljer. Jag har hört att mjölksyran kan ge illamående. Typ att den kommer i magen. Är det månne sant? I så fall kunde det vara en logisk förklaring.

Personbästa är alltid något att vara nöjd med. Den här gången gick det mesta bra men nog har jag ändå mycket att lära mig och förbättra med tanke på förberedelser inför loppet. 
Drömmen om 1:30 lever vidare. 

På målrakan. Stolt över min outfit.

Glad och nöjd!


Vinnarskorna har tagit mig genom tre lopp! Det gör ont att
veta att deras dagar börjar vara sprungna. De har tjänat mig väl
och jag bara älskar färgen! 

Nerkyld höftböjare och uppladdning på soffan

Ligger på soffan och laddar upp inför dagens lopp. Har en god frukost i magen och en lång natts sömn bakom mig. Av någon anledning är jag inte nervös. Inte ännu åtminstone. Antagligen kommer jag att vara det vid start oberoende hur avslappnad jag är nu. Men just nu känns det inte ens som ett riktigt lopp. HCR i våras, och för att inte tala om höstens maraton, var viktiga tävlingar för mig och då var jag nervös redan kvällen innan. Det här var mer en spontan idé och nu känns det mest som att jag vill ha det överstökat. Fort. Då gäller det bara att springa fort.

Förberedelserna inför dagens lopp har inte varit de bästa möjliga. Fredag-lördag har jag varit på fotbollsturnering och nu ligger jag på soffan och luktar kallgel. Min höftböjare än öm och styv och förhoppningsvis inte försträckt. Gårdagens kalla väder var kanske inte så bra att spela fotboll i, speciellt om uppvärmningen var dålig... Nåja, får bita ihop bara. Det kunde ju ha varit någon annan muskel, höftböjaren är ganska essentiell när man ska springa.

Lite spännande är det alltid. Det är ett nytt lopp för mig, så jag har ingen aning om vad jag har att vänta. Det lär vara ett snabbt lopp i Vanda, med mycket asfalt och inte så mycket uppför och nerför. Men så springer man runt och runt också. Två varv skall jag springa, de som tar sig en söndagsmaraton ska runt fyra varv. Det kan vara en bra sak, jag vet inte. Men jag är rädd för hur jag reagerar när jag sprungit ett varv och ännu har ett till. Hade det inte varit en tävling skulle jag ha lätt att nöja mig med bara ett.

Bäst att inte tänka så mycket utan bara koppla av ett par timmar till för att sedan fylla enerigdpåerna, klä mig i höstlig tävlingsoutfit och sedan styra kosan mot Dickursby.  

torsdag 11 oktober 2012

Maximalt

Idag var det Juoksukoulu och på programmet stod maksimikestävyys. Vad den rätta termen är på svenska kanske någon guru kunde upplysa mig om. Hur som helst är meningen med den här typen av träning att försöka uppnå maximipuls och ta sig långt över trevlighetsgränsen. Det skall kännas och det skall kännas illa. Återhämtningen mellan spurterna är långa, så att man orkar för fullt en gång till. Man kan säkert träna detta på hur många sätt som helst, vi gjorde det på följande sätt: 
2x2 min, 2x1,5 min, 2x1 min. Mellan varje spurt var det åtminstone tre minuter återhämtning, det kan vara längre också, så att pulsen sjunker och man andas normalt igen. Intervallen gjorde vi med accelererande fart, börja hårt, men inte för fullt. Öka lite småningom och ha full fart på slutet. Förhoppningsvis rör sig pulsen väldigt nära max.
Jag lyckades inte nå riktigt ända dit, som bäst hade jag pulsen på 189. Jag vet inte exakt vad min maxpuls är, men den borde nog ligga på 190-nånting. Det kändes nog, men kanske var jag lite för försiktigt. Rädd att inte orka ända till slut. Och så kanske jag inte ville ta i för hårt med halvmaraton så nära inpå. 
Jag är inte särskilt förtjust i den här typen av träning och jag tror det går lättare i grupp än ensam. Vilken galning skaffar sig blodsmak i munnen på egen hand då det går så mycket lättare när man har någon att tävla lite mot?

Det var den sista löpningen före söndagens lopp. I morgon och på lördag är det fotbollsturnering, så vi får väl se hur den uppladdningen fungerar... Skoj blir det ändå och bara jag inte skadar mig så klarar jag nog 21 km på söndagen.

söndag 7 oktober 2012

Veckoslutet

Min återhämtning har varit alldeles uslig och det märktes både igår och idag. Gårdagens planerade testlopp struntade jag i, för jag hade helt enkelt inte den energi jag skulle ha behövt. Dessutom hade jag träningsvärk efter fredagens gym. Suck. Nåja, det blev en dryg 10 km och runt Malms flygfält (5,5 km) pressade jag mig så att jag klarade rundan på 26 minuter.

Idag sprang vi långt och lungt med Running Finland och som vanligt njöt jag av sällskapet. Att omgivningen var härlig i och vädret underbart höstligt är så klart ett plus. Det var en ganska bra runda och pulsen låg på 130. Prattempo är perfekt när man har sällskap . 

Mina ben är slut och just nu har jag en känsla av att halvmaratonloppet om en vecka är dömt att misslyckas. Det är inte en så bra inställning, men så känns det. Måste hinna återhämta mig. Hur? Nån som har en vettig vecka att föreslå?

Jag inleder nästa vecka med en återhämtande promenad. Och den här veckan avslutar jag med att slappa i soffan och äta svartbröd från strömmingsmarknaden, hahaa! 

fredag 5 oktober 2012

Muskelkondis

Idag gjorde en kille på Unisport upp ett punttisträningsprogram som stöder löpningen. Det var kul, en hel del bekanta men ändå nya rörelser. Det är inte särskilt ändamålsenligt att pumpa stora vikter så programmet baserar sig på att träna muskeluthållighet. Serierna är länga (15-30 gånger beroende på rörelsen) och alla serier görs tre gånger. Till min stora glädje är två rörelser med kahvakuula (vad heter det på svenska?) och många rörelser är med kroppens egen vikt. Funktionell träning kan man väl kalla det. Det är också meningen att pulsen höjs och hålls ganska hög (så att man är lite andfådd). Pauserna mellan rörelserna är korta och hela programmet är intensivt. Det verkade nog bra! Hujsigt stora vikter, tyckte jag, men det blir ju till inget om man inte blir trött. Vart efter jag blir starkare är det bara att öka vikterna Om jag under vintern gymmar 1-2 gånger i vecka så borde jag nog ha fina ben och starka stödmuskler när våren kommer :)

Jag delar gärna med mig av idéerna om du är intresserad!

Monstret i mig

Jag har ett monster inom mig. Han kommer fram när jag är som mest sårbar. När jag är trött eller ledsen eller tycker att jag inte har presterat nog så får han mig att känna mig dålig och värdelös. Det är han som får mig att tycka illa om mig själv, vara missnöjd med min kropp, tycka att jag är dålig på det jag gör, att jag är en patetisk wannabe-löpare och att jag verkligen inte skall gå och tro att jag är något. Mitt självförtroende är monstrets motståndare men av någon anledning är självförtroendet svagare. Åtminstone just nu.

Jag älskar att prestera bra. Jag vill lyckas, jag vill bli bättre och med tanke på löpningen så är motivationen på topp. Jag vill! När jag sedan inte kan eller lyckas, kommer monstret fram. Han grälar på mig och jag lyssnar.
Idag fick jag ett gymprogram som stöder löpnträningen. Jättebra! Utom att jag hade svårt med att orka. Med en lång arbetsvecka och en lång dag bakom mig var energin noll och mjölksyran överrumplade mig redan efter de första rörelserna. Jag är slut, jag vet. Men jag tog det rätt så hårt. Jag kan ju inte. Det här kommer aldrig att gå. Dagens erfarenhet ledde så klart till att jag började tvivla på mig själv och på halvmaran om en dryg vecka. Det kommer aldrig att gå.

Den här veckan borde jag vara stolt över att jag på onsdagen höll mig till den planerade vilodagen. Jag fuskade inte och jag åt som jag skulle. Det är svårt och jag jobbar fortfarande hårt med att inte bli rastlös och orolig om jag inte tränar. Jag jobbar med att bli du med mig själv också när jag inte springer.

Att jag har en ätstörning i bakgrunden är onödigt att dölja. Det är inget jag är stolt över, inget jag gärna pratar om, men inte heller något att förtränga eller förneka. Jag är i förhållandevis gott skick nu och mår bra, men sjukdomen spökar fortfarande ibland. Speciellt i sådana här stunder. Den gjorde ett par år till ett helvete och för mig är löpningen just nu en sak i mitt liv som håller mig vid liv. Jag vill springa, jag vill vara frisk och det ger mig krafter att kämpa mot ätstörningsspöket. Motivationen hjälper mig att träna och äta sunt. Det skiter sig när monstret tar över. 

Nåja. Jag skall sluta med denna självömkan nu. Det finns bättre dagar och sämre dagar och alla träningspass kan inte vara bra. Ibland är det självförtroendet som vinner, idag fick jag bannor av monstret inom mig. Det är en ny dag i morgon och då får vi se vem som vinner.

Hur gör du när du känner att du inte klarar det du hade hoppats klara? Hur hanterar du misslyckanden? Är du du med dig själv?  

måndag 1 oktober 2012

Inför halvmaran

Idag blev det en timmes länk i jämnt tempo, ca 10 km i timmen. Under rundan hann jag fundera ut hur jag ska ladda upp inför halvmaran i Vanda den 14.10. Min plan ser ut så här. Skrik till om det ser galet ut!

Måndag (idag): en timme raskt och jämnt
Tisdag: fotbollsträning (mera prata och mindre sparka)
Onsdag: VILA (tvättstuga räknas inte som träning)
Torsdag: Juoksukoulu (utlovas fart, vilken nivå det är vet jag inte)
Fredag: Får mitt gymträningsprogram, så kan tänka mig att det blir lätt muskelkondition
Lördag: Testlopp, 10 km hårt (halvmarafart, startar kl 14 och så övar jag samtitigt hur jag ska äta inför tävlingen)
Söndag: Running Finland?

Måndag: Återhämtande (promenad, stretching)
Tisdag: Sparka boll
Onsdag: VILA / promenad
Torsdag: Juoksukoulu (maximi utlovas, typ korta spurter och sånt)
Fredag: fotbollsturnering (ev. ett par matcher så totalt typ en timme spel)
Lördag: fotbollsturnering (matchprogrammet öppet så har ingen aning om hur mycket det blir...)
Söndag: halvmara i Vanda kl 14. 

Problem 1: fotbollsturnering fre-lö. Det är på liten plan och korta matcher (typ 25 min), men det är ändå kanske inte det bästa att göra dagen före en tävling. Bara jag kommer ihåg att stretcha ordentligt och låter bli att skada mig så skall det väl gå ändå.
Problem 2: loppet går av stapeln kl 14 och det är en jobbig tid med tanke på att lyckas timea ätandet. Fick lite tips igår av mer erfarna löpare så får se hur det går.
Problem 3: min mage brukar vara helt uppochner och hullerombuller när jag skall tävla. Ska prova med att undvika mjölkprodukter (även om jag inte annars har problem med mjölk) bara för att se om det skulle hjälpa.
Problem 4: Jag är usel på att hålla vilodagar och expert på att på något sätt kringgå dem. En återhämtande blir lätt för lång och för ansträngande för att räknas som återhämtande. Så nu är det en utmaning att verkligen hålla dem. 

Jag ser nog framemot halvmaran och jag tar det som en chans att se vad jag går för. Sedan kan jag börja fundera hur jag bygger upp träningen under "träningssäsongen".